MuffelMovie!
Loja ögon men ändå vaken blick har hon ;o)
Mufflisa1
Nu är dock all snö borta...
Fredagsnöje
Övar lite levande bilder...nytt nöje. Hoppas bli bättre ;-P
Tänk om jag hade haft kamera med ikväll i stället, stillbilder åtminstone, och se muffis springa emellan Trollriks och Because' boxar och käka av deras hö, haha. Så kryper hon in innanför stora starka trygga Because och kikar ut under krubban på mig ;o)
Har lagt hö och godis åt henne ute på stallgången, men hon vill nog inte ha eget matbord, trevligare med sällskap.
Vildadjur moviecollection
Mjukstartar med denna
Om du är rädd att fåglarna eller räven ska ta din katt???
http://www.youtube.com/watch?v=NSEd6O0bBFs&feature=related
Om du är rädd att fåglarna eller räven ska ta din katt???
http://www.youtube.com/watch?v=NSEd6O0bBFs&feature=related
Tello Tolle! och två toktollar!
O´le!
Filosoferade igår kväll, en cool kille är ju Eckhart Tolle. Så slog det mig, jag har ju min alldeles egna vishetsgubbe Tolle, som är minst lika klok ;o) TELLO, så hamnade jag in i mina ordlekar igen. =)'
Tillägg: och två toktollar! (se kommentarer)
Kanske han heter just så för att han sprider samma klokheter
Han öhum "sitter", som Tolle, på sin parkbänk ......... (bok "En ny jord")
Mr Smile
Filosoferade igår kväll, en cool kille är ju Eckhart Tolle. Så slog det mig, jag har ju min alldeles egna vishetsgubbe Tolle, som är minst lika klok ;o) TELLO, så hamnade jag in i mina ordlekar igen. =)'
Tillägg: och två toktollar! (se kommentarer)
Kanske han heter just så för att han sprider samma klokheter
Han öhum "sitter", som Tolle, på sin parkbänk ......... (bok "En ny jord")
Mr Smile
Hur man känner igen förnekande (1)
”De som glömmer det förgångna är dömda att upprepa det.”
(CARLOS SANTAYANA)
(CARLOS SANTAYANA)
Förnekande (2)
"När de flesta människor talar om sin barndom gör de det på ett sätt som vittnar om att någon form av förnekande är verksamt."
(JEAN JENSON i boken ”Att återerövra sitt liv”)
(JEAN JENSON i boken ”Att återerövra sitt liv”)
Att bagatellisera (3)
ATT BAGATELLISERA: Bagatelliserande innebär att man vet vad som hände men ser det som mindre betydelsefullt än det verkligen var. När man bagatelliserar säger man troligen:
”Det finns andra som haft det mycket värre än jag.”
”Jag vet att han eller hon eller de… men det hände bara ibland.”
”Jag brydde mig aldrig om det.”
”Det besvärade mig egentligen inte.”
”Jag var aldrig hemma så det påverkade mig inte.”
(JEAN JENSON i boken ”Att återerövra sitt liv”)
”Det finns andra som haft det mycket värre än jag.”
”Jag vet att han eller hon eller de… men det hände bara ibland.”
”Jag brydde mig aldrig om det.”
”Det besvärade mig egentligen inte.”
”Jag var aldrig hemma så det påverkade mig inte.”
(JEAN JENSON i boken ”Att återerövra sitt liv”)
Att göra motstånd (4)
ATT GÖRA MOTSTÅND: Motstånd är det fråga om när man vet vad som hänt men tror att det inte har något att göra med ens vuxna liv. När man gör motstånd brukar man säga sådant som:
”Det var så länge sedan.”
”Det var då, det här är nu.”
”Jag accepterade det (eller slöt fred med dem) för länge sedan.”
”Det har jag vetat i åratal; nu behöver jag gå vidare med mitt liv.”
”Jag har ingenting med dem att göra.”
”Det var bara så.”
(JEAN JENSON i boken ”Att återerövra sitt liv”)
”Det var så länge sedan.”
”Det var då, det här är nu.”
”Jag accepterade det (eller slöt fred med dem) för länge sedan.”
”Det har jag vetat i åratal; nu behöver jag gå vidare med mitt liv.”
”Jag har ingenting med dem att göra.”
”Det var bara så.”
(JEAN JENSON i boken ”Att återerövra sitt liv”)
Att utelämna (5)
ATT UTELÄMNA ELLER BLOCKERA: Om man utelämnar eller blockerar vill man bara veta av de trevliga delarna av sin barndom eller minns lite eller ingenting. När man utelämnar eller blockerar säger man troligen:
”Jag kan inte komma ihåg någonting.”
”Jag kommer inte ihåg att någonting var på tok.”
”Jag hade en underbar barndom, vi åkte på utflykter och sådant.”
(JEAN JENSON i boken ”Att återerövra sitt liv”)
”Jag kan inte komma ihåg någonting.”
”Jag kommer inte ihåg att någonting var på tok.”
”Jag hade en underbar barndom, vi åkte på utflykter och sådant.”
(JEAN JENSON i boken ”Att återerövra sitt liv”)
Att uppväga (6)
ATT UPPVÄGA: Om man uppväger vet man vad som hände men tror att de ”goda tingen” uppvägde det. När man gör detta kanske man säger:
”Jag vet att han eller hon eller de… men… det har ju ordnat sig bra för mig.”
”Det gjorde mig stark (var nyttigt för mig).”
”Vi fick allt vad vi behövde.”
”Jag kunde alltid gå till mamma (eller pappa).”
”Jag (eller vi) vet att de älskade mig (eller oss).”
”Det var fostrande.”
”Men de är bra människor.”
(JEAN JENSON i boken ”Att återerövra sitt liv”)
”Jag vet att han eller hon eller de… men… det har ju ordnat sig bra för mig.”
”Det gjorde mig stark (var nyttigt för mig).”
”Vi fick allt vad vi behövde.”
”Jag kunde alltid gå till mamma (eller pappa).”
”Jag (eller vi) vet att de älskade mig (eller oss).”
”Det var fostrande.”
”Men de är bra människor.”
(JEAN JENSON i boken ”Att återerövra sitt liv”)
Att urskulda eller försvara (7)
ATT URSKULDA ELLER FÖRSVARA: I denna form av förnekande erkänner man det förflutna men finner logiska förklaringar till vad som hände. Det man brukar säga om man ägnar sig åt denna form av förnekande är:
”Jag (eller vi) förtjänade det.”
”Så gjorde alla på den tiden.”
”Han eller hon visste inte bättre.”
”Vi vet att de älskade oss, de kunde bara inte visa det.”
”De gjorde sitt bästa.”
(JEAN JENSON i boken ”Att återerövra sitt liv”)
”Jag (eller vi) förtjänade det.”
”Så gjorde alla på den tiden.”
”Han eller hon visste inte bättre.”
”Vi vet att de älskade oss, de kunde bara inte visa det.”
”De gjorde sitt bästa.”
(JEAN JENSON i boken ”Att återerövra sitt liv”)
möjligheten att förändra vår epigenom för att uppnå bättre hälsa är bara en joggingrunda bort ;o)
Träning kan förändra ditt DNA
Våra arvsanlag är inte så oföränderliga som man kan tro. Forskare vid Karolinska Institutet visar i en ny studie att DNA-molekylerna i muskelcellerna påverkas när vi tränar - efter bara några minuters aktivitet.
"Man säger ju ofta att du är vad du äter. När det gäller muskler skulle man kunna säga att du är vad du gör."
- Vi vet redan att motion innebär att musklerna förändras, vilket även innefattar metabolism av socker och fett. Vår upptäckt är att avmetyleringen kommer först, säger Juleen Zierath.
Ett annat intressant fynd som forskarna redovisar i sin forskningsartikel är att koffein i detta sammanhang tycks ha samma effekt på musklerna som fysisk aktivitet. Sannolikt för att koffein orsakar en frisättning av kalcium på ett sätt som liknar den som sker vid muskelsammandragning när man motionerar. Forskarna rekommenderar dock inte att man byter ut träningen mot en kopp kaffe, eftersom övriga hälsoeffekter av motion inte följer efter.
Lägdarna är tinade och i diket spirar tussilago-morgonbilder
Nu är det bart på ängarna
och i veckan började tussilagona sprida sig =D
Men det var för tidigt imorse, de hade inte vaknat då än :o)
Ligger fortfarande under täcket, men på dagarna har de öppnat ögonen :-)
och i veckan började tussilagona sprida sig =D
Men det var för tidigt imorse, de hade inte vaknat då än :o)
Ligger fortfarande under täcket, men på dagarna har de öppnat ögonen :-)
Bok eller tidning? till söndagsmorgonläsning ;o)
"Riktiga vänner är som en bok, hur många gånger du än öppnar den så står det alltid samma sak, medans falska vänner är som tidningen varje dag något nytt."
Serie i Njuuuuuuutning
skak, och
ahhhh, måste klia hakan!!!
och ner igen
andra sidan
söttassarna
men oj, det kommer nån i utkanten...
jaha, bäst att resa sig och
lämna fältet fritt
klia smaka tråden
Sola rumpan stund
Ett sätt att önska. Alltid ett rätt ögonblick 8-)
"Skydda våra beslut, för beslutet är ett sätt att be. Ge oss mod att, efter tvivlet, kunna välja mellan den ena eller den andra vägen."
Krönika- Bönen jag glömde
Paulo Coehlo
"Rädslan dröjer sig kvar ända tills det ofrånkomliga börjar, därefter blir den meningslös. Allt som då återstår är hoppet om att vi har fattat rätt beslut." =)
Det femte berget
Paulo Coehlo
"Det finns alltid ett exakt rätt ögonblick att handla." Aleph
Paulo Coehlo
mer från Aleph:
Krönika- Bönen jag glömde
Paulo Coehlo
"Rädslan dröjer sig kvar ända tills det ofrånkomliga börjar, därefter blir den meningslös. Allt som då återstår är hoppet om att vi har fattat rätt beslut." =)
Det femte berget
Paulo Coehlo
"Det finns alltid ett exakt rätt ögonblick att handla." Aleph
Paulo Coehlo
mer från Aleph:
Power-Napattack, kan inträffa var som helst och i vilken position som helst
om solalarmet ringer
Passande länk till Sanna Ehdin om sömn och power naps! :
Nap-attack av annat slag:
Passande länk till Sanna Ehdin om sömn och power naps! :
Sömn föryngrar
"Det är föryngrande att sova ordentligt. Men man kan även se till att ta powernaps, för tjugo minuters vila (eller meditation) på eftermiddagen motsvarar en till två timmars sömn."Nap-attack av annat slag:
Nosa tråd klia stolpe
Parhästar 2
Parhästar?
Mer djur i hagen
som brukar komma och stå på tå kring vattenhinkarna, spegla sig i ytan och kanske lapa lite.
ju mer stressade folk är desto lättare är det också att styra och kontrollera deras tänkande och handlande
Ett tydligt exempel på mentaliteten hos de här människorna hittar vi i följande motbjudande citat från 1945 av general Curtis LeMay:
"Det finns inga oskyldiga civila så det stör mig inte särskilt att döda oskyldiga som kommer i vägen". (5)
Insider avslöjar hur USA sponsrade Stalin och Hitler
Den 4 januari år 1933 så bjöd en grupp industrialister tillsammans med bröderna Dulles in Hitler till ett möte vid brittiska Schroeders bank och erbjöd sig att finansiera honom. Ett av kraven var att Hitler lovade krossa de fackliga organisationerna och strax efter valsegern i januari 1933 tog nazisterna över fackföreningrörelsen.(4) Snart följde massarresteringar av kommunister och socialister, förföljelse av oliktänkande, judar, homosexuella och andra minoriteter. Inom några år skulle Hitlers dröm om ett tusenårigt renrasigt rike och bankirernas egna planer leda till ett vansinnigt världskrig där över 50 miljoner dödades och ännu fler skadades.
För den rådande eliten inom finans- och affärsvärlden var det hela dock bara "business as usual" och man fortsatte håva in via den blomstrande krigsindustrin samtidigt som man lade upp planerna för att efter kriget forma de traumatiserade massornas sinnen i "rätt" riktning, väl medvetna om att ju mer stressade folk är desto lättare är det också att styra och kontrollera deras tänkande och handlande. Eliten kunde i vanlig ordning också vara fullt förvissad om att få helhjärtat stöd från de psykopater man kundre rekrytera inom både underättelsetjänsten och militären. Ett tydligt exempel på mentaliteten hos de här människorna hittar vi i följande motbjudande citat från 1945 av general Curtis LeMay:
"Det finns inga oskyldiga civila så det stör mig inte särskilt att döda oskyldiga som kommer i vägen". (5)
Både LeMay och Allen Dulles, (som då var CIA-chef) skulle 1961 sparkas från sina poster av John F. Kennedy, en av få presidenter som inte låtit sig styras av eliten och som också fick betala för det. Alla som innehaft posten efter honom har i mer eller mindre hög utsträckning lydigt spelat med i sina sponsorers och härskares önskningar och Obama är inget undantag. (6)
För att återgå till John Loftus så berättar han också om hur finansieringen från väst redan för över 50 år sedan lade grunden för de extremistorganisationer vi idag ser i Mellanöstern. "Jag kunde inte tro mina ögon", sa Loftus i en av radiointervjuerna som gjordes med honom angående de uppgifter han fick ta del av. (7)
Källor:
1. Artikel om Antony Sutton
2. John Loftus bok: America's Nazi Secret: An Insider's History
3. BBC Timewatch : Banking With Hitler
4. The Nazi Hydra in America: Suppressed History of a Century av Glen Yeadon och John Hawkins. (Sidan 436)
5. The Real History of The Cold War: A New look at The Past, Alan Axelrod (Sidan 50)
6. Om Obamas administration
7. John Loftus intervju
John Loftus är en före detta underrättelseofficer och Riksåklagare i USA och tillhörde under sin tid på Justitiedepartementet dem med högst säkerhetsprövning i världen, och hade därför tillgång till topphemliga dokument. När John Loftus började gå igenom de hemligstämplade filerna i arkiven om landets affärer under 1900-talet upptäckte han att USA hade sponsrat både Stalin, Hitler och arabiska terrorgrupper och kunde bekräfta vad professor Antony Sutton många år tidigare sagt i böcker som "Wall Street and The Rise of Bohlshevism", "Wall Street and The Rise of Hitler" & "The Best Enemy Money Can Buy", att bankirer och företagare i väst sponsrade och byggde upp Lenin, Stalin och Hitlers grupper. (1)
"Det finns inga oskyldiga civila så det stör mig inte särskilt att döda oskyldiga som kommer i vägen". (5)
Insider avslöjar hur USA sponsrade Stalin och Hitler
Den 4 januari år 1933 så bjöd en grupp industrialister tillsammans med bröderna Dulles in Hitler till ett möte vid brittiska Schroeders bank och erbjöd sig att finansiera honom. Ett av kraven var att Hitler lovade krossa de fackliga organisationerna och strax efter valsegern i januari 1933 tog nazisterna över fackföreningrörelsen.(4) Snart följde massarresteringar av kommunister och socialister, förföljelse av oliktänkande, judar, homosexuella och andra minoriteter. Inom några år skulle Hitlers dröm om ett tusenårigt renrasigt rike och bankirernas egna planer leda till ett vansinnigt världskrig där över 50 miljoner dödades och ännu fler skadades.
För den rådande eliten inom finans- och affärsvärlden var det hela dock bara "business as usual" och man fortsatte håva in via den blomstrande krigsindustrin samtidigt som man lade upp planerna för att efter kriget forma de traumatiserade massornas sinnen i "rätt" riktning, väl medvetna om att ju mer stressade folk är desto lättare är det också att styra och kontrollera deras tänkande och handlande. Eliten kunde i vanlig ordning också vara fullt förvissad om att få helhjärtat stöd från de psykopater man kundre rekrytera inom både underättelsetjänsten och militären. Ett tydligt exempel på mentaliteten hos de här människorna hittar vi i följande motbjudande citat från 1945 av general Curtis LeMay:
"Det finns inga oskyldiga civila så det stör mig inte särskilt att döda oskyldiga som kommer i vägen". (5)
Både LeMay och Allen Dulles, (som då var CIA-chef) skulle 1961 sparkas från sina poster av John F. Kennedy, en av få presidenter som inte låtit sig styras av eliten och som också fick betala för det. Alla som innehaft posten efter honom har i mer eller mindre hög utsträckning lydigt spelat med i sina sponsorers och härskares önskningar och Obama är inget undantag. (6)
För att återgå till John Loftus så berättar han också om hur finansieringen från väst redan för över 50 år sedan lade grunden för de extremistorganisationer vi idag ser i Mellanöstern. "Jag kunde inte tro mina ögon", sa Loftus i en av radiointervjuerna som gjordes med honom angående de uppgifter han fick ta del av. (7)
Källor:
1. Artikel om Antony Sutton
2. John Loftus bok: America's Nazi Secret: An Insider's History
3. BBC Timewatch : Banking With Hitler
4. The Nazi Hydra in America: Suppressed History of a Century av Glen Yeadon och John Hawkins. (Sidan 436)
5. The Real History of The Cold War: A New look at The Past, Alan Axelrod (Sidan 50)
6. Om Obamas administration
7. John Loftus intervju
John Loftus är en före detta underrättelseofficer och Riksåklagare i USA och tillhörde under sin tid på Justitiedepartementet dem med högst säkerhetsprövning i världen, och hade därför tillgång till topphemliga dokument. När John Loftus började gå igenom de hemligstämplade filerna i arkiven om landets affärer under 1900-talet upptäckte han att USA hade sponsrat både Stalin, Hitler och arabiska terrorgrupper och kunde bekräfta vad professor Antony Sutton många år tidigare sagt i böcker som "Wall Street and The Rise of Bohlshevism", "Wall Street and The Rise of Hitler" & "The Best Enemy Money Can Buy", att bankirer och företagare i väst sponsrade och byggde upp Lenin, Stalin och Hitlers grupper. (1)
Har inget badkar numera som rutin, men istället en braskamin ;o) En helg med eldrosor och lila rosor
Bytt vatten mot eld. Gillar eld och att elda. Har fram tills nu haft en daglig rutin att fjutta på nåt i kaminen.
Det är en förmån att kunna elda lite då och då och stirra in i lågorna. Några toarullar bli vackra rosor? ;o)
Helgen i bilder
Inte klokt vad mycket man kan se i elden....
Sitter på min silverboll och glor in så nära jag vågar ;o)
Det här är iallafall mycket mer kontrollerade former än min tidigare eldningsäventyr :-o
Och många stunder på mattor av alla de slag ;o)
Helgen började fint med en bukett rosor igen, smakligt komponerad i lila och lila tillbehör.
Samma kille som sist : Lyckligt lottad
Blommor mot en påse morötter...
Helgen bjöd också på årets första cykeltur till stallet! Barmark men passade på att åka medan fruset, så det var torrt och fint, annars är det för lerigt än för cykling.
Snödrivor är tacksamma att använda till cykelställ
Okej nu har vi fått frukost, kan vi stångas NUDÅ!?!?!!
Jag kan lägga öronen bakåt, så gör vi
Suck tugg tugg
Ett nytt försök.... Svårt att bli förstådd ibland
Nu måste jag kissa, om jag kissar, fattar ni då?
Nytt försök
Nä, nu orkar jag inte ens leka stryka öronen bakåt-leken längre, frrrrrrrrukost
Stånga mig, gör vad som helst!!!!!
Men Ferdinand bara satt därSvans(av)föring och klövar (om det bara vore klöver ändå, tycker andra)
Två små ärtor också...
FRRRRRRULLE!!!
Full rulle till frulle!
Ser Mufflisa knepig ut =) Jo, hon gör en sån där benbakutsträckare efter morgonmyset. Gör hon oftast.
Ballerina tåsträckare ;o)
Ser Mufflisa knepig ut =) Jo, hon gör en sån där benbakutsträckare efter morgonmyset. Gör hon oftast.
Ballerina tåsträckare ;o)
Frukost bildkavalkad
Jo, hon har ju lite mage, men skulle tro att det nog ändå "bara" är en välmåendemage? Lite ovanligt att se ett "vilt djur" med "tam-mage" dock ej tom-mage ;o) Det är nog just det att hon har det så behändigt serverat så hon har lyckats lägga på lite mer hull än såna djur vanligtvis kan, som måste leta maten.
Uppvaktning, jag bugar och bockar
säger Mufflan. Komigen då, ska vi inte stångas lite iallafall, snääääälla!?
Så här tidigt på morgonen? tycker Because.
Innan frukost? är du tokig
Så han måste låtsas äta en stund, och makar på sig, bara för att inta ny solpose några steg åt sidan
lite sådär mer ifred för sig själv igen ;o)
Tjuren Ferdinand
Måste sola andra sidan också...
och Mufflisa inser att det är bara att resignera, hon också....MYS
idiiiiiissssla
Sen kommer...
frukosten!!!!!!!!!!!!!!!!!!!! fortsättning
Nu ringde Skalmans klocka
Because har en extra liten finess på sin mat- och sovklocka. Det har inte bara ett sovalarm utan även ett solsovalarm, nap-attack när han känner solens strålar på sig. Då stannar han mitt i steget.
Nu står han still, då passar jag på när han tar en nap.
Sen hinner inte kameran ta med alla steg emellan. Muffis går fram och nosar på hasen som hon brukar göra när hon får chansen. Och så kissar hon.
Sniff sniff. Ja, det gick ju bra den här gången också.
Inväntar nr3 som nu rullat klart morgonduschen han också.
Nu står han still, då passar jag på när han tar en nap.
Sen hinner inte kameran ta med alla steg emellan. Muffis går fram och nosar på hasen som hon brukar göra när hon får chansen. Och så kissar hon.
Sniff sniff. Ja, det gick ju bra den här gången också.
Inväntar nr3 som nu rullat klart morgonduschen han också.
Morgonrutin, Because hittade nytt rullställe. Trollrik fick nöja sig med det gamla
som nu blivit hårt och tillplattat
Because upptäckte orörd snö på andra sidan i sänkan. Lycka! Han hade inte tid att trampa runt utan dök ner direkt. Kameran hann inte med utan här är han redan på väg upp, för en omgång 2:
Nattspånet kvar i pälsen
Borta till vänster hann även Trollrik slänga sig ner och är på väg upp.
Och är because klar,
och promenerar upp för att möta solen och ...
Skaka gosrumpan först
... och Muffis som blir till sig av glädje, ser ut som en hundvalp när den inte vet om den ska få hoppa fram och hälsa eller inte ;o) Because har dock siktet inställt, han går inte en meter längre bara han når ....
Because upptäckte orörd snö på andra sidan i sänkan. Lycka! Han hade inte tid att trampa runt utan dök ner direkt. Kameran hann inte med utan här är han redan på väg upp, för en omgång 2:
Nattspånet kvar i pälsen
Borta till vänster hann även Trollrik slänga sig ner och är på väg upp.
Och är because klar,
och promenerar upp för att möta solen och ...
Skaka gosrumpan först
... och Muffis som blir till sig av glädje, ser ut som en hundvalp när den inte vet om den ska få hoppa fram och hälsa eller inte ;o) Because har dock siktet inställt, han går inte en meter längre bara han når ....
Bara Because når Solranden, soldyrkaren, är han nöjd
Jag då? Inge intresse för mig?
hmja...
Mufflisa bildkavalkad
morgonmys
vilken stor tugga som följde med, blir som en hel spagettihärva
sötläpp och söt-tass
fortsättning följer
vilken stor tugga som följde med, blir som en hel spagettihärva
sötläpp och söt-tass
fortsättning följer
Att identifiera sig med en polaritet
"Det som håller oss kvar i illusionen mer än någonting annat är vår identifiering med polaritet. Matrisens själva existens är beroende av dualiteten, vilken delar upp Enhet, åtminstone i vår verklighetsuppfattning, och skapar polerna mellan vilka världen av vibrationer kan ge resonans. Det här kan ses i dna med dess två spiraler och i de två hjärnhalvorna. Överallt ser du polariteterna av ljus och mörker, negativt och positivt, vänster och höger, manligt och kvinnligt, rätt och fel, bra och dåligt, för och emot. Hela den här verkligheten är baserad på polaritet. När vi accepterar det här som verkligt, och att det är det vi är, kopplar vi bort oss från medvetenheten om det Enda i medvetande om sig själv. Det finns inga polariteter i Enhet och därför ingen vibration. Det finns bara ett Enda och det har inget som det kan vara i resonans med.
Oändligt medvetande som gör observationer genom ett kvinnligt hologram gör dig inte till kvinna. Det är programmet som gör det. Du kan identifiera dig med att vara ett Oändligt medvetande som har en upplevelse utan att falla i fällan att du är din kropp eller din upplevelse. För matrisen är kvinnor som kämpar för sina rättigheter lika viktiga som män som försöker förneka dem det därför att det skapar polaritet. Vänstern inom politiken är lika viktig som högern av samma anledning osv.
Om vi identifierar oss med en polaritet skapar vi den andra. En tro på "ljuset" innebär att du måste tro på "mörkret" annars skulle du inte behöva kalla det "ljuset". Det skulle bara vara, ingen beteckning är nödvändig. Om du tror på det positiva måste du skapa illusionen av det negativa annars skulle du inte behöva använda ordet positiv. En tro på Gud skapar polariteten Djävulen. Det finns ingen Gud och det finns ingen Djävul därför att detta är sinnets illusioner. Men om du tror på och identifierar dig med någon av dem skapar du den andra.
När du kämpar mot mörkret skapar du det genom att tro på det. Många new age-anhängare har sagt till mig under åren att jag måste skydda mig mot mörka krafter och detta inbegriper vanligen någon ritual eller att be "ljuset" om hjälp. Det här är sådan smörja. Varför behöver jag skydda mig själv från en illusion? Genom att tro att jag behöver försvara mig själv mot attacker från "mörkret" skapar jag mörkret i min illusoriska verklighet och ger det makt över mig. Jag säger till rna (min ant. läs förklaring om rna och dna vid ett annat tillfälle) att läsa den "fysiska" verkligheten på det sättet.
Det du kämpar mot blir du, något som vi kan se genom det sätt som till synes motsatta grupper kopierar attityderna, beteendet och metoderna hos de andra. Resonansen mellan dem matar de båda "sidorna" med samma blåkopia. De är olika poler men har samma resonans. Det här är anledningen till att synbarligen "motsatta" ytterligheter har samma reaktioner, attityder och metoder.
Polariteterna ligger bakom den så kallade "lagen" om orsak och verkan, vilket inte är någonting annat än "lagen" om reaktion. Den är inte en "lag", utan ett program.
När Matrisen och dess mjukvara anstiftar någonting som till exempel ett krig eller något annat kontroversiellt, vet de att reaktionen kommer att skapa en polaritet - i det här fallet anti-krig - och de känslor som är inblandade blir trålade som en energikälla. Det är problem-reaktion-absorption. Många miljoner genuina människor som vill stoppa krig och orättvisor har blivit fångade av Matrisen via illusionen av att kämpa mot något. Att kämpa för frihet är att vara i resonans med dess pol, kämpa för att undertrycka; och att kämpa i alla former är ett vibrationsmässigt lågt tillstånd. Jag älskar det där om att kämpa för fred. Vilket häpnadsväckande självbedrägeri det är.
Att göra det du vet att du gör ska inte blandas ihop med att kämpa för vad du tror vara rätt.
Det är ett totalt annorlunda medvetandetillstånd som inte identifierar sig med att vara på en "sida" och som därmed inte involverar polaritet. Det bara är.
Reaktionen är kraften bakom önskan att vilja hämnas och ingenting skapar polaritet mer effektivt än det. Man säger, bli inte arg, bli kvitt, men vad vi egentligen behöver göra är att bli medvetna.
Det här leder mig in på något som jag vet de flesta människor kommer att tycka är ytterst svårt att förstå och återigen finns det inte ord som till fullo kan förmedla det jag menar. Om du tyckte att "sluta tänka" var tillräckligt konstigt, lyssna då på det här. För att verkligen medvetet sammankoppla oss med det "Enda" behöver vi sluta göra val, sluta försöka ändra på någonting och inte ha någon känsla av syfte. Va? Jag vet, men lyssna:
Att vara utan syfte innebär inte att sitta ned och inte göra någonting,
Syfte, till vilken nytta?
Vetandet vet, det behöver inte välja från möjligheter.
Mind is fighting mind, Conscioussness is not fighting
You cannot solve the problems with the level of consciousness that created them.
En annan gång mer om vibrationer, lågfrekvent och högfrekvent, från t ex den japanske forskaren Masaru Emoto,
och dna/rna.
När vi verkar i det högfrekventa tillståndet är vi inte lika påverkade av det lågfrekventa bombardemanget i vår miljö.
Utvecklingen av alternativa och komplementära behandlingsmetoder (för att återbalansera energiflöden och kommunikation mellan rna/dna t ex) är inte i sig ett självändamål. De är språngbrädor till insikten att vi kan använda vårt medvetande för att hela oss själva.
Oändligt medvetande som gör observationer genom ett kvinnligt hologram gör dig inte till kvinna. Det är programmet som gör det. Du kan identifiera dig med att vara ett Oändligt medvetande som har en upplevelse utan att falla i fällan att du är din kropp eller din upplevelse. För matrisen är kvinnor som kämpar för sina rättigheter lika viktiga som män som försöker förneka dem det därför att det skapar polaritet. Vänstern inom politiken är lika viktig som högern av samma anledning osv.
Om vi identifierar oss med en polaritet skapar vi den andra. En tro på "ljuset" innebär att du måste tro på "mörkret" annars skulle du inte behöva kalla det "ljuset". Det skulle bara vara, ingen beteckning är nödvändig. Om du tror på det positiva måste du skapa illusionen av det negativa annars skulle du inte behöva använda ordet positiv. En tro på Gud skapar polariteten Djävulen. Det finns ingen Gud och det finns ingen Djävul därför att detta är sinnets illusioner. Men om du tror på och identifierar dig med någon av dem skapar du den andra.
När du kämpar mot mörkret skapar du det genom att tro på det. Många new age-anhängare har sagt till mig under åren att jag måste skydda mig mot mörka krafter och detta inbegriper vanligen någon ritual eller att be "ljuset" om hjälp. Det här är sådan smörja. Varför behöver jag skydda mig själv från en illusion? Genom att tro att jag behöver försvara mig själv mot attacker från "mörkret" skapar jag mörkret i min illusoriska verklighet och ger det makt över mig. Jag säger till rna (min ant. läs förklaring om rna och dna vid ett annat tillfälle) att läsa den "fysiska" verkligheten på det sättet.
Det du kämpar mot blir du, något som vi kan se genom det sätt som till synes motsatta grupper kopierar attityderna, beteendet och metoderna hos de andra. Resonansen mellan dem matar de båda "sidorna" med samma blåkopia. De är olika poler men har samma resonans. Det här är anledningen till att synbarligen "motsatta" ytterligheter har samma reaktioner, attityder och metoder.
Polariteterna ligger bakom den så kallade "lagen" om orsak och verkan, vilket inte är någonting annat än "lagen" om reaktion. Den är inte en "lag", utan ett program.
När Matrisen och dess mjukvara anstiftar någonting som till exempel ett krig eller något annat kontroversiellt, vet de att reaktionen kommer att skapa en polaritet - i det här fallet anti-krig - och de känslor som är inblandade blir trålade som en energikälla. Det är problem-reaktion-absorption. Många miljoner genuina människor som vill stoppa krig och orättvisor har blivit fångade av Matrisen via illusionen av att kämpa mot något. Att kämpa för frihet är att vara i resonans med dess pol, kämpa för att undertrycka; och att kämpa i alla former är ett vibrationsmässigt lågt tillstånd. Jag älskar det där om att kämpa för fred. Vilket häpnadsväckande självbedrägeri det är.
Att göra det du vet att du gör ska inte blandas ihop med att kämpa för vad du tror vara rätt.
Det är ett totalt annorlunda medvetandetillstånd som inte identifierar sig med att vara på en "sida" och som därmed inte involverar polaritet. Det bara är.
Reaktionen är kraften bakom önskan att vilja hämnas och ingenting skapar polaritet mer effektivt än det. Man säger, bli inte arg, bli kvitt, men vad vi egentligen behöver göra är att bli medvetna.
Det här leder mig in på något som jag vet de flesta människor kommer att tycka är ytterst svårt att förstå och återigen finns det inte ord som till fullo kan förmedla det jag menar. Om du tyckte att "sluta tänka" var tillräckligt konstigt, lyssna då på det här. För att verkligen medvetet sammankoppla oss med det "Enda" behöver vi sluta göra val, sluta försöka ändra på någonting och inte ha någon känsla av syfte. Va? Jag vet, men lyssna:
Att vara utan syfte innebär inte att sitta ned och inte göra någonting,
Syfte, till vilken nytta?
Vetandet vet, det behöver inte välja från möjligheter.
Mind is fighting mind, Conscioussness is not fighting
You cannot solve the problems with the level of consciousness that created them.
En annan gång mer om vibrationer, lågfrekvent och högfrekvent, från t ex den japanske forskaren Masaru Emoto,
och dna/rna.
När vi verkar i det högfrekventa tillståndet är vi inte lika påverkade av det lågfrekventa bombardemanget i vår miljö.
Utvecklingen av alternativa och komplementära behandlingsmetoder (för att återbalansera energiflöden och kommunikation mellan rna/dna t ex) är inte i sig ett självändamål. De är språngbrädor till insikten att vi kan använda vårt medvetande för att hela oss själva.
Värt att ställa sig frågan
"Om du lever ditt liv och vet att du är det Enda, transformeras hela ditt perspektiv. Det som verkade viktigt eller skrämmande blir centrum för ett hysteriskt skratt. Alla de där sakerna som irriterar dig eller gör dig frustrerad, deprimerad och rädd uppfattas som de ovidkommande saker de är.
När de här sakerna uppstår är det värt att ställa sig frågan: Hur skulle Enhet se på det här? Skulle det Enda bry sig om någon sa "fuck"? Skulle det Enda fördöma sexuell böjelse? Skulle det Enda bli bli arg för att ett idrottslag inte vann? Skulle det Enda gå till ett röstbås eller stödja ett politiskt parti? Skulle det Enda följa en religion eller överväga farorna med wienerbröd med ost? Skulle det Enda oroa sig över sin astrologi och karma eller vad den var i ett tidigare liv? Skulle det Enda känna behovet av att lyckas eller "vara" någon? Skulle det Enda vara rädd för "döden" när den inte existerar?
Nej på dem alla, eftersom de är illusioner. Så varför gör vi de här sakerna när vi är det Enda? Den enda skillnaden är Enhet medveten om sig själv och Enhet som har glömt vad den är."
Illusionen När du väl inser att världen är illusion och kroppen är ett mjukvaruprogram som är programmerat till att snärja medvetandet, kan du leka med verkligheten och ha kul med den =)
Här kommer fortsättningen på den ovanstående länken. Det tog lite tid, men nu är jag framme vid den också. Det som står överst samt det som kommer nedan ;o)
Det betyder INTE att vi inte kan titta på fotboll och njuta av en bra match =)
"Sport är ett viktigt globalt nöje och det är okej så länge vi inte tror att det är viktigt. Jag älskar att titta på fotboll och att träna min unge son, som är en lysande målvakt. Jag har några få lag som jag tycker om att se vinna, men om de inte gör det, än sen då? Jag vet att det är en illusion, om än en underhållande sådan för mig. Sonen skulle vilja bli en professionell fotbollsspelare, men oa, kommer han varken ha lyckats eller misslyckats - båda är holografiska illusioner och han kommer att vara Oändligt medvetande i vilket fall som helst.
Emellertid kan fotboll och andra sporter upplevas väldigt annorlunda när du tror att illusionen är verklig.
Men om du njuter av spelet utan bindningar till resultatet kommer utgången inte att producera känslomässig upprördhet och trauma. Du kanske föredrog en speciell utgång, men du var inte bunden till den känslomässigt. Än en gång, det är på samma sätt med "livet".
Nästa fortsättning blir "identifiering med polaritet"
och "det du kämpar mot blir du"
Ur Oändlig kärlek är den enda sanningen, ALLT annat är illusion
VÄGEN HEM
"Vägen hem är att veta att vi redan är hemma och alltid har varit det. Det är att sluta identifiera vilka vi är med form, behovet av att "utvecklas", att lära sig från ändlösa reinkarnationsupplevelser och att vara underkastad viljan hos någon "Gud". Istället kan vi veta att vi är Enhet och se den här illusionen för vad den är, ett enfaldigt spel skapat av vår egen rädsla."
Morgonritual - gemensamt språk och olikheter
Jag glömmer kameran varje morgon, men det är ett underhållande skådespel vid morgonutsläppet.
Mufflan och hästarna har mycket gemensamt, flockdjur och gräsätare/gnagare, och flyktdjur som de är. De talar mycket samma språk och förstår varandra, det syns tydligt att de är en flock och har sitt samspel.
Trollrik ser Mufflan som jämngod med Because när det gäller sällskap. Det märks när vi rider, så beter han sig som när han har Because som sällskap, fast det är mufflan. I hagen märks det att när jag tar in Because så behöver inte Trollrik följa efter. Han har ju sällskap av mufflan i hagen så de kan vara kvar ute själva om de har lust. Ofta vankas ju godsaker så när nån går in blir det dock sprutt på de båda andra också som inte vill missa nåt ;o) Så det känns som om det vore en flock med tre hästar.
Men så finns det också skillnader, och eftersom det är Mufflisa som är "ensam" så verkar det vara mest hon som blir fundersam. Hästarna reagerar ju inte med att stå och titta på henne att hon beter sig konstigt, de har ju sin lunk och varandra. Det är mest Mufflisa som ibland står och funderar, himmel vad konstigt de där stora gnagarna beter sig.
Det som bl.a. skiljer henne från dem är att hon ofta ligger och idisslar och så vill hon hälsa på sitt språk, genom att "gnugga skallen", stångas, så hon möter dem ofta med att böja på nacken och krumma och ibland stå på bakbenen, och ibland till sin lycka börjar de nosa och "läppa" på henne så hon får använda sin bockningsreflex, men ... sen blir det inget mer. De vill ju bara göra som hästarna gör att de liksom snuddar vid varandra ibland, som ingår i deras sätt att kommunicera.
"Lilla gumman" säger de och fortsätter snusa på backen efter annat. ;o)
Så står hon och stirrar, ska det inte bli nåt mer?
Suck.
När hon får lite mer närkontakt med dem som hon gärna vill ha, blir hon så till sig att hon sitter och kissar samtidigt. Hennes svansföring skulle man lätt kunna skriva spaltmeter av påhittade "citat" till, den kan peka åt alla håll och snurra på olika sätt. Fort går det också.
Morgonritualen består f.n. av att hästarna vill rulla när de kommer ut i den snö som finns kvar (som inte är is). Än så länge finns ställen med mjuk tösnö kvar som är dunder att rulla sig i. Det här är viktigt för Because. Det vet Trollrik och han väntar i utkanten på sin tur, han vet att det blir hans tur och innan dess håller man sig på bekvämt avstånd, för Because vill inte ha för närgånga åskådare när han gör morgontoalett. Han tar tid på sig också och trampar runt och måttar in.
Efteråt flyttar han på sig och det är fritt fram till samma fläck för Trollrik. Som också tar sig två dopp, en på varsin sida. Because vill helst rulla runt men det är ju inte alltid lutningen på marken tillåter det. Trollrik rullar aldrig runt, han har en manke i vägen =)
Och mufflan då? Jag har kommit på att jag har väl aldrig sett ett får eller en get rulla sig? De ligger och idisslar som sagt, men rullar gör de nog inte? Hon kliar sig på träd coh stockar över hela kroppen har jag sett.
För Mufflan tycker att hästarna beter sig mycket konstigt, och hon står nära och ska spana in vad som händer med de stora djuren. Är de inte riktigt friska, stönar gör de också. Som sagt jag skulle haft kameran när muffis står och nästan ska nosa på Because haser medan han trampar runt. Och blir IRRITERAD. Vad gör hon där, har hon inte fattat. Så han piper och snurrar runt på bakbenen ännu mer och hoppar baklänges med bakbenen under sig.
Får han inte vara i fred så får han ingen ro att lägga sig, så den gången blev det ingen rullning. Sen har de vant sig vid varandra och Because kan lägga sig och Muffis står nån meter ifrån, dock inte på lika respektfullt avstånd som Trollrik som väntar i hörnet ;o) och hon glor dock lika mycket där han vältrar sig. Och sen Trollrik likadant. Jag tror hon försöker förstå, åtminstone har hon nog insett att det är ingen fara och färde med dem och ingen anledning till oro.
Inatt har Mufflisa mått gott och varit inne med hästarna (ända tills jag kom först vid 8 tiden), parkerat bredvid Because som har öppen boxdörr. För där fick jag sopa ihop en spade muffligt kack.
Mufflan och hästarna har mycket gemensamt, flockdjur och gräsätare/gnagare, och flyktdjur som de är. De talar mycket samma språk och förstår varandra, det syns tydligt att de är en flock och har sitt samspel.
Trollrik ser Mufflan som jämngod med Because när det gäller sällskap. Det märks när vi rider, så beter han sig som när han har Because som sällskap, fast det är mufflan. I hagen märks det att när jag tar in Because så behöver inte Trollrik följa efter. Han har ju sällskap av mufflan i hagen så de kan vara kvar ute själva om de har lust. Ofta vankas ju godsaker så när nån går in blir det dock sprutt på de båda andra också som inte vill missa nåt ;o) Så det känns som om det vore en flock med tre hästar.
Men så finns det också skillnader, och eftersom det är Mufflisa som är "ensam" så verkar det vara mest hon som blir fundersam. Hästarna reagerar ju inte med att stå och titta på henne att hon beter sig konstigt, de har ju sin lunk och varandra. Det är mest Mufflisa som ibland står och funderar, himmel vad konstigt de där stora gnagarna beter sig.
Det som bl.a. skiljer henne från dem är att hon ofta ligger och idisslar och så vill hon hälsa på sitt språk, genom att "gnugga skallen", stångas, så hon möter dem ofta med att böja på nacken och krumma och ibland stå på bakbenen, och ibland till sin lycka börjar de nosa och "läppa" på henne så hon får använda sin bockningsreflex, men ... sen blir det inget mer. De vill ju bara göra som hästarna gör att de liksom snuddar vid varandra ibland, som ingår i deras sätt att kommunicera.
"Lilla gumman" säger de och fortsätter snusa på backen efter annat. ;o)
Så står hon och stirrar, ska det inte bli nåt mer?
Suck.
När hon får lite mer närkontakt med dem som hon gärna vill ha, blir hon så till sig att hon sitter och kissar samtidigt. Hennes svansföring skulle man lätt kunna skriva spaltmeter av påhittade "citat" till, den kan peka åt alla håll och snurra på olika sätt. Fort går det också.
Morgonritualen består f.n. av att hästarna vill rulla när de kommer ut i den snö som finns kvar (som inte är is). Än så länge finns ställen med mjuk tösnö kvar som är dunder att rulla sig i. Det här är viktigt för Because. Det vet Trollrik och han väntar i utkanten på sin tur, han vet att det blir hans tur och innan dess håller man sig på bekvämt avstånd, för Because vill inte ha för närgånga åskådare när han gör morgontoalett. Han tar tid på sig också och trampar runt och måttar in.
Efteråt flyttar han på sig och det är fritt fram till samma fläck för Trollrik. Som också tar sig två dopp, en på varsin sida. Because vill helst rulla runt men det är ju inte alltid lutningen på marken tillåter det. Trollrik rullar aldrig runt, han har en manke i vägen =)
Och mufflan då? Jag har kommit på att jag har väl aldrig sett ett får eller en get rulla sig? De ligger och idisslar som sagt, men rullar gör de nog inte? Hon kliar sig på träd coh stockar över hela kroppen har jag sett.
För Mufflan tycker att hästarna beter sig mycket konstigt, och hon står nära och ska spana in vad som händer med de stora djuren. Är de inte riktigt friska, stönar gör de också. Som sagt jag skulle haft kameran när muffis står och nästan ska nosa på Because haser medan han trampar runt. Och blir IRRITERAD. Vad gör hon där, har hon inte fattat. Så han piper och snurrar runt på bakbenen ännu mer och hoppar baklänges med bakbenen under sig.
Får han inte vara i fred så får han ingen ro att lägga sig, så den gången blev det ingen rullning. Sen har de vant sig vid varandra och Because kan lägga sig och Muffis står nån meter ifrån, dock inte på lika respektfullt avstånd som Trollrik som väntar i hörnet ;o) och hon glor dock lika mycket där han vältrar sig. Och sen Trollrik likadant. Jag tror hon försöker förstå, åtminstone har hon nog insett att det är ingen fara och färde med dem och ingen anledning till oro.
Inatt har Mufflisa mått gott och varit inne med hästarna (ända tills jag kom först vid 8 tiden), parkerat bredvid Because som har öppen boxdörr. För där fick jag sopa ihop en spade muffligt kack.
Tyvärr...
"Testresultatet visar också att kadmiumhalten inte blir lägre för att mjölet är ekologiskt odlat. Saltå kvarns kravmärkta vetemjöl och dinkelmjöl innehåller lika mycket kadmium som Ica:s icke ekologiska mjöl.
– Som konsument går det inte att skydda sig mot miljögifter genom att välja ekologiska produkter. Det man slipper är bekämpningsmedel, säger Emma Halldin Ankarberg."
Höga halter kadmium i vanligt vetemjöl
Vanligt vetemjöl innehåller så höga halter av tungmetallen kadmium att det kan v...
Pony - föregångaren
I veckan fick jag veta att Pony stått i det stall där jag har mina hästar! För många år sen alltså. Det var pga honom som det blev ett stall där förmodligen. Han är upphovsman till att vi hamnat där vi är med andra ord ;o)
Märkliga sammanträffanden på byn och hälsning från död häst
Skulle också kunna säga lustiga sammanträffanden, så låter det inte lika dramatiskt. Men ibland är det bara för märkligt, man hamnar som i en twilight zon. Man gör det (livet?) så märkvärdigt man vill, men för mig blir mycket - ofta så mycket mer.... ;o) Allt går inte att skriva ner, men i de drag som hör ihop med tidigare händelser här på bloggen så fick jag igår veta , som sagt, en del lustiga saker.
Här kommer en berättelse, men mer från början, med en hälsning från en numera död häst, en Pony, som inte är en ponny ;o) Som verkar "förfölja" mig, eller är det jag som följer? Nåväl, han verkar ha haft mycket större betydelse för mitt liv än jag först kunde ana =) Vilket för-arbete han gjort! Ska strax förklara ;o)
En ridskolehäst för många år sen som fastnade lite extra. Han var med under en speciell tid för mig också. Jag har inte ridit så många (hopp)tävlingar i mitt liv, men ett mindre antal har det blivit. Det har alltid varit duktiga hästar som kommit i min väg.
Varav en sådan häst var Pony, en mycket duktig hoppare. Han hade som privathäst innan gått höga klasser men blivit triangelmärkt och fick bli ridskolehäst.
Jag red vuxenridning ett tag alltså men det var också under en period när jag blev dålig av giftstruma. Jag var utomlands flera månader när den behagade infinna sig (Sticker emellan med ridresa 95 - Egypten), så det tog ett tag innan jag kom på undersökning. Jag hann också både åka på en kortare utomlandssemester till Kanarieöarna (... och Teneriffa, Marocko, Skottland ;o) och sen vara hemma en tid innan jag tyckte att: ok, nu är det dags att uppsöka farbror doktor trots allt.
I början trodde jag att eftersom jag var ute på resa, så tänkte jag att bara jag kommer hem och får vanliga rutiner och mat igen så blir jag piggare. Men så blev det ju inte, bara sämre.
Här kommer en berättelse, men mer från början, med en hälsning från en numera död häst, en Pony, som inte är en ponny ;o) Som verkar "förfölja" mig, eller är det jag som följer? Nåväl, han verkar ha haft mycket större betydelse för mitt liv än jag först kunde ana =) Vilket för-arbete han gjort! Ska strax förklara ;o)
En ridskolehäst för många år sen som fastnade lite extra. Han var med under en speciell tid för mig också. Jag har inte ridit så många (hopp)tävlingar i mitt liv, men ett mindre antal har det blivit. Det har alltid varit duktiga hästar som kommit i min väg.
Varav en sådan häst var Pony, en mycket duktig hoppare. Han hade som privathäst innan gått höga klasser men blivit triangelmärkt och fick bli ridskolehäst.
Jag red vuxenridning ett tag alltså men det var också under en period när jag blev dålig av giftstruma. Jag var utomlands flera månader när den behagade infinna sig (Sticker emellan med ridresa 95 - Egypten), så det tog ett tag innan jag kom på undersökning. Jag hann också både åka på en kortare utomlandssemester till Kanarieöarna (... och Teneriffa, Marocko, Skottland ;o) och sen vara hemma en tid innan jag tyckte att: ok, nu är det dags att uppsöka farbror doktor trots allt.
I början trodde jag att eftersom jag var ute på resa, så tänkte jag att bara jag kommer hem och får vanliga rutiner och mat igen så blir jag piggare. Men så blev det ju inte, bara sämre.
Att ta tag i saker
När jag på ridlektionen inte klarade av att föra upp foten till stigbygeln och ta mig upp i sadeln, utan fick ta hjälp av 2 personer som baxade upp mig på hästryggen, tror bestämt det var Pony jag red just detta tillfälle också, så var det nåt som sa mig att klarar jag inte att rida, då är det fara åt färde, typ ;o)
Egentligen klarade jag inte mycket alls, knappt att gå i trappen och inte kliva upp på en pall eller stol. Tänk va tjurig man är ibland. Sov mest dygnet runt och orkade inte äta förrän sent på eftermiddagen.
Men det var ridningen som blev droppen ;o) Som ni förstår, så om jag inte klarade mig upp på hästen själv, hur skulle jag då kunna rida? Att trava på volt var rena balansakten, jag hängde utåt i svängarna av gravitationskraften :-P
Det här var i januari. Det blev medicinering och då går det ändå rätt fort att bli starkare igen. Men optimist som man är kan det ibland bli så att man tror att man är starkare än man verkligen är. I april var det dags för lite hoppklubbtävlingar, och nu kunde jag ju rida "normalt" igen, trava runt på volt och hoppa lite osv, även om jag inte hoppat en hel bana och inte galopperat så länge i ett sträck.
Så det var återigen Pony som skulle ta mig runt. Musklerna orkade dock inte riktigt och jag tror vi kanske klarade halva banan iallafall, gick hur bra som helst, men så kände jag på en långsida att krafterna började sina, mjölksyra... Vi kom till kortsidan och skulle ju bara gör en liten "halvmåne", enkel sväng ridväg med mycket plats för att fortsätta på den andra långsidan. Då damp jag ner på utsidan som en hösäck helt utan kontroll på musklerna. Minns det så väl, sitter på hästen och så har jag inte nån kropp "kvar" utan det är bara att överlämna sig åt det oundvikliga fallet =) Orkade helt enkelt inte. Publiken måste ha sett mycket häpna ut, fanns ju ingen anledning till att ryttaren helt plötsligt bara skulle ramla av där :-P
Detta gjorde bara att jag fortsatte träna för att komma tillbaka till mycket bättre form än jag nånsin varit i, starkare smidigare och bättre kondition blev resultatet. Livet är komplext och det är mycket som ingår. Men jag blev påmind nu om att Pony var ju en av dem som visade mig vägen, både när jag var som sämst och när jag blev stegvis bättre ;o) Och som sa åt mig att det var dags att ta tag i saker och ting ;o) Det är min tolkning =).
Hästarna har alltid visat mig vägen, som senast i fjol när det blev flytt av båda hästar och människor ;o). De har också fått mig att ta mig i kragen och fått saker gjorda ibland. Det har också funnits tillfällen när hästarnas energi inte lyckats "nå fram", och inte ens de har lyckats motivera mig till "handling". Men då har det inte varit meningen och de har istället stöttat genom att bara "vänta ut mig" ;o)
Nu har Pony återigen visat mig vägen, i efterhand eller för längesen. Såg på facebook att de börjat med nåt som heter tidslinje. Går inte in på det, även om jag kunde vara utan det, låter himla fånigt i mina öron ;o) Just tidslinje är nåt som gäckar mig nu. Saker som hänt för längesen, påverkar mig nu. Och egentligen vet jag inte ens i vilken ordning allt händer. Allt bara händer här och nu.
Jag ska fortsätta den här storyn, men delar upp den eftersom den blev så lång. Hösten 2010 (OJ VA LÄngesen, trodde det var ifjol!!) råkade jag, som kanske någon av er minns, stöta på Pony igen, på Elins blogg. Han fanns, där jag ofta passerade! Kunde inte tro det var han eftersom det var så längesen. Men åldern stämde ju ... Imponerande.
Tidigare inlägg:
Bilder på Pony
I höstas fick Pony vandra vidare och Elin har ny blogg.
Ponys:
http://shalomterms.blogg.se/
Ny http://northernshowhorses.blogg.se/
Egentligen klarade jag inte mycket alls, knappt att gå i trappen och inte kliva upp på en pall eller stol. Tänk va tjurig man är ibland. Sov mest dygnet runt och orkade inte äta förrän sent på eftermiddagen.
Men det var ridningen som blev droppen ;o) Som ni förstår, så om jag inte klarade mig upp på hästen själv, hur skulle jag då kunna rida? Att trava på volt var rena balansakten, jag hängde utåt i svängarna av gravitationskraften :-P
Det här var i januari. Det blev medicinering och då går det ändå rätt fort att bli starkare igen. Men optimist som man är kan det ibland bli så att man tror att man är starkare än man verkligen är. I april var det dags för lite hoppklubbtävlingar, och nu kunde jag ju rida "normalt" igen, trava runt på volt och hoppa lite osv, även om jag inte hoppat en hel bana och inte galopperat så länge i ett sträck.
Så det var återigen Pony som skulle ta mig runt. Musklerna orkade dock inte riktigt och jag tror vi kanske klarade halva banan iallafall, gick hur bra som helst, men så kände jag på en långsida att krafterna började sina, mjölksyra... Vi kom till kortsidan och skulle ju bara gör en liten "halvmåne", enkel sväng ridväg med mycket plats för att fortsätta på den andra långsidan. Då damp jag ner på utsidan som en hösäck helt utan kontroll på musklerna. Minns det så väl, sitter på hästen och så har jag inte nån kropp "kvar" utan det är bara att överlämna sig åt det oundvikliga fallet =) Orkade helt enkelt inte. Publiken måste ha sett mycket häpna ut, fanns ju ingen anledning till att ryttaren helt plötsligt bara skulle ramla av där :-P
Detta gjorde bara att jag fortsatte träna för att komma tillbaka till mycket bättre form än jag nånsin varit i, starkare smidigare och bättre kondition blev resultatet. Livet är komplext och det är mycket som ingår. Men jag blev påmind nu om att Pony var ju en av dem som visade mig vägen, både när jag var som sämst och när jag blev stegvis bättre ;o) Och som sa åt mig att det var dags att ta tag i saker och ting ;o) Det är min tolkning =).
Hästarna har alltid visat mig vägen, som senast i fjol när det blev flytt av båda hästar och människor ;o). De har också fått mig att ta mig i kragen och fått saker gjorda ibland. Det har också funnits tillfällen när hästarnas energi inte lyckats "nå fram", och inte ens de har lyckats motivera mig till "handling". Men då har det inte varit meningen och de har istället stöttat genom att bara "vänta ut mig" ;o)
Nu har Pony återigen visat mig vägen, i efterhand eller för längesen. Såg på facebook att de börjat med nåt som heter tidslinje. Går inte in på det, även om jag kunde vara utan det, låter himla fånigt i mina öron ;o) Just tidslinje är nåt som gäckar mig nu. Saker som hänt för längesen, påverkar mig nu. Och egentligen vet jag inte ens i vilken ordning allt händer. Allt bara händer här och nu.
Jag ska fortsätta den här storyn, men delar upp den eftersom den blev så lång. Hösten 2010 (OJ VA LÄngesen, trodde det var ifjol!!) råkade jag, som kanske någon av er minns, stöta på Pony igen, på Elins blogg. Han fanns, där jag ofta passerade! Kunde inte tro det var han eftersom det var så längesen. Men åldern stämde ju ... Imponerande.
Tidigare inlägg:
Bilder på Pony
I höstas fick Pony vandra vidare och Elin har ny blogg.
Ponys:
http://shalomterms.blogg.se/
Ny http://northernshowhorses.blogg.se/
Varje ögonblick är en ny början
"Ibland känner man behovet av att förändra sig. Behovet att återskapa sig själv. Sätta upp nya mål. Experimentera, uppdaga. Tro på sina drömmar och erövra det okända. Ställa frågor och vara medveten. Känna sig levande.
Så att varje ögonblick kan bli en ny början.
Det finns dagar då vi undrar om vi är det vi vill vara och gör det vi vill göra. Alef, Paulo Coehlos nya roman, bjuder in oss att handla."
Så att varje ögonblick kan bli en ny början.
Det finns dagar då vi undrar om vi är det vi vill vara och gör det vi vill göra. Alef, Paulo Coehlos nya roman, bjuder in oss att handla."
"I teorin är alla förluster bra för oss, i praktiken är det..."
Har börjat läsa en ny Paulo Coehlo bok, och hans böcker radar ju upp texter som är bevingade och ger saker en djupare innebörd många gånger eller nytt perspektiv. Sånt man känner eller vet, mer eller mindre medvetet, men ändå får en ny vinkling och formulering på. Ordkonstnär kallas det kanske.
Ett sånt avsnitt hamnade jag i redan på sidan 27 i Alef.
"Fruktan och rädsla. När känslan av otillfredsställelse inte går över är det Gud som har satt denna känsla i ditt bröst och han har gjort det av en enda anledning. Du måste ändra på allt och gå vidare.
Jag har varit med om det här tidigare. När jag vägrade följa mitt öde hände något i mitt liv som var mycket svårt att uthärda. Och det är det jag fruktar mest av allt i det här läget: en tragedi. En tragedi är en genomgripande förändring i vårt liv och den går alltid att koppla samman med en viss typ av orsak: en förlust. När vi upplever en förlust är det ingen idé att försöka ta tillbaka det som varit, det är bättre att utnyttja det stora tomrum som har öppnats och fylla det med något nytt. I teorin är alla förluster bra för oss, i praktiken är det då vi tvivlar på guds existens och frågar oss: Förtjänar jag det här?
Herre, skona mig från tragedin, så ska jag följa din vilja.
När jag tänkt denna tanke dundrar åskan till och himlen lyses upp av en blixt.
Än en gång, fruktan och rädsla. Ett tecken. Här står jag och försöker övertyga mig själv om att jag alltid gör så gott jag kan medan naturen säger mig att det är precis tvärtom: den som verkligen förbinder sig till livet slutar aldrig gå. Himmel och jord möts just nu i ett oväder som, när det dragit förbi, kommer att göra luften renare och marken bördig - men fram till dess kommer hus att störta samman, hundraåriga träd kommer att falla och idylliska platser kommer att dränkas i vatten.
Jag överlämnar mig åt regnet. Det fortsätter blixtra, samtidigt som känslan av övergivenhet håller på att ersättas av något positivt - som om min själ långsamt tvättades ren av förlåtelsens vatten."
Ett sånt avsnitt hamnade jag i redan på sidan 27 i Alef.
"Fruktan och rädsla. När känslan av otillfredsställelse inte går över är det Gud som har satt denna känsla i ditt bröst och han har gjort det av en enda anledning. Du måste ändra på allt och gå vidare.
Jag har varit med om det här tidigare. När jag vägrade följa mitt öde hände något i mitt liv som var mycket svårt att uthärda. Och det är det jag fruktar mest av allt i det här läget: en tragedi. En tragedi är en genomgripande förändring i vårt liv och den går alltid att koppla samman med en viss typ av orsak: en förlust. När vi upplever en förlust är det ingen idé att försöka ta tillbaka det som varit, det är bättre att utnyttja det stora tomrum som har öppnats och fylla det med något nytt. I teorin är alla förluster bra för oss, i praktiken är det då vi tvivlar på guds existens och frågar oss: Förtjänar jag det här?
Herre, skona mig från tragedin, så ska jag följa din vilja.
När jag tänkt denna tanke dundrar åskan till och himlen lyses upp av en blixt.
Än en gång, fruktan och rädsla. Ett tecken. Här står jag och försöker övertyga mig själv om att jag alltid gör så gott jag kan medan naturen säger mig att det är precis tvärtom: den som verkligen förbinder sig till livet slutar aldrig gå. Himmel och jord möts just nu i ett oväder som, när det dragit förbi, kommer att göra luften renare och marken bördig - men fram till dess kommer hus att störta samman, hundraåriga träd kommer att falla och idylliska platser kommer att dränkas i vatten.
Jag överlämnar mig åt regnet. Det fortsätter blixtra, samtidigt som känslan av övergivenhet håller på att ersättas av något positivt - som om min själ långsamt tvättades ren av förlåtelsens vatten."
Förbind dig
"Jag lämnar den universella metafysiken där åskmuller är gudars röster och återvänder till den lilla bergsstadens verklighet, det goda vinet, det ugnsstekta lammet och det glada samtalet med våra vänner. När vi kommer hem för att byta om sammanfattar jag samtalet med J. på eftermiddagen i några meningar.
- Sade han vart du skulle åka, frågar min hustru.
- Förbind dig, sade han till mig.
- Är det så svårt? Var inte så trilsk. Du verkar äldre än du är.
Alef. Paulo Coehlo
- Sade han vart du skulle åka, frågar min hustru.
- Förbind dig, sade han till mig.
- Är det så svårt? Var inte så trilsk. Du verkar äldre än du är.
Alef. Paulo Coehlo
Fint inlägg:
Kärlek
Kärleken har gett mig det finaste jag någonsin kunnat
drömma om men det har definitivt inte varit en spikrak väg.
Snarare en berg o dalbana där det har varit helt omöjligt
att förutsäga vilken riktning kärleken skulle ta här näst.
Att bli totalt sönderkrossad av hjärtesorg har varit en
gräslig men viktig del i utvecklingen av mitt hjärtas kraft o utrymme.
Under den förkrossade tiden har det inte varit lätt o tro på
att kärleken kommer tillbaka, fast i ny form o helt i rätt tid.
Den kärlek som har varit mest okomplicerad under alla
år är den till mina o även andras djur.Där har det
varit villkorslös kärlek rakt igenom, den sortens kärlek
är verkligen en gudagåva.
Kollektivt ansvar eller flockmentalitet
Kollektivt ansvar eller flockmentalitet?
Annika Andelin
Solidariteten hyllas. Det är starkt att sätta sina barns hälsa på spel uppenbarligen. Plötsligt är de som låtit vaccinera sig själva och sina barn hjältar. Är definitionen på hjälte att låta sig skrämmas till en handling som kan skada, eller är det att göra som man blir tillsagd för att man inte vill lyssna på de röster som hävdar att vaccinet kan skada för livet? Är det hjältemodigt att låta bli att ta reda på fakta för att slippa tänka själv?
Björn Olsen säger vidare:
Informationen jag kan utläsa från dessa påståenden är som följer:
- Det är tråkigt att svininfluensavaccinet fått dåligt rykte oavsett den skada det gjort.
- Man behöver inte veta tillräckligt mycket om de skador som vaccinet kan orsaka för att kunna hävda att det skall tas av alla och envar.
- Syftet var att förhindra något man inte begrep sig på.
- Ju mindre kunskap desto fler ska vaccineras.
- Vaccinerar man sig inte bär man ansvar för om någon dör av influensa.
- Även om vaccinationen inte gör nytta kan den möjligen göra nytta senare.
Så vad är då ansvar?
Annika Andelin
Solidariteten hyllas. Det är starkt att sätta sina barns hälsa på spel uppenbarligen. Plötsligt är de som låtit vaccinera sig själva och sina barn hjältar. Är definitionen på hjälte att låta sig skrämmas till en handling som kan skada, eller är det att göra som man blir tillsagd för att man inte vill lyssna på de röster som hävdar att vaccinet kan skada för livet? Är det hjältemodigt att låta bli att ta reda på fakta för att slippa tänka själv?
Björn Olsen säger vidare:
"Kopplingen mellan svininfluensavaccin och narkolepsi har gjort att vaccinet hamnat i vanrykte. Med det kunskapsläge vi hade 2009 var massvaccination nödvändig och viktig. Syftet var att förhindra effekterna av det otänkbara. Vaccinationstäckningen måste vara så hög att vår flockimmunitet stoppar spridningen och minskar riskerna för enskilda och befolkningen. Det är ett kollektivt ansvar att vi vaccinerar oss. Även om vi inte kan stoppa den första pandemivågen kan vi begränsa skadorna av senare vågor."
Informationen jag kan utläsa från dessa påståenden är som följer:
- Det är tråkigt att svininfluensavaccinet fått dåligt rykte oavsett den skada det gjort.
- Man behöver inte veta tillräckligt mycket om de skador som vaccinet kan orsaka för att kunna hävda att det skall tas av alla och envar.
- Syftet var att förhindra något man inte begrep sig på.
- Ju mindre kunskap desto fler ska vaccineras.
- Vaccinerar man sig inte bär man ansvar för om någon dör av influensa.
- Även om vaccinationen inte gör nytta kan den möjligen göra nytta senare.
Så vad är då ansvar?
Gunde har lämnat in
Gunde har lämnat in
Svanen Gunde hittades död på isen för några veckor sedan och togs hand om av kommunen. "Han dog en naturlig död. Det är många människor som undrat över vart han tagit vägen", säger Björn Nilsson på Sundsvalls kommun.
Svanen med sin skadade vinge är nu borta. Har inte träffat honom i vinter eftersom vi flyttat. Annars har ju de flesta av mina hundar på Sidsjöpromenader fått passera den ståtliga fågeln som inte bekymrade sig för att stå mitt på gångbanan så fotgängare och andra djur fick gå runt i diket ;o). Tills han behagade krypa ner i badet igen. Nu som det börjar bli vår och varmt igen och så fint... Puss
Sunda förnuftet försvann i influensahysterin
http://www.sourze.se/Sunda_f%c3%b6rnuftet_f%c3%b6rsvann_i_influensahysterin_10776877.asp
"Dubbla budskap går hem än sämre än skrämselpropaganda eftersom det skapar större förvirring. Eller ska man säga förvilling? Det fina i kråksången är att detta om något borde öppna ögonen på dem som fortfarande sätter sin blinda tro till myndigheters prat om ansvar och pandemier. En reaktion större än en knuten näve i fickan vore finfint eftersom det skulle främja svenska folkets hälsa på ett sätt som Smittskyddsinstitutet och Annika Linde misslyckats rätt ordentligt med. Det är helt enkelt dags att ta tillbaks ansvaret för den egna hälsan."
"Vi som inte vaccinerade oss minns i varierande skala av obehag hur lynchstämning hotade då vi sa att vi varken hade vaccinerat oss eller hade för avsikt att göra det. Vi utgjorde fara för andras hälsa i bästa fall, och var en tänkbar anledning till undantagstillstånd i värsta fall. Försökte vi oss på att förklara varför och berätta om bättre och hälsosammare alternativ blev vi raskt tystade och uppmanade att göra vår samhälleliga plikt; vaccinera oss. För något annat alternativ fanns ju inte.
Annika Linde säger till Aftonbladet 19 augusti 2009:
"Jag ska vaccinera mig eftersom jag inte vet om jag ska hamna på sjukhuset och dö. Eller om jag ska bli jättesjuk i fem dagar, det kan vara positivt att slippa det också. Annars kan jag bli en smittkälla som smittar sköra individer. Jag vill skydda min omgivning och mina barnbarn. Om jag undviker att hamna på intensivvårdsavdelningen slipper jag spärra platser till andra som behöver dem. Det ger ett grundskydd mot ny influensa som kan komma. Jag litar på myndigheterna och stöder att alla ska vaccinera sig."
I en intervju med Ulf Elfving 16 oktober 2011 säger Annika Linde att om man klarar av en influensa så är det bättre att ligga sjuk i några dagar än att vaccinera sig: "Om man kan ta en infektion är det bättre att bli infekterad."
Immuniteten man får från en influensa varar nämligen upp till 20 år. Vaccinerar man sig måste man göra om det nästa år igen, säger Annika Linde i intervjun.
---
---
På frågan om varför Annika Linde själv inte vaccinerade sig mot Svininfluensan svarar hon: "Jag vaccinerar mig inte för att jag följer de råd jag själv ger."
Jag lyssnade flera gånger på just de orden, spolade tillbaks och satte örat mot datorns högtalare för att om möjligt kunna urskilja något litet radiobrus som gjorde att jag hörde fel. Men nej, där fanns bara Annika Lindes lika lugna som självklara uttalande om att hon själv inte vaccinerat sig för att hon följer sina egna råd. Jag kunde inte låta bli att ge upp ett gapskratt
You cannot solve the problems with the level of consciousness that created them.
Det intuitiva sinnet och det rationella sinnet
"Det intuitiva sinnet är en helig gåva och det rationella sinnet är en trogen tjänare. Vi har skapat ett samhälle som hyllar tjänaren och som har glömt gåvan."
Albert Einstein
Albert Einstein
De kommer till oss utan något särskilt syfte
"Jag pratade med en kollega som kände Joel om problemen som jag hade stött på vid undersökningen, och han svarade med ett leende: ”Jag vet. Han skulle behöva sitta ensam på en sten i öknen i två veckor för att lära sig att koncentrera sig innan vi kan hjälpa honom. Minst två veckor…” Han skämtade inte helt och hållet. Precis som Joel har många av oss blivit främlingar i vårt inre liv, vi har gått vilse i allt som verkar mer brådskande och viktigt – e-post, tv-program, telefonsamtal. Precis som Joel är vi många som behöver börja med att återuppta kontakten med oss själva.
Positiv uppmärksamhet är en välgörande kraft för allt som kommer i dess väg. Barn, hundar och katter vet ofta mer om det än vi själva. De kommer till oss utan något särskilt syfte, för att visa en teckning de har ritat, ett ben de har hittat eller en mus som de har fångat i trädgården. Eller bara för att få en kram eller för att bli kliade under hakan. Vi vet hur mycket det betyder för dem och ger dem det gärna. Men hur ofta ger vi oss själva sådan positiv uppmärksamhet?”
(DAVID SERVAN-SCHREIBER i boken ”Anticancer”)
”Första gången jag träffade Joel gick jag därifrån med intrycket att jag inte hade lyckats nå fram till honom. Han hade kommit till vårt center för integrativ medicin i Pittsburgh för att få alternativ behandling för metastatisk prostatacancer som hade spritt sig till ryggraden. Han var lång, slank och lite för elegant klädd för ett läkarbesök, och han pratade så mycket att jag knappt lyckades flika in en fråga. Han kunde inte hålla sig till ämnet utan hoppade från det ena till det andra i svindlande takt. Hans liv som filmproducent i Los Angeles verkade vara lika rörigt som vårt samtal. Istället för att prata om sin cancer berättade han för mig hur han minskade sin stress med hjälp av kommunikationsteknik. Han hade en BlackBerry-telefon (en av de första), och tack vare den var han ”ständigt uppkopplad” och kunde ”jobba var som helst”. Det han var allra mest nöjd med var att han kunde prata i telefon och skriva mejl och låtsas att han var kvar på kontoret när han i själva verket hade gått hem. Han kunde spela schack med sin son samtidigt som han läste sina mejl. Och när han hade försatt sin son i en besvärlig spelsituation som krävde att han tänkte en stund tog Joel tillfället i akt att svara på mejl. Jag undrade var han befann sig egentligen, eftersom han varken verkade vara på kontoret eller hemma. Han var varken helt och hållet tillsammans med dem han kommunicerade med i telefon eller per e-post eller med sin son. Eftersom han egentligen inte hade uppmärksamheten på någon var all denna sprudlande aktivitet som ett ingenmansland utan något egentligt innehåll. Vi vistas allesammans mycket i detta ingenmansland. I de österländska traditionerna brukar det kallas ”apan inom oss”. I det här tillståndet hoppar tankarna omkring åt alla håll, precis som ostyriga apor som skuttar runt i en bur.
Positiv uppmärksamhet är en välgörande kraft för allt som kommer i dess väg. Barn, hundar och katter vet ofta mer om det än vi själva. De kommer till oss utan något särskilt syfte, för att visa en teckning de har ritat, ett ben de har hittat eller en mus som de har fångat i trädgården. Eller bara för att få en kram eller för att bli kliade under hakan. Vi vet hur mycket det betyder för dem och ger dem det gärna. Men hur ofta ger vi oss själva sådan positiv uppmärksamhet?”
(DAVID SERVAN-SCHREIBER i boken ”Anticancer”)
”Första gången jag träffade Joel gick jag därifrån med intrycket att jag inte hade lyckats nå fram till honom. Han hade kommit till vårt center för integrativ medicin i Pittsburgh för att få alternativ behandling för metastatisk prostatacancer som hade spritt sig till ryggraden. Han var lång, slank och lite för elegant klädd för ett läkarbesök, och han pratade så mycket att jag knappt lyckades flika in en fråga. Han kunde inte hålla sig till ämnet utan hoppade från det ena till det andra i svindlande takt. Hans liv som filmproducent i Los Angeles verkade vara lika rörigt som vårt samtal. Istället för att prata om sin cancer berättade han för mig hur han minskade sin stress med hjälp av kommunikationsteknik. Han hade en BlackBerry-telefon (en av de första), och tack vare den var han ”ständigt uppkopplad” och kunde ”jobba var som helst”. Det han var allra mest nöjd med var att han kunde prata i telefon och skriva mejl och låtsas att han var kvar på kontoret när han i själva verket hade gått hem. Han kunde spela schack med sin son samtidigt som han läste sina mejl. Och när han hade försatt sin son i en besvärlig spelsituation som krävde att han tänkte en stund tog Joel tillfället i akt att svara på mejl. Jag undrade var han befann sig egentligen, eftersom han varken verkade vara på kontoret eller hemma. Han var varken helt och hållet tillsammans med dem han kommunicerade med i telefon eller per e-post eller med sin son. Eftersom han egentligen inte hade uppmärksamheten på någon var all denna sprudlande aktivitet som ett ingenmansland utan något egentligt innehåll. Vi vistas allesammans mycket i detta ingenmansland. I de österländska traditionerna brukar det kallas ”apan inom oss”. I det här tillståndet hoppar tankarna omkring åt alla håll, precis som ostyriga apor som skuttar runt i en bur.
Fika gäst
Vafalls?
Sniff
Ser fram emot ännu en spännande weekend
och sol sol sol på väderkartan
det som själen gör översätts till processer i kroppen
Utan tvekan behöver kroppen återupptäckas. För att leva ett meningsfullt liv måste man använda kroppen – det går inte att förvänta sig något utan den – och därför måste även kroppen vara meningsfull. Vad kan det vara som ger din kropp dess högsta mening, syfte, intelligens och kreativitet? Bara den heliga sidan av vår existens, den sida som vetenskapen har glömt bort. Det var det här som ledde mig fram till frasen låta själen återuppstå. Jag tvekar normalt inför att använda religiösa termer eftersom de har så mycket känslomässigt bagage, men själ går inte att undvika. Nittio procent av alla människor tror att de har en själ och att den ger deras liv mening. Själen är gudomlig, och den förbinder oss med Gud. I den mån livet innehåller kärlek, sanning och skönhet är det själen vi ser som källan till dessa saker. Det är ingen slump att en perfekt kärlekspartner kallas tvillingsjäl.
Skalpellen i händerna på läkarstudenten skär inte bort själen från kroppen, men det skulle den lika gärna kunna göra. Tvärtemot vad vi säger oss tro på lever vi nämligen som om själen inte spelade någon roll i den materiella världen. Själen kanske är immun mot kroppens sjukdomar, men utan den har kroppen ingen mening. Varje cell informeras via kemiska signaler om när du är deprimerad, ängslig, sexuellt upphetsad, känslomässigt utmattad eller arg. Och på samma sätt får varje cell ett meddelande om när du är kär, när du är i stillhet under meditation, när du upplever Guds närvaro och när du är i extas. Det pågår en ständig kommunikation mellan kropp och själ. Det är vi själva som har uppfunnit skiljelinjen mellan dem, och nu tror vi att den är verklig.
Du kanske invänder att du aldrig känner dig extatisk eller upplever någon gudomlig närvaro. Men det visar bara hur begränsad vår syn på själen är, hur mycket vi kopplar ihop den med religion. Om du ser till de visdomstraditioner som finns i varje kultur upptäcker du att själen har en annan innebörd. Den är källan till livet, gnistan som ger liv åt död materia. Det skapar sinnet och våra känslor. Med andra ord – själen är själva grunden till det vi upplever. Den tjänar som en kanal för skapelsen så som den utvecklas i varje stund. Och vad som gör dessa högtravande tankegångar så viktiga är att det som själen gör översätts till processer i kroppen. Det är bokstavligen omöjligt att ha en kropp utan att ha en själ. Och det är detta som är det bortglömda miraklet: att själen – som förefaller osynlig, upphöjd och åtskild från den materiella världen – i själva verket skapar kroppen. Var och en av oss är en själ som inkarnerats i en kropp.”
(DEEPAK CHOPRA i boken ”Skapa dig själv på nytt”)
Skalpellen i händerna på läkarstudenten skär inte bort själen från kroppen, men det skulle den lika gärna kunna göra. Tvärtemot vad vi säger oss tro på lever vi nämligen som om själen inte spelade någon roll i den materiella världen. Själen kanske är immun mot kroppens sjukdomar, men utan den har kroppen ingen mening. Varje cell informeras via kemiska signaler om när du är deprimerad, ängslig, sexuellt upphetsad, känslomässigt utmattad eller arg. Och på samma sätt får varje cell ett meddelande om när du är kär, när du är i stillhet under meditation, när du upplever Guds närvaro och när du är i extas. Det pågår en ständig kommunikation mellan kropp och själ. Det är vi själva som har uppfunnit skiljelinjen mellan dem, och nu tror vi att den är verklig.
Du kanske invänder att du aldrig känner dig extatisk eller upplever någon gudomlig närvaro. Men det visar bara hur begränsad vår syn på själen är, hur mycket vi kopplar ihop den med religion. Om du ser till de visdomstraditioner som finns i varje kultur upptäcker du att själen har en annan innebörd. Den är källan till livet, gnistan som ger liv åt död materia. Det skapar sinnet och våra känslor. Med andra ord – själen är själva grunden till det vi upplever. Den tjänar som en kanal för skapelsen så som den utvecklas i varje stund. Och vad som gör dessa högtravande tankegångar så viktiga är att det som själen gör översätts till processer i kroppen. Det är bokstavligen omöjligt att ha en kropp utan att ha en själ. Och det är detta som är det bortglömda miraklet: att själen – som förefaller osynlig, upphöjd och åtskild från den materiella världen – i själva verket skapar kroppen. Var och en av oss är en själ som inkarnerats i en kropp.”
(DEEPAK CHOPRA i boken ”Skapa dig själv på nytt”)
Att bli botad
"En gång tyckte jag att den här listan var helt övertygande. De kroppar jag undersökte och behandlade under min läkarpraktik stämde överens med det jag lärt mig. Patienterna kom till mig med utslitna delar. Jag kunde med hjälp av deras symtom sluta mig till vilka organ som var inblandade. Jag skrev ut antibiotika för att tackla bakterieinfektioner, och så vidare. Och ändå levde alla dessa människor ett liv helt utanför mottagningen – ett liv som inte hade något att göra med utslitna maskiner och där hjärtcellerna inte fungerade oberoende av levercellerna. Deras liv var fullt av mening och hopp, känslor och längtan, kärlek och lidande. Maskiner lever inte på det sättet. Inte organsamlingar heller. Det tog inte lång tid innan jag började inse att kroppen som vi såg den genom vetenskapens filter var en otillräcklig representation av helheten.
Det blev också allt tydligare att den mur som skilde medicinen från det personliga livet var lätt att rasera. Om någon blev av med jobbet eller förlorade en närstående ledde det till depression. Depressionen visade sig som en förändring i hjärnans kemi. Jag kunde behandla den med ett läkemedel, men det tog ju bara bort symtomen. Att patienten blev botad förutsatte att han eller hon fick ett nytt jobb eller gick igenom en sorgeprocess. Och båda dessa saker har en mening utöver de kemiska reaktioner som äger rum i vävnader och organ."
DEEPAK CHOPRA i boken ”Skapa dig själv på nytt”
Det blev också allt tydligare att den mur som skilde medicinen från det personliga livet var lätt att rasera. Om någon blev av med jobbet eller förlorade en närstående ledde det till depression. Depressionen visade sig som en förändring i hjärnans kemi. Jag kunde behandla den med ett läkemedel, men det tog ju bara bort symtomen. Att patienten blev botad förutsatte att han eller hon fick ett nytt jobb eller gick igenom en sorgeprocess. Och båda dessa saker har en mening utöver de kemiska reaktioner som äger rum i vävnader och organ."
DEEPAK CHOPRA i boken ”Skapa dig själv på nytt”
