... och Teneriffa, Marocko, Skottland ;o)
Herregud vad jag har rest och ridit, hittade en bortglömd bild från en "vanlig" turridning. På Teneriffa.
Julen -95. Merry Christmas på hästryggen. Inga hinder, inga häckar eller stup, bara en liten promenadstig ibland sand och buskar Och palmer).
Har även ridit i Marocko. Också en häftig ridupplevelse. Där hade de tyvärr inga hagar så hästarnas chans att komma ut var på ridtur. Man funderar, ska man "sponsra" de här ställena eller ej, genom att betala för ridtur alltså. I vissa fall, som på Irland och Skottland t ex där hästarna hade det väldigt bra, är det ju ingen tvekan.
I Egypten och Marocko kan man fråga sig. Jag har hittat min egen sanning i det hela. Och hur som haver så ångrar jag ingenting, som man brukar säga ;o)
I Marocko där de stod på box, kunde de bli väldigt heta när de väl kom ut. Det var bara att hålla i sig när vi fick galoppera längs en millång strand i vattenkanten.
Helt ljuvligt och okontrollerat. Den hästen var nog den som var mest vild. Flagship på Irland var inte "besinningslös", han vara bara som en vägg att hålla i och så höll han sitt tempo utan att förändra något med en fluga på ryggen ;o). I Marocko gick det nog bara fortare och fortare, leendet blev bara större och större. Kanske mungiporna som drogs bakåt av vinddraget....??
Så här bodde hästarna i Marocko:
Har kommit in i digital åldern här, med digitalkamera behövdes inte skanna in hästbilderna ;o)
nä, den lilla var inte med ut och red. Bara mamman ;o) Hennes häst hade också eld i baken ibland.
Det här var nog min spruttkuse, om jag minns rätt. Kan man inte tro. Men bettet i munnen säger annat ....
I Skottland hade de riktigt ljuvliga hästar. Jag fick en buspålle..... Där hade de inga behov av att dra iväg. Men vi tog oss in och ut i fårhagar, sprang ikapp med fåren (jagade ? ;o) efter underbara stigar med trav och galopp. Min hade den egenheten att den istället bockade, och ju mer jag skrattade ju mer bockade den, precis så mycket att jag INTE skulle ramla av. Den började lite försiktigt mest frågandes, får jag?? När jag inte sa nåt fortsatte den mera =). Vi glömde kameran den dagen. Oj, vad jag skulle velat ha kvar den på bild för jag minns inte riktigt hur den ser ut. Skulle velat se ansiktet igen. Det var härliga appaloosor på det stället. Nu önskar man att man då förde lite dagbok, namn och plats, hästnamn osv. Var var vi? Närmare bestämt... och vilket år?? -98 kanske
Julen -95. Merry Christmas på hästryggen. Inga hinder, inga häckar eller stup, bara en liten promenadstig ibland sand och buskar Och palmer).
Har även ridit i Marocko. Också en häftig ridupplevelse. Där hade de tyvärr inga hagar så hästarnas chans att komma ut var på ridtur. Man funderar, ska man "sponsra" de här ställena eller ej, genom att betala för ridtur alltså. I vissa fall, som på Irland och Skottland t ex där hästarna hade det väldigt bra, är det ju ingen tvekan.
I Egypten och Marocko kan man fråga sig. Jag har hittat min egen sanning i det hela. Och hur som haver så ångrar jag ingenting, som man brukar säga ;o)
I Marocko där de stod på box, kunde de bli väldigt heta när de väl kom ut. Det var bara att hålla i sig när vi fick galoppera längs en millång strand i vattenkanten.
Helt ljuvligt och okontrollerat. Den hästen var nog den som var mest vild. Flagship på Irland var inte "besinningslös", han vara bara som en vägg att hålla i och så höll han sitt tempo utan att förändra något med en fluga på ryggen ;o). I Marocko gick det nog bara fortare och fortare, leendet blev bara större och större. Kanske mungiporna som drogs bakåt av vinddraget....??
Så här bodde hästarna i Marocko:
Har kommit in i digital åldern här, med digitalkamera behövdes inte skanna in hästbilderna ;o)
nä, den lilla var inte med ut och red. Bara mamman ;o) Hennes häst hade också eld i baken ibland.
Det här var nog min spruttkuse, om jag minns rätt. Kan man inte tro. Men bettet i munnen säger annat ....
I Skottland hade de riktigt ljuvliga hästar. Jag fick en buspålle..... Där hade de inga behov av att dra iväg. Men vi tog oss in och ut i fårhagar, sprang ikapp med fåren (jagade ? ;o) efter underbara stigar med trav och galopp. Min hade den egenheten att den istället bockade, och ju mer jag skrattade ju mer bockade den, precis så mycket att jag INTE skulle ramla av. Den började lite försiktigt mest frågandes, får jag?? När jag inte sa nåt fortsatte den mera =). Vi glömde kameran den dagen. Oj, vad jag skulle velat ha kvar den på bild för jag minns inte riktigt hur den ser ut. Skulle velat se ansiktet igen. Det var härliga appaloosor på det stället. Nu önskar man att man då förde lite dagbok, namn och plats, hästnamn osv. Var var vi? Närmare bestämt... och vilket år?? -98 kanske
Kommentarer
Trackback
