Tisdagsövningarna mer i detalj

Jag tränade lite med Rosa och hästarna i tisdags. Vi fick börja med att vara som vi brukar, jag fick visa hur jag brukar leda hästarna och Rosa studerade hur vi kommunicerade och rörde oss, dvs om hästen följde mig och hur jag gjorde och ur hästen gjorde. En i taget, och sen gav hon mig tips och instruktioner efter hur det fungerade mellan oss! Gick jättebra. Hästarna blir ju bara vilsna när jag är det ;o)

Sen övade vi lite flytta på bakdel och framdel. Bakdelen är de och jag "duktiga" på, dvs sitter ju i mitt huvud, det är nåt som jag har grepp om, det hade fastnat redan från början utan att jag ens behövt fundera, tycker iallafall jag, och därför funkar det med hästarna.

 

Sen gör de lite olika, de är ju helt olika typer, så det visar väl att jag visserligen påverkar dem med mitt sätt att vara, att jag präglar dem, men det styrs också mycket av sina egna sätt. Jag har inte format dem i likadana formar, tack o lov ;o)

 

Framdelen har jag svårare för så därför gör jag det inte nåt speciellt när jag är själv heller, bekvämlighet ;o), så det gick lite trögare. Men de fattar snabbare än jag ;o)

Hur som helst, det känns lite som att lära sig cykla, helt plötsligt vet man hur man tänker och gör det automatiskt, det sitter där. Att det är det jag letar efter, den känslan som jag också har med bakbenen, att man automatiskt vet hur man ska reagera för att på bästa sätt stötta hästen i att den ska förstå vad jag vill.

 

Och den känslan har jag inte hitta för min egen del gentemot hästarna när det gäller att flytta framdel.

 

Jag har fått och blivit påmind om lite mer riktlinjer att "läsa innantill" på hur jag ska göra och tänka när de inte förstår vad jag menar i det fallet. Så tills det sitter automatiskt får jag nöta lite i tankebanorna på det där. Så kanske hjärnan efter tillräckligt många upprepningar skickar ut nervsignaler till kroppen att reagera fortare än att jag behöver tankens hjälp :-P

 

Bakdelen har liksom aldrig varit nåt problem att "förstå" har jag känt det som. Och alltid när det dyker upp såna där grejer så undrar jag, hur kopplar jag det till mig. Allting sitter ju i mig och visar sig på hästarna. Men jag har ju också alltid varit duktig på att använda mina egna "bakben", spela fotboll och sånt. Däremot har jag alltid tyckt att "handsporter" är dötrist, basket, handboll, volleyboll t ex. Jag är ju dock inte helt oäven på att använda armarna heller, pilkastning, golf, bollar i korgar odyl, men det har liksom inte roat hjärnan nämnvärt.... på samma sätt som att använda benen till att springa med hihi. Yihaaa!

 

Och så kan man ju ytterligare fråga sig "varför då". Vad symboliserar det i sin tur. Tja, där tog det stopp för stunden, så jag nöjer mig med att svara som jag alltid gör då "Because".

 

Ska iallafall försöka komma ihåg att öva lite framdel när vi är ute, det är lätt att bara traska på som vanligt också =)

 

Det blir en uppföljning snart, bara det blir en tid som passar!


En del av den individens ”personlighet”?

”Det är vanligt att man tycker att ”normala” människor – de vars bortträngningssystem blockerar minnena av övergrepp och kränkningar under barndomen så fullständigt att de aldrig påverkas på något uppenbart sätt – har det bättre än de som söker terapi. Det är den gamla tanken att ”det man inte vet tar man ingen skada av”. Ytligt sett kanske deras liv faktiskt också verkar lättare och behagligare – men detta välbefinnande kräver sin tribut. Även om individen själv kanske inte är medveten om det får alla som lever i ett så totalt förnekande betala ett högt pris, liksom de personer som han eller hon har relationer till, särskilt barn. Livet kan inte bli känslomässigt fullödigt och rikt, eftersom det omedvetna oupphörligt sorterar bort och avvisar eller ändrar varje stimulus som skulle kunna hota att väcka oönskade minnen.

Sheryl till exempel har alltid omedvetet undvikit att bo i hus med två våningar för att aldrig behöva höra någon komma uppför trappan på natten. Fast Sheryl inte vet om det finns det ett begravt minne förknippat med detta ljud. Ljudet i sig är oskyldigt, men det minne av vilket det är en del är det inte. Sheryl skulle kanske minnas upplevelsen i sin helhet en dag om hon utsattes för ett återskapande av bara den inledande delen. Hennes undvikande av tvåvåningshus, skenbart så oskyldigt, bidrar till att garantera att det bortträngda materialet inte aktiveras.

Vilket slags yttre stimulus som helst kan medföra denna typ av hot. Stephen till exempel trivs inte med att bo vid en livlig gata, medan Joanne inte tål att det är ”för lugnt”. Alissa vill inte ha någonting annat än moderna möbler och blir orolig när hon hälsar på hos sina vänner som bor utanför stan och som älskar antikviteter. Hon sover aldrig lugnt i deras hus och förstår inte varför. Anita måste se till att dörren till hennes sovrum antingen är helt öppen eller stängd, eftersom ljuset i springan när en dörr står på glänt på natten skrämmer henne. Patrick avskyr det dämpade ljudet från en teve genom väggen, Ben tål inte när det är stökigt hemma. Tina vägrar att äta på restauranger där man inte kan sitta med ryggen mot väggen eller arbeta i ett kontorslandskap där det inte finns några skiljeväggar som går ändå upp i taket. Gloria undviker biografer och andra instängda ställen med mycket folk på grund av sin motvilja mot andra människors ”irriterande” vanor som att knäppa med knogarna och tugga tuggummi.

Dessa undvikande beteenden är oftast inte uppenbara för en utomstående iakttagare, men om någon skulle ställa en fråga angående dem skulle de ges en rationell förklaring. Den medvetna delen av psyket tillhandahåller en ursäkt för andra likaväl som för personen själv (som ofta är medveten om den motiverande rädslan utan att känna till dess upphov). ”Jag avskyr att alltid behöva springa upp på övervåningen för att hämta någonting”, skulle Sheryl kunna säga om sitt val av hus, medan Alissa skulle kunna säga: ”Jag har aldrig tyckt om sådana där möbler.” ”Jag fryser (eller blir svettig) när jag äter på uteserveringar”, skulle Tina kunna säga, eller: ”Jag gillar inte deras mat.” På liknande sätt kan man helt enkelt se det som en dygd att alltid ha ett perfekt städat hus (eller finna tröst i ett stökigt) eller hitta ett annat skäl att välja ett jobb hos ett företag med arbetsrum där man kan stänga om sig. Man kan hitta andra skäl till att alltid vara den sista i familjen som går och lägger sig eller till att man har nattlampor i alla rum plus hallen och så vidare. Med undantag för extremfallen, som ofta kallas ”fobier”, sker detta utsorterande så smidigt att det helt enkelt blir en del av den individens ”personlighet” och aldrig ses som något mer än det.”

JEAN JENSON
i boken ”Att återerövra sitt liv”

Övat med Rosa idag

Det var kul, och hästarna skötte sig så bra de kunde i mina ögon, och var det nåt som inte gick "planenligt" så är det ju bara mig det beror på :o) Jag är ju den som mest behöver öva. Roligt iallafall att de är så olika.

Fick också mer grepp om det här med zonerna, från att först inte veta alls vad en zon är, till att veta att det finns 3 zoner, som jag babblat om i Elisabeths kommentarer , *flabb flabb* och kommenterat om zon 3 som att gå bakom hästen, som man ju tex gör när man kör. Så när Rosa i sitt senaste inlägg pratade om zon 5, undrade jag var i helsike den är ?!?!

Men nu fick jag klart för mig att enligt Parelli så finns det alltså 5 zoner. Det jag läste om 3 zoner var ju i Dansa med Hästar, när jag så duktigt skrev "att nu har jag läst på det här med zoner" hihi


Gonatt

Marktrång



Trollrik har väldigt smalt mellan frambenen, men han har raka hovar, dvs varken tåvid eller tåtrång, så därför blir kanske inte hans marktrånghet lika markant. Dessutom har han ju inte använts som viktbärande speciellt mycket.

I boken beskrivs en benställning som marktrång, tåvid, dåligt djup, kobent eller knätrång
och det stämmer till en del:

"Begränsad förmåga att bära vikt (mindre betydelse när man varit travhäst i 15 år ;o)
ofta bristande självförtroende, lättskrämda, opålitliga, snara att skygga, och begränsad fysisk kapacitet på grund av den mentala och känslomässiga obalans som följer på den fysiska instabiliteten. "

Hans självförtroende var ju inte det starkaste, men har blivit mycket bättre =) Men han känns väldigt pålitlig, för även om han blir rädd tyr han sig till människan och är väldigt försiktig.

men han stämmer ju heller inte in på hela beskrivningen av benen med kobent osv, förutom att de är nära varandra är de raka och bra ben och hovar.

"Följs ofta av hjorthals (stämmer inte alls)
och tendens att gå som "stjärnkikare", med huvudet i vädret."

Där fick jag en aha-upplevelse för jag ler ofta åt Trollrik när han är så söt och spanar upp i vädret, som om han tittar på fåglar eller flygplan, men det händer även inne i stallet? Så det var ju lite lustigt att det beskrevs här...

Mer om öron - Trollrik

Trollrik har ganska breda öron och inte speciellt formade på något vis. 
Och de är placerade ganska brett isär, om man jämför med Because t ex.
Teckningen i boken på öronexempel kunde inte vara mer lik öronen på bilden här ;o)




Och summan av detta blir:

Breda öron inte särskilt (väl)formade - En häst som inte ställer sig många frågor, utan rätt och slätt går dit du ber honom gå (undrar varför de skriver "honom", och inte henne ;o) Medellätt att lära. Samarbetsvillig.
Jag måste väl säga att det nästan sitter som en smäck, Trollrik i ett nötskal. Dock tycker jag att han har lätt för att lära, så jag läser vidare ... :

Öron placerade brett isär - Har sannolikt god inlärningsförmåga. Stabila.

TTouch- metoden att förstå och påverka din häst
"Konsten att tolka hästens karaktär"
Linda Tellington-Jones

Mer om öron - Because

Jag börjar med att utgå från Because, som har "fint mejslade, knoppformiga öron".
Tar denna bild som visar toppen av öronen, och nedan en bild som bättre visar dem ihop, men där har topparna blivit avklippta :-o





En vinter och en sommarvariant.

Ska man välja nåt om hur de är ansatta så blir det nog mer åt mer trångt ansatta. De är nog ganska normala , de är iallafall inte brett ansatta.

Och så har de oftast ungefär samma avstånd upptill som nertill när han är vaken och öronen riktade framåt.

Och vad blir då detta?

Fint mejslade och knoppiga tyder vanligtvis på intelligens - Instämmer i detta fall

Långa öron och trångt ansatta tätt ihop både upptill och nedtill (nu är han ju inte riktigt så trång och inte upptill heller, men lite mer åt trängre hållet än bred som sagt och lite långa öron har han- vilket betyder En tendens att bli ombytlig och inkonsekvent - Jojo, jag brukar kalla det att han är en humörhäst, passar det så passar det, passar det inte så är det ingen idé ;o) Och det beror i sin tur ofta på dagsform hur han känner sig själv i kroppen. Så jag brukar alltid respektera det. För även om jag tillåter honom att tex vägra göra nåt en dag, så innebär det inte att han alltid kommer att vägra göra det, nästa dag kan han vara helt tvärtom, positiv.

Tillägg .. jag tror inte på att det är som man fick lära sig i ridskolan att om man låter hästen bestämma att vända på ett ställe så får man ett "h-vete" sen att den alltid ska vända eller vägra där, så tar den över, det kanske ÄR så med ridskolehästar dock, men inte om man har egen häst och en egen relation, kommunikation ...?


Öronform!

I mitt plöjande av böcker dök jag djupare ner i boken TTouch (Linda Tellington Jones), många tydliga teckningar av alla möjliga ansiktsformer på hästar, öron, mular, nosrygg, ganascher ögon mm mm och vad det betyder enligt henne, skojigt. Hittade två exakta former på trollriks öron och because öron, och de stämde precis , trollrik = mycket samarbetsvillig, tex ;o)
Även former på benen, trånga, vida, böjda osv. Även där stämde det mycket bra på trollrik som är extremt trång, har knappt någon bringa alls utan bara en glipa där frambenen börjar. Ett upp och nervänt  "V".

Redogör mer om detta senare =)

Idag firar jag att jag klarade sista vanliga tentan som vi gjorde i Göteborg, 39 av 50, mycket nöjd =)

Bilder från senaste KS kursen



En jättecharmig och söt argentinsk poloponny som jag fick den äran att vara med under kursdagarna i Stockholm. Hon heter Tobiana. Hela bildserien lägger jag in i ett album på hemsidan.

http://ksbehandlinghast.stillvital.se/#home

www.stillvital.se





Värmen, närheten och den känslomässiga kontakten minskar...

”När du har läkt många av det sårade barnets minnen, kommer du att märka att du blir lugnare och inte lika lätt får jobbiga känsloreaktioner.

Det inre barnet berör dig i alla relationer och speciellt mycket i nära relationer. Värmen, närheten och den känslomässiga kontakten minskar i en relation när någon av parterna går in i sitt sårade barns reaktion. Ditt vuxna beteende påverkas mycket av reaktionerna från din inre barndel. Att känna till den känslomässiga barndelens reaktioner ger dig en förståelse för hur och varför du reagerar.”

GUNILLA BRANZELL & OVE VALODIUS i boken ”Relationsboken"



(När?)Kontakt med inre barnet

Att ha "när-kontakt" med sitt inre barn och NÄR är kontakt med ditt inre barn mest välgörande ;o)


”Om du inte får kontakt med det inre barnet via inre övningar, avslappning och meditation kan du experimentera på andra sätt, t ex genom att dansa, sjunga, måla, vara i naturen eller spela teater. Att leka och umgås med verkliga barn eller djur kan också fungera bra. Experimentera och pröva dig fram till vad som passar dig. Känn dig för, när känner du dig som ett barn?

När du arbetar med att få kontakt med det inre barnet är det viktigt att du skyddar barndelen och ger det kärlek och värme, så att det känner sig tryggt att komma fram. Om barndelen får komma fram och du visar dig sårbar i fel situation kan sårbarheten utnyttjas. Att t ex ta fram barndelen på ett möte på jobbet eller med någon eller några du inte är trygg med, är troligen inte så lämpligt. Ibland går inte barndelen att stoppa. Den bara kommer, oftast när du känner dig starkt känslomässigt berörd och du blir t ex glad och lekfull eller arg, ledsen och rädd.”


(GUNILLA BRANZELL & OVE VALODIUS i boken ”Relationsboken”


Tillåt ditt Inre Barn att få komma fram i trygg miljö / Ruben

Because ...

Because, just a horse?

http://www.youtube.com/watch?v=MR6Qk7AdVgE

Jag gillar verkligen min hästs namn, det säger så mycket. Det säger allt, i mina öron.

Kombinerat med en trollrik häst så måste man väl säga att man också HAR allt ;o)

 

Hälsningar en som alltså måste vara rik som ett troll =)

 

Ps. Because' pappa heter ju Why Not, och det är inte illa det heller, sådan far sådan son? Låter iallafall positivt tycker jag.

 


Vaknade imorse, efter en givande natt!

.. och kom på att jag skulle ta fram min Dansa med hästar bok, och där fick jag en liten tråd att spinna vidare på, nämligen ämnet Förtroende och dominans, eller ledarskap, eller som en del skriver att för dem handlar det inte om ledarskap alls utan om samspel. Så det blir nog ett bra och hyfsat lätt avgränsat ämne att hitta relevanta texter att ta fram.
Det finns det skrivet om och säkert kan man ställa en del saker mot varandra, beroende på vad man lägger in i orden. Sen kan det ju för en del ligga olika saker i ord och vad de sen blir till i handling.

Det har varit en givande natt! HiHi

Nåt att leta vidare på, hittade också ett intressant kapitel i "Hästens biologi" om beteendestörningar och matvanor...... Ja, nu är det det som fångar mitt intresse =)

Dessutom vaknade jag med lösningen på hur vardagsrummet ska möbleras om! Som var det jag somnade med på näthinnan, nu satt det där =)

Dags för hemtentamen på sista delen i basmedicin kurs - horsemanship

Senaste basmedicin (häst) delen tog upp t ex hovvård (fortsättning sen i våras och mer om foderränder =) , sadlar, träningsfysiologi (pulsträning och vad händer med puls på hästar) och beteende. Med föreläsare som representerade varje del. För beteendedelen var det en horsemanship tjej som skrivit flera böcker och har utbildningsmaterial både i bok och film. Hon heter Lisbeth Johnsson.

Den delen var väl det som intresserade mig mest om jag måste välja nåt att bli mest afascinerad av =) även om ALLT är tokintressant, man sitter som klistrad 3-4 dgr i sträck. NÅväl, när det kommer till avslutningstentamen så fick vi alltså välja ett av ämnena att fördjupa oss i och skriva en liten uppsats hemma om. Tidigare har vi haft skriftligt prov på plats men nu är träffarna slut så då får vi lämpligt nog göra hemma. Men blir ju lite mer jobb antar jag.

Det blir klurigt att välja en frågeställning som jag kan läsa in i litteratur, eftersom allt måste ju hänvisas till "populärvetenskaplig" litteratur. Vi får ju inte fantisera eller intervjua ihop nåt själva ;o)

Så vad ska man hitta på att göra en frågeställning om och vilket syfte .... Jag ska börja med att kika efter lite litteratur och få uppslag därifrån, så att man inte tar upp något som det inte finns skrivet om, då blir det mission impossible ;o) Tipsa gärna


Mer om Lisbeth

Här är lite mer om Lisbeth Jonsson och hennes familj, skrivet av hennes man mestadels verkar det som.

http://www.freshway.se/

 

Det är jag själv Sven Börjesson och min fru Lisbeth Johnson numera Börjesson, som driver det hela och jobbar för att göra livet "lättare" för hästar och deras ägare/ryttare. Jag jobbar med massage, stretching och nu mer och mer hovvård (vildhästmetoden). Lisbeth jobbar med relationen och samarbetet häst/människa, både på marken och i sadeln, få bort allt motstånd som vi ofta bygger upp hos våra hästar så det väger "lätt".

Lisbeth har väl gjort det mesta inom hästsport i sin ungdom fram till i mitten av 80-talet då hon kom i kontakt med NH och har sedan dess utvecklats. Hon lärde sej Parellis teknik och gick sen vidare, var i USA och besökte några av "mästarna" där. Dom senaste åren jobbar hon alltmer utifrån känslan, som "mentor" i detta har hon Leslie Desmond. Just nu är Lisbeth anställd på Nuntorps Naturbruksgymnasium och driver en vuxenutbildning kallad "Hästpedagogen" som hon själv tagit fram. Troligen den första statliga NH-utbildningen i Europa.

Sven började med trav i början av 70-talet detta höll i sej till och från till milleniumskiftet.



Väst hade sponsrat och hjälpt Hitler under flera år

Clark skulle förstås ha blivit ännu mer chockad om han fått veta att eliten i väst hade hjälpt kommunisterna till makten redan 28 år tidigare och sedan sponsrat och hjälpt Hitler under flera år, eller om han hade vetat att Milnergruppens amerikanska motsvarighet, "The Order", mera känt som "Skull and Bones", hade flera medlemmar, bland andra Prescott Bush på Union Banking Corporation, som gjorde bankaffärer med tyskarna både före och under kriget.

[http://www.americanbuddha.com/cia.americasecretestab.2.pref.htm]

----

"Om det inte hade varit för stödet från väst så skulle de ryska massorna kunnat kasta av sig kommunismen flera gånger. De viktiga projekten i de första femårsplanerna byggdes enbart upp med amerikansk teknologi och material. Till och med Stalin erkände att två tredjedelar av materialet därefter kom från väst, så om Sovjet har kraftfulla militära och polisiära styrkor som används för att krossa vår rörelsefrihet så har vi västerländskt kapital att tacka för det också".

-----

General George Stratemeyer vittnade i kongressen: "Man går in i ett krig för att vinna inte för att stå still och förlora, men vi fick inte vinna, det var inte tillåtet." General James Van Fleet sa: "Min egen övertygelse är att det måste funnits information till fienden från höga diplomatiska myndigheter att vi inte skulle attackera", vilket sen bekräftades av kinesiske generalen Lin Piao som sa:

"Jag skulle aldrig ha gjort attacken och riskerat mina män och mitt militära rykte om jag inte fått försäkringar att Washington skulle hindra general MacArthur från att vidta lämpliga motåtgärder".

----


"När ett land är nere för räkning, drar International Monetary Fund nytta av situationen och pressar ut den sista blodsdroppen ur dem".

[http://www.gregpalast.com/globalisten-som-kom-in-fran-kylan/]

1960 skulle en ung senator från Massachusetts komma att utmana oligarkerna. Det skulle kosta honom livet.


Läs mer:

http://www.sourze.se/Hur_oligarkerna_bl%C3%A5ser_massorna_Del_9_10726815.asp


Det man inte vet mår man inte dåligt av, eller....

”När den livräddande bortträngningsprocessen stör denna naturliga förmåga att bearbeta upplevelser, misslyckas vi nästan alltid med att hantera de svåra händelser som periodvis inträffar i vårt liv.”
(JEAN JENSON i boken ”Att återerövra sitt liv”)


”När smärtsamma barndomsupplevelser trängts bort kommer människor antingen inte alls att uppfatta vad som händer runt dem eller missförstå mycket av det och ofta reagera på ett sätt som är fullständigt inadekvat i den aktuella situationen. Det verkar som om det vi inte vet faktiskt kan skada oss – mycket!”
(JEAN JENSON i boken ”Att återerövra sitt liv”)

Vad visar årets analyser?

http://www.foderrad.se/aktuellt.html

 

Det ha kommit in flera analyser redan och tendensen verkar vara att det finns energi men en del analyser har lågt proteininnehåll och en del har hyfsat.





Synkronicitet, en förenande princip

Slumpen

Möten med det osannolika

DN insidan Publicerat 2003-02-03 08:50

Vad är slumpen? Är det tur, försyn eller en meningsfull händelse, som man framkallar i sin tillvaro, därför att det finns ett samband mellan den yttre världen och ett inre psykiskt tillstånd?

Paralleller mellan inre sammanhang och yttre verkligheter ansågs fullt möjliga.

Psykologen Karl Jung kallade fenomenet synkronicitet och avsåg därmed en händelse i den yttre världen, som på ett meningsfullt sätt sammanfaller med ett psykiskt tillstånd. Synkronicitet består av två faktorer: en omedveten bild dyker upp i medvetandet, till exempel i form av en dröm eller en idé, och en verklig situation sammanfaller med detta innehåll. Han ansåg att synkronistiska erfarenheter hade ett samband med relativiteten i tid och rum och en viss grad av omedvetenhet.

Synkronicitet är en förenande princip, en mystisk förbindelse mellan det personliga psyket och den materiella världen. De är i grund och botten olika former av energi.

Är då synkronicitet eller slumpen en faktor att räkna med i mänskligt liv?

För det mesta kallar vi det ju för slumpen, för att vi inte vågar eller vill se andra sammanhang. Men alla har vi väl någon gång upplevt slump eller tur eller försyn eller till och med bönhörelse i vår tillvaro. Enligt Jung är dessa synkronistiska händelser vanligare än vi tror. Om vi genom meditation eller bön vänjer oss vid att ha siktet inställt på sådana händelser kommer vi att uppleva dem oftare - likt stjärnfall en klar augustinatt. Livet är då och då förunderligt. När slumpen eller försynen drabbar oss sker det med en kraft, som vi inte kan bortse ifrån.


Älgjaktstider, då måste man vila... och

stretcha ....!

Längesen jag hade nåt på hundtema, men nu är det ju deras (hög)tid.....






Zita trötter


En överdrivet stark reaktion eller fullständig avsaknad av reaktion

"För att bearbeta upplevelser realistiskt och till fullo måste en person först och främst kunna se klart vad som händer i en given situation. Detta låter både uppenbart och enkelt, som om det alltid förhöll sig så. Men när det finns en hög grad av förnekande är klar varseblivning snarare undantag än regel. Det som vanligen händer är i stället att det omedvetna förvränger individens iakttagelser utan att han eller hon är medveten om det.

Detta hämmar individens förmåga att genomföra nästa steg i bearbetningen på ett fullgott sätt: att förklara händelsen i rationella termer, att göra den psykiskt fattbar. Sådana förklaringar blir någotsånär riktiga om iakttagelserna är oförvanskade, men förnekande leder till felaktiga förklaringar, så att händelser ofta missförstås och man läser in antingen för mycket eller för lite i dem. Det omedvetna, som agerar mot en bakgrund av aldrig erkända kränkningar under barndomen och det förnekande som skyddar psyket från att bli medvetet om dessa, kan få en individ att bestämma sig för att någonting är sant som inte är det eller att någonting inte är sant som är det.

För att bearbeta upplevelser krävs också förmåga att bli medveten om alla känslomässiga reaktioner som väckts av händelsen, men det är väldigt sällsynt att individen har en sådan förmåga. Antingen är känslorna helt instängda så att man inte känner någonting eller också inträffar en alltför stark reaktion. I ingetdera fallet vet de flesta människor vad de egentligen känner. En vardaglig händelse som framkallar en stark känslomässig reaktion (vare sig personen är medveten om denna reaktion eller ej) har ofta en omedveten anknytning till en tidigare, smärtsam händelse från barndomen som har trängts bort. Upplevelsen i nuet ”utlöser” minnet av den tidigare händelsen, så att följden blir en överdrivet stark reaktion eller fullständig avsaknad av reaktion i stället för en normal känsla. När detta händer kan man gripas av panik över ett relativt sett obetydligt misstag, som att glömma ett tandläkarbesök, medan man kanske rycker på axlarna åt någonting viktigare, som att upptäcka att taxeringsmyndigheterna granskar en självdeklaration där man har underlåtit att ta upp alla sina inkomster.”

(JEAN JENSON i boken ”Att återerövra sitt liv”)

Slumpen är ingen tillfällighet

Slumpen är ingen tillfällighet /Jan Cederquist

"... Människans hopp ligger i att bejaka existensen av någonting som är större än människan själv. säger Vaclav Havel.
Jag tror det håller på att hända. Allt fler människor tycks vara beredda att bejaka den existensen. Förhoppningsvis kommer det inte att leda till någon ny religion, utan snarare en syntes mellan vetenskap och religion. Den gamla klyftan mellan religion och vetenskap är kanske ändå till sist på väg att överbryggas.

Enligt Einstein kan ett problem aldrig lösas på den medvetandenivå där det har uppstått. Förhoppningsvis är vi på väg mot en ny medvetandenivå. Det är trots allt det mänskliga medvetande som styr vad som händer i världen. Det konstiga är att det mänskliga medvetandet har så svårt att förstå det mänskliga medvetandet.
Hjärnforskaren och nobelpristagaren Roger Sperry sa en gång: Vetenskapen har hittills ignorerat en fundamental faktor i tillvaron, nästan utelämnat den helt, nämligen det mänskliga medvetandet.

Men det håller på att ändras. Medvetandeforskningen har ökat dramatiskt under senare år. Kanske är det just på det området som en ny världsbild, en ny insikt om oss själva kommer växa fram.
Då kommer också en del av slöjorna kring synkronicitetens mysterium att försvinna.

Oavsett var eller hur den stora upptäckten görs, kommer det troligen att se ut som om den kommit till av en slump. Men det kommer inte att vara en tillfällighet.

Meningsfulla sammanträffanden

Gårdagens söndagsfunderingar var :

Jag tror ju inte att saker och ting är tillfälligheter, utan använder mig av begreppet synkronicitet, som man kan beskriva som meningsfulla sammanträffanden =)  Som man ska passa på att använda sig av till sin fördel, vad säger detta mig!?!

Som alltså vill visa något för en själv, påminna eller visa vägen, ge hintar om att man är på rätt väg eller tecken om att man ska tänka på något. Jag använder det mer och mer på ett medvetet sätt och märker vilken nytta jag har av det.

Ibland får jag t ex en avbokning, och då brukar det alltid vara att jag ska infinna mig nån annanstans den tiden och därför behöver "fri tid" tycker nån som har bättre överblick över det totala skeendet ;o)
Då är jag mer medvetet uppmärksam på vad som ska hända, och det brukar alltid "löna" sig ;o)

Jag har skrivit tidigare om att jag ofta blir synkronicerad med de böcker jag läser, och hamnar på nåt sätt i samma skeende som nästa kapitel av boken t ex, innan jag läst det ;o) Och böäjrar jag läsa flera till synes helt olika böcker, dvs en roman och en filsosofibok och en biografi tex, så lyckas de handla om samma saker och beskriva samma fenomen.
Nu är jag ju inne i en period där romanen handlar om att sammanföra vetenskap och andlighet, och hur tekniken tar oss tillbaka till det ursprungliga. Precis samma sak handlar "Slumpen är ingen tillfällighet" om. "Den gamla klyftan mellan religion och vetenskap är kanske ändå till sist på väg att överbryggas. Kanske ska det visa sig att båda är lika sanna."  (Jag har citerat om detta ur romanen Den förlorade symbolen, så nästa inslag blir några kloka liknande utdrag ur denna bok istället)

Numera ser jag det som ett vanligt och naturligt inslag som är där för att gagna mig. Därmed inte sagt att man inte varje gång blir lika fascinerad när det inträffar, det funkar! Och det är så himla spännande allt som inträffar framför en .... Och det blir bara alltmer synkronicitet runt om oss just nu, utvecklingen går fort =)

Ofta är det ju att samma saker dyker upp runt omkring, pratar med en person, läser en bok, läser på nätet osv, som tar upp samma sak, ända tills jag fattat vad det vill säga mig eller att det finns kvar där tills det spelat ut sin roll och jag har haft nytta av informationen, som att det vill vara säker på att jag inte tappar tråden förrän man löpt linan ut ;o) Då är det nåt annat som dyker upp? kanske =) 

Ibland är människor (och djur) synkroniserade med varandra, råkar alltid vara på samma ställen, ha samma rutiner, rundor så man möts ofta på olika ställen, affären, gymmet, t o m rent av i skogen, som man minst av allt räknar med ;o) Eller att man funderar över samma saker.

Klassiska exemplet hur det visar sig rent fysiskt är hur tjejer som bor ihop eller umgås mycket under en intensiv period t ex under studieperioden, eller om man jobbar nära ihop, ofta har sina "tjejgrejer" samtidigt ;o) Eller träffar förälskelser samtidigt. Och alltid ringer upp varandra samtidigt osv.

På mina hästar ser jag att de är väldigt synkronicerade, de lägger sina högar samtidigt när vi är ute på promenad. Lyfter den ena på svansen så gör den andra det. Jag är något mer synkad med den ena som jag har haft längre än den andra, så att jag kan känna hur han mår mer tydligt, eller om det har att göra med själ och personlighet än själva tidsramen?

När man ser det på det sättet som jag vill välja att göra, blir det inte lika mystiskt, inte som nån övernaturlig gåva. Utan helt enkelt att man är synkronicerad, och då kan jag känna i mig var det känns i honom och hur ... Det är vi alla på något sätt.

Det har hänt fler än en gång att jag vaknat mitt i natten och vetat att det är inte MIG det gäller det jag känner. Jag har kilat direkt upp till stallet och hittat en häst som inte vilat lugnt och avslappnat. Då kan jag tillägga att jag är inte en sån som sover "lätt" dvs vaknar lätt. Det är nog bara Because som kan väcka mig nattetid, hihi ;o) Jag sover tvärtungt och vaknar inte om så brandbilen brakar in i huset. Det har faktiskt nästan hänt, inte brandbil men ambulanser och poliser har stormat in i trapphuset till lägenheter vägg i vägg, som är så gott som öppet. Efter storslagsmål med möbelvältning ;o) Vi har stora springor, glipor runt dörren så det kan man kalla lyhört. Men hos mig får de inga vittnesmål, tyvärr...Resten av hyreshuset hade de väckt upp iallafall =)

Växa upp är att försonas med sitt lilla jag :o)

Enda sättet att ”växa upp” är att först försonas med ditt ”lilla jag” / Ruben

www.rubensahalsa.se

det vi känner nu är BARA barnets känslor, vår hjärna lurar oss..... ;o) Ingela



Men sörjandet har kraft att läka oss – det kan göra oss hela igen och låta oss återerövra våra liv.

Det är på detta sätt vi kan återfå vår verkliga själsliga hälsa. Vi kommer inte alltid att vara lyckliga: livet låter oss möta många skiftande upplevelser, somliga av dem mycket smärtsamma.


JEAN JENSON i boken ”Att återerövra sitt liv”


Själslig hälsa

”De flesta av oss släpar på någon typ av emotionella svårigheter genom livet. Vi kanske plågas av känslomässiga låsningar, ständigt känner oss tvingade att utmärka oss eller ”lyckas”, oroar oss för vad andra tycker om oss, ältar vårt senaste möte med någon genom fortsatta ”samtal” inom oss. Eller vi kanske känner oss döda inombords, är rädda för människor, isolerar oss, ljuger för att dölja vilka vi är, aldrig hittar ett arbete som vi tycker om eller arbetskamrater som vi kan komma överens med, engagerar oss i någon som vi är säkra på är ”vårt livs kärlek” bara för att efter ett tag känna hur känslorna svalnar, känner oss besvikna på oss själva som föräldrar eller på våra barn, går och bär på vrede, klander och förbittring… Listan kan göras hur lång som helst.

Varför är så många människor besatta av den makt och kontroll över andra som rikedom (eller våld) kan ge? Varför finns det så mycket strider och hat i vår värld? Varför dödar medlemmarna av en viss religiös eller etnisk grupp medlemmar av andra grupper? Varför får så många människor diagnosen depression? Varför är det så stor efterfrågan på stämningshöjande mediciner?

Det är uppenbart att vi inte är riktigt ”tillräkneliga”. Någonting djupt inom oss har inte blivit tillfredsställt. Jag tror att ”någonting” är spädbarnets behov av kärlek. Det barn du var kan aldrig få den kärleken – ingenting tillfredsställer detta djupa behov. Men sörjandet har kraft att läka oss – det kan göra oss hela igen och låta oss återerövra våra liv.

Det är på detta sätt vi kan återfå vår verkliga själsliga hälsa. Vi kommer inte alltid att vara lyckliga: livet låter oss möta många skiftande upplevelser, somliga av dem mycket smärtsamma. Men när vi en gång medvetet har återvänt till de allra smärtsammaste känslorna i vår egen barndom och kommit att bli medvetna om allt som var dolt, kan vi inte göra andra illa utan att känna deras smärta också. Vi kommer inte längre att tro att makt eller rikedom kan ge oss någonting verkligt viktigt. Vi kommer inte att kunna leva med någonting mindre än sanningen – inför oss själva och andra. Och det bästa är att ju bättre vår själsliga hälsa blir, desto mer tar vi avstånd från maktutövning och våld.”

(JEAN JENSON i boken ”Att återerövra sitt liv”)

Våra barnhjärnor trixar med oss vuxna ;o)

”Så snart vuxna känner sig övergivna, bortstötta, otillräckliga eller totalt beroende är det gamla barndomskänslor de upplever. Det är bara när man är beroende av andra för sitt välbefinnande som man kan känna sig övergiven. Vuxna kan bli ”lämnade”, men när de åtföljande känslorna är desamma som de ett barn skulle känna om det blev lämnat av föräldern – såsom panik, förkrosselse eller förlamande sorg – är det inte förlusten i den aktuella relationen man upplever.

På liknande sätt är ”bortstötthet” mer än att man inte är omtyckt, det antyder att det är något fel på oss och kastar en skugga över vårt värde, precis som ”otillräcklighet”. Som vuxna klarar vi av vissa saker men räcker inte till för andra, och vår självkänsla påverkas inte av denna insikt. Att känna sig totalt beroende är en normal del av barndomen, men när man känner på det sättet som vuxen är det en gammal känsla som kommer upp till ytan. Alla dessa känslor är gamla barndomskänslor som måste ha funnits och trängts bort; den smärta som man inte kände då kommer till ytan nu, förknippad med den aktuella händelsen.

(JEAN JENSON i boken ”Att återerövra sitt liv”)

Vårt inre barn


Vissa känslor – övergivenhet, bortstötthet, otillräcklighet, djupt beroende, att man är ”elak” eller ”dålig” eller känner skam – upplevs nu, i vårt vuxna liv, bara därför att vi inte kunde känna dem som barn. Oberoende av de aktuella omständigheterna, är detta alltid gamla känslor, när de upplevs i vuxen ålder.”
(JEAN JENSON i boken ”Att återerövra sitt liv”)

Vår spännande historia, snart i nutid

"Britterna hade knäckt tyskarnas koder redan i december 1914 så de hade bra koll på fiendens ubåtsverksamhet. President Wilsons närmaste man överste Edward Mandell House (medlem av USAs gren av Rhodes Round Table) och Storbritanniens utrikesminister Lord Grey (medlem i Rhodes inre cirkel) möttes 1915 och Grey frågade vad USA skulle göra om tyskarna sänkte ett amerikanskt passagerarfartyg varpå House sa att det skulle skapa ilska nog att ta USA in i kriget.

Tyskarna visste att USA planerade smuggla vapen till England via passagerarfartyg och kunde använda en attack som förevändning att gå i krig och försökte via dagstidningar varna folk att åka med Lusitania. I maj 1915 dog 1200 personer sen Churchill gett order att fartyget skulle sakta in varpå det avsiktligt dirigerades in längs farvatten där britterna visste att tyska ubåtar vistades och båten träffades av en torped och sänktes.

Sutton avslöjade i "Americas Secret Establishment" att Alfred Gwynne Vanderbilt, medlem i hemliga The Order, fick ett telegram samma morgon Lusitania åkte som löd:"Lusitania är dödsdömt, res inte med den!" Han hann dock inte motta det och dog under attacken.

Första världskriget och kommunisterna skulle döda miljoner, men oligarkerna hade fler planer på gång."


http://www.sourze.se/Hur_oligarkerna_bl%C3%A5ser_massorna_Del_7_10725460.asp


Piff o Puss



http://www.expressen.se/husdjur/1.2164388/piff-puss

Fotografbilder

Här är länken till den fotograf som plåtade hästarna i september =)

http://fridabennerman.blogg.se/2010/september/bilder-fran-forra-helgen.html

 

 





RSS 2.0