Lämnat mötesplatsen... "Å när hon går förbi står pojkarna på rad : 5



För nya möten




OoooooH, säger Because, en vältränad tjej, såna träffade jag ofta i mina fornstora dar. Lovely!
Men nu trivs jag faktiskt med att vara lite hösäck och dra benen efter mig. Bara jag får komma ut och se mig omkring så ofta det går.
Det är tur det eftersom jag har en matte som inte heller är så benägen att träna andra, än sig själv då förstås ;o)



Beundrad donna, charmören Because tar fram pussmunnen och trugar;
Och när hon går förbi står pojkarna på rad.
Dom visslar och ler och trugar och ber.
Kom med oss ut ikväll, kom med oss inatt.
hur ska vi nånsin kunna veta att hon bara älskar oss.
och som om inget hänt, som nånting gud har sänt.
Hon fortsätter gatan fram och går hem till oss.?






Vi vandrar vidare, till ...! 4



Var är vi nu?????


Jo, på

Mötesplatsen förstås!!!



i kvällssolen







Dammsugit mötesplatsen

så vi går vidare

Alien











Just det ......



Hampussen




Hade velat filma den här behandlingen..

De här kombinerade djur och människa behandlingarna i olika konstellationer är oerhört spännande. Ibland kan det vara att en ägare får behandling, sen djuret. Ibland händer saker simultant med djur och ägare.
Och ibland behöver det inte vara en ägar-relation emellan utan bara som här; En katt (syrrans katt som är här på besök som nog inte undgåtts på bloggen)
som hjälper till, eller om man så vill .... tar för sig ;o) Jag har då inte sett maken till törstigare katt efteråt iallafall.

Sessan var med på en hel behandling. Flyttade sig på klienten vartefter behandlingen fortgick, gud va kul hon var.

Först hoppade hon upp vid huvudet där jag satt, och klev över halsen, började massera magen med framtassarna innan hon vände och lade sig på bröstkorgen och magen. Sessan är ju rätt stor så hon täcker en hel del...



Det hade varit väldigt kul att få fotografera/filma den här behandlingen. ;o)

När jag satte mig vid högra höften fortsatte Sessan vidare ner över den och sträckte ut sig på låret (efter en liten paus, jag vet inte om hon gick iväg nån minut för att dricka vatten emellan eller vad hon gjorde, men kom raskt tillbaka iallafall och placerades sig som sagt strategiskt. .)

Med tassarna nådde hon sen till knät vartefter jag fortsatte där.
Ner mot vristerna, ja då fortsatte Sessan också, hon kunde ju inte ligga på smalbenen och knäna så det fick ju bli emellan då.
Så låg hon i "koma" länge, hade väldigt mycket drömmar, ryckte i tassar klor, morrhår, öron och nos.
Sen flyttade jag mig till vänster sida, höft och knä, då vred hon på sig och virade tassarna runt vänster knä, och till slut sträckte hon ut sig så gott det gick. Sen utan att vi gjorde nåt som visade att det var klart, så satte hon sig upp och tittade ut lika simultant, Färdig!
Jag hann inte ens säga att det var avslutat och släppa händerna förrän hon satt sig upp, klarvaken nästintill.

Sen det roliga var att hon var superstörstig efteråt! När vi satt och drack varmt vatten kom hon till köket och drack ur vattenskålen 3!!! vändor, drack , gick ut en sväng kom tillbaka, ohj, jag var visst mer törstig, och drack jättemycket igen, och sen en tredje gång, och då kan det ju inte precis vara nån tillfällighet. Iallafall har inte jag märkt att hon druckit så mycket på samma gång?


fotnot: dagen efter, undrar om inte katten rensat magen.... luktar mycket sen hon varit på lådan....

Dags å vandra vidare kvällspromenad 3





Inte lätt med skärpan nu =)

Det går undan, Trollrik småspringer mest för jämnan, för att hänga med i Because raska kliv, och ibland rycks  Because med så då springer vi allihop ;o) Förr kunde jag bara hänga med i några 100 m när Because också vill sträcka på benen, innan vi måste stanna. Nu har vi hittat varandra så vi kan springa på så långt vägen räcker nån km, innan man måste stanna för korsningar osv. Det innebär alltså inte att jag blivit snabbare, utan Because har hittat fler växlar såklart =) Möta bilar går fint, om de inte redan är på led brukar de rada upp sig längs kanten. Enklast är då att ha Because först och parkera in Trollrik bakom honom och rama in lite med ena repet, mest för syns skull så vågar bilarna köra förbi =).


Nu lämnar vi hygget ....


Hygget är lämnat och ute på vägen igen



Kommer ut på landsvägen

Spanar in alla fina hus







Roligt med rörliga bilder också, fast skärpan blir därefter.



Nu vandrar vi vidare och släcker kameran för en stund. Återupptas vid en viktig Mötesplats!

Kvällspromenad på hygget 2









DAGS Å VANDRA VIDARE!!! forts följer

Hästpromenad söndagkväll 1


På väg ut på hygget

Båda spanar





Hampus tagit över favoritplatsen några dagar, men Sessan ger sig inte:








Bortträngningsmekanismen

Det finns upplevelser som är alltför smärtsamma för barn att känna. Det finns också vissa verkligheter, vissa sanningar om våra föräldrar och våra familjer, som är alltför smärtsamma för barn att känna till. Barn, som ju är ur stånd att förändra dessa förhållanden, kommer att skydda sig själva att förlita sig på försvaren bortträngning – att tvinga ner minnet av händelsen i det omedvetna – och förnekande – att vägra att erkänna den sanning som uppenbaras för dem.

JEAN JENSON i boken ”Att återerövra sitt liv”


Man kan nog gärna påminna sig om att det vi upplever som små får större proportioner än hur vi upplever dem som vuxna. Det vi nu tycker är bagateller var stora katastrofer när man var liten? Så bortträngningsmekanismen slår nog på ganska lätt och ofta för de flesta. Det behöver inte vara det "vi normalt" anser som hemska upplevelser eller övergrepp eller liknande. Vi har ju alla saker att upptäcka om oss själva och sen bearbeta =)

Vi ser inte saker som de är

”Vi ser inte saker som de är, vi ser saker som vi är.”
(ANAIS NIN)

Sniff på knopparna










Inne och UTE, på balkongen, myyyysigt
















Inne och UTE, som sagt

Sträääääcker på kulmagen








Presentation Sessan



och såååå trött






Presentation Hampus, några favoritställen



En lååååång-ben och smal


Uppe å nere, inna o uta i ......??


Utebilder kommer mera


Slöa katter i soffan

Båda vakna

Sessan lägger ner först




Sen lägger även Hampus huvudet på kudden ;o)



Morgonstund har guld i mun!

Började dagen på bästa tänkbara vis. Kl 7 bar det iväg, det var ännu bara några grader varmt. Men shortsen måste på direkt en sån här dag.

Hundpromenad med hela gänget i Loböle!


Mixi och Zita vid Stödesjön ute på udden



Tello och Mixi



Alla tre poserar för bild ...
men de två bustjejerna har svårt att låta bli varandra





Tack, nu kan jag posera i fred. Då blir det tjusigt ;o)







Jaha, vad gör DE nudå?????



Vad man kan förvänta sig av två busjäntor

På hundpromenad

Dags att gå vidare innan de har slagit knut på varandra totalt







På väg hem ser jag från bilen

ett gäng hästar som tagit morgonvilan, sköööönt



och i samma veva lärde jag mig zooma med kameran!!!  Har bara haft kameran i 10 år typ ;o)

Rullade några meter till, OCH .....VOILA'!



Härnäst blir det hästpromenad med bara 2 i repen, och däremellan alla katter som invaderat hemmet. Fast kattvakten ju löpte amok, och gick ut med hundar...
Mer från Pensionat Tegelbruksgatan kommer. En riktig djurpåsk =D

Hästharmoni

En svart en brun en gul
Den här bilden är tagen inifrån ett fönster för att inte störa hästarna ;o) Därför är kvaliten inte den bästa, men visar ändå 3 goa gubbar i samförstånd, helt naturligt i en balanserad viloposition =)

Till detta vill jag hänvisa till ett vackert och mycket klokt inlägg om naturliga hästar i harmoni, och naturliga? människor ;o)

"Tankar kring hästhantering"
http://leopalema.wordpress.com/2011/04/17/tankar-kring-hasthantering/

MISSA INTE det genomtänkta slutet! =)




Bilden är inte sååå gammal, det var knappt några veckor sen det var så här mycket snö, men nu försvann det i rasande takt!

Tunntarm - inifrån



På Euro Horse hästmässan i Dusseldorf visade de allt möjligt i hästväg! Här är det 9 meter hästtunntarm som simmar omkring med sin "upphängningsanordning". Bland annat visade de även hästfoster i olika "åldrar" 3 månader och mindre. Intressant att se hur färdiga de är redan då..




Käkleden inifrån



Bilden är tagen uppifrån öronen, det "mindre" hålet mellan kondylerna som atlaskotan hänger på är alltså stora nackhålet, foramen Magnum. På sidorna syns lite av "tinningbenen" bågarna runt ögonen.




Inne mellan ganascherna visas hur tungbenet och upphängningsanordningen för käkmusklerna sitter.
Hyoidbenet och stylohyoidbenen är det två långa benen som sitter på insidan av ganascherna. Längre ner syns som en stämgaffel, eller formen av en sporre, som är tungbenet/hyoidbenet. Fattar inte att jag inte tog en bild bara av stämgaffeln, nåja, det blir väl fler gånger =)





Inuti ser man suturerna mellan de olika kraniumbenen under och bakom ögonen t ex.

En av de viktigaste benen och viktigaste leden är just här, den lite mer raka streckade linjen är den s.k. SBS-leden, led mellan fjärilsbenet som syns under och bakhuvudet (occiput).

Varför är den så speciell? Bland annat för att i stort sett hela centrala nervsystemet med kranialnerverna som styr det mesta, går igenom detta fjärilsben. Rolls roycen i huvudet. Styrpanel eller instrument bräda ;o) Den har många små hål som kranialnerverna löper igenom. När man får den leden att hitta ett bättre läge och utrymme och spänningarna, dragningarna i SBS-leden och suturerna runt om lättas, ökas energin i hela kroppen och den hittar bättre självläkningsförmåga när kroppen får utrymme att utföra sitt ursprungliga arbete, originalrörelserna.

Käkleden - TMJ

Ja, så här viktig är käkleden för hela resten av kroppen, ni ser alla kopplingar i fysiken ;o) för att inte sen tala om alla emotionella kopplingar, som dock inte går att rita upp rent fysiskt ;o)

Alla känslor vi har manifesteras i fysiken på olika sätt, kniper, gnager, skrattar, ler, gråter, i hela kroppen, men väldigt mycket i ansiktsmuskler och framförallt käkleden /munnen.  I behandling kan man hitta många gömda, hemliga, omedvetna dörrar att öppna just i ansiktet och i musklerna kring käke och öron.

Vi har döpt denna pålle till TMJ-Rex  ;o)





Forgiveness

”Forgiveness is one of the most beautiful experiences open to us as humans. It cleanses, heals, and strengthens bonds. We typically find forgiveness difficult to practice, though. No matter how many times we hear about its virtues, no matter how often we see its beneficial results, we still have other people – and things in ourselves – which we cannot forgive. What prevents us from putting forgiveness into practice more often?

It looks to me that our main problem is that we get stuck in trying to forgive before we accept our own feelings exactly as they are. Thinking that we should forgive, attempting forgiveness, prevents us from having the actual experience of it.

If I am angry and hurt after an interaction with my wife, I must first deal with my own feelings in the situation before I can have the experience of forgiving her. I must open up to accept my anger and hurt; I must get to the bottom of my own experience. I may need to communicate about my experience with her. Then, coming from a place of clarity, I can come naturally to a state of forgiveness. That is, by taking care of my own experience in a loving way, I can slip into the experience of forgiveness spontaneously and organically.

Forgiveness fortsättning

I have seen this happen many times in my own life and in the lives of people I see in counseling. Recently I was feeling stuck in my relationship with my wife. Try as I might, I could not seem to forgive her or generate any good will toward her. So after wrestling with it for a while, I saw that I was trying hard to be some way I wasn’t. I decided to take things as they were. Quickly feelings began to emerge. I felt anger, then more anger, then I felt a layer of deep hurt. As I let myself experience these feelings, I began to feel lighter in my body and mind. A sense of satisfaction came over me. Then for a day or two I did not think about the situation much at all. Suddenly one morning I realized that I felt good will toward her again. I felt again that warmth and well-wishing toward her that I like to feel. I think I came naturally to that space by giving up the effort to forgive and being willing to deal with whatever was there.

Surely this lesson must be one of the most difficult we have to learn. It seems that our whole lives have been spent learning how to deny or ignore our own experience in order to impose some ideal state upon it. There is nothing particularly sacred about our own experience, but if we deny or ignore it, we will have to come back later and deal with it in some way. If we forgive someone or turn the other cheek at our own expense, we will not feel satisfied, and we will miss out on the beauty of the experience of true forgiveness.

Spontaneous, organic forgiveness takes place free of effort. It flows naturally when we achieve completeness with feelings with which we were previously incomplete. In short, forgiveness flows from being willing to know the truth and tell the truth.”

(GAY HENDRICKS i boken ”Learning to love yourself”)

Everything moves to a rythm

Fortsätter på temat cellminnen och förfäder (ancestors)

 

Everything moves. And everything moves to a rhythm.
And everything that moves produces a sound; that is happening here and all over the world at this very moment.
Our ancestors noticed the same thing when they tried to escape from the cold in their caves: things moved and made noise.

The first human beings perhaps looked on this with awe, and then with devotion: they understood that this was the way that a Superior Being communicated with them.
They began to imitate the noises and movements around them, hoping to communicate with this Being: and dancing and music were born.

When we dance, we are free.

To put it better, our spirit can travel through the universe, while our body follows a rhythm that is not part of the routine.

In this way, we can laugh at our sufferings large or small, and deliver ourselves to a new experience without any fear.
While prayer and meditation take us to the sacred through silence and inner pondering, in dance we celebrate with others a kind of collective trance.

They can write whatever they want about dancing, but it is no use: you have to dance to find out what they are talking about.

Dance to the point of exhaustion, like mountain-climbers scaling some sacred peak.
Dance until, out of breath, our organism can receive oxygen in a way that it is not used to, and this ends up making us lose our identity, our relation with space and time.

Dance!

__________________________

This text was taken from my book The Witch of Portobello

 

http://paulocoelhoblog.com/2011/04/15/dance/


Upptäckter

Vi har pratat mycket om att man ärver även cellminnen från tidigare generationer, anlag, gener, you name it, ofta hoppar det kanske över nån generation, precis som med div sjukdomar. En del bryter ut, en del är latent och man får aldrig veta.

Allt finns i VARJE cell i kroppen, i DNA, så även cellminnenas känslor. Precis som vi har känslor som minnen inbakade i cellerna tillsammans med de fysiska "känslorna" att det gör fysiskt ont där man fått skadan. Så finns kanske (troligen) en rädsla kopplad till den händelse som skadade t ex ett knä och när man tar på knät minns man oftast allt igen, kanske inte lika starkt, men det FINNS DÄR.

De fysiska anlagen finns lagrade i generna, så även de mentala och emotionella erfarenheterna som cellerna bär på och vandrar vidare med i generationerna.

Så när man ibland undrar varför man reagerar på nåt som man inte förstår var det kommer ifrån, kan det ju dels vara nåt man förträngt från när man var så liten så det inte finns lagrat i det intellektuella minnet, utan bara genom känslokroppen, eller som embryo. Det kan även vara från tidigare generationer, och när man läker det så läker man både dem, sig själv och kommande generationer som inte behöver ha med sig de trauman som finns sen tidigare.

Egentligen känns det inte alls konstigt ...

Jag har gener från mor och far, morfar och mormor, farmor och farfar osv, och det finns mycket som ligger i släkten, som man säger. Det har alla =) och det har jag med mig från mina tidigare generationer. Dags att plocka fram det =) och se vad spännande upplevelser man kan få ;o)

Har bara börjat ...

Hästar lär chefer leda

http://www.prevent.se/sv/Arbetsliv/Ledarskap/2011/Hastar-lar-chefer-leda/

Hästar har inbyggd air condition

Tyckte temat passade när första vårvärmen anlände idag ;o)

Luftsäckar - Divertucula - guttural pouches

Hästar har inbyggd luftkonditionering i huvudet.

Under öronen har de 2 luftsäckar vars uppgift är att kyla ner blodet till huvud och hjärna så att det inte blir överhettning när hästen jobbar hårt eller springer fort.
Vid maxarbete kan hästens kroppstemp öka med 5 grader från det normala ca 38 grader. Då måste blodets temp sänkas snabbt innan det kommer till hjärnan för att centrala nervsystemet inte ska påverkas.
Luftsäckarna innehåller på var sida 300 - 500 ml luft.

Värmen ventileras sedan ut genom öronotrumpeten och näsan.

Coolt ;o)


David Icke

http://www.klarsikt.humancreations.se/post/2011/04/07/Kompott-i-tiden.aspx


Om David Icke, föreläsning 8 maj sthlm.


/ingela

Jag passar på att i denna kompott till krönika rekommendera en av vårens stora händelser, David Icke:s besök och föredrag i Stockholm den 8:e Maj. Icke är en gigant och en stark kraftkälla för många inte minst för både mig och Linda. Icke kan konsten att knyta ihop sammanhang och ge en samtida bild av vårt samhälle som få kan. Dessutom med en hel del humor i formen av en strålande ironi. Han är en andlig människa med egna unika egna upplevelser men självklart också en enorm kunskapskälla. För oss är han fortfarande nummer ett bland de som söker förmedla andra synsätt och förklaringar på hur vår värld fungerar, just för att han har en så stark holistisk grundsyn. Biljetter och mer information, här.

Intervjun fortsätter, the neat thing about horses

Hej, lägger in, fast jag har inte hunnit översätta =)  allt.... ;o)

så här slutade det sist:

Sivia: - Faktiskt så har jag gjort det mesta. Jag har ridit sen jag var 3 år då jag rent av hade 3 ponnies. Jag har aldrig haft uppehåll med hästar utan prövat på allt från olika westerngrenar, tävlat i western trail, dressyr. Jag gick från vanlig europeisk ridning och övergick gradvis till klassisk fransk, spansk och portugisisk ridning. Jag studerade horsemanship. Jag plockar varje del som jag kan ta från varje gren som jag tror kan fungera, jag använder det, drar nytta av det, leker med det, och jag är väldigt uppfinningsrik så det slutar nästan alltid med att jag hittar på nånting nytt av det jag samlat på mig.


fortsätter

Rick:
Att hålla på så här passar inte alla, det kräver att du är 100% engagerad HELA tiden och verkloigen i allt tänker på vad som händer i det du gör med hästar, och en del människor vill inte lägga så mycket tid på sitt hästintresse och det är helt OK. Om de föredrar att ha ett system med olika steg eller liknande så är det också helt OK:

Det fina med hästar är just att de, så vitt jag kan se, fyller olika hål i våra liv på alla möjliga olika sätt för oss var och en.


It is not for everybody because that requires that you have to be fully engaged all the time and really thinking about what's going on, and some people just dont want to put that much into it and thats just fine, if they prefer to kind of have a system or you have a step one, step two, step three for it, and that's fine too.

The neat thing about horses as far as I'm concerned is they fill gaps in our lives in all different ways. Tell me about the circumstances surrounding when you got this first insights about this technique that you can do on the horse that you come to call, I do like the name, the big eraser.

Sivia: - Ok, det skulle ta väldigt lång tid. Jag skulle bara vilja säga att allt som jag har upplevt i mitt liv har fört mig till denna punkt, förstås. Jag har alltid varit uppfinningsrik. För 8 år sen lärde jag mig ett fantastiskt sätt att arbeta med händerna på hästar som kallas The Equine touch.

- OK, that will take a lot of time. I just like to say that everything that I have experienced in my life has braught me to this point of course. I've always been very innovated.
And about 8 years ago I learned a marvellous form of bodywork called The Equine touch. All of the bodyworksout are marvellous, they are also extremely complicated, it take a lot of time to learn, expensive to learn
They all kind of come in a box. All have a box of rules, and all of them do something to the horse.

For 8 years I have very good experiences and results with equine touch, 
I studied to level 3, I was very competent, and it really was a marvellous edition to my horses lives both physical, mentalemotionally.
You can go to equinetouch.com. if you're curious.   (finns på svenska också)

There's so many fascinating things about this work, it is a gift it was given to me, I cant say I created it.


It's so simple, first of all, so easy, you know like massaging your horse that's not easy, that takes strengths in your hands etc etc.

this is simple and easy and anybody can learn it in a couple of hours.

Rick: So the one that you came up with, that kind of fell into your lap because you were open and receptive to receiving something like that is what you come to call, the big eraser

Sivia: First of all I have gotten even more amazing and better results with this than equinetouch, it blows me away

Actually it's two techniques of physical mental emotional relief in horses

and the 2 techniques are:

The big eraser, which is the main one, and the second one is, I call it the triple R.

and I'll explain the two of them, kind of what they do, but can I backtrot I start with why we even need this.

however you want to explain it is fine


***********************************

Nu blir det paus igen, ska till Stockholm, sen kommer det mer om De 3 R:n  mm ;o)

Release, ..........

Fler bilder till kollegor, behandling





Fler bilder till kollegor, föredrag



Tack för bilderna Lars!


Förberedelser



Glatt gäng




Vårmässagäng






Lila bord


Lars bugar


Montern i sin helhet




2 till





Bilder från helgen till mina kollegor




Keramik och design, jättefina postlådor

bland annat, och mycket mer, gulliga hästar

Lulux Keramik & Design
www.lulux.se


En Gud som inte förlåter någon? ;o)



”Min Gud förlåter ingen – för han dömer ingen till att börja med!”
(KAY POLLAK)


i gott förvar


”Det finns en historia om två före detta krigsfångar som möts flera år senare. Den ene frågade den andre: - Har du förlåtit dem som höll dig i förvar än? Och den andre svarade: - Nej, aldrig! Och den förste sade: - Ja, då har de dig fortfarande i förvar, eller hur?”
(JACK KORNFIELD)


RSS 2.0