Att bli botad
"En gång tyckte jag att den här listan var helt övertygande. De kroppar jag undersökte och behandlade under min läkarpraktik stämde överens med det jag lärt mig. Patienterna kom till mig med utslitna delar. Jag kunde med hjälp av deras symtom sluta mig till vilka organ som var inblandade. Jag skrev ut antibiotika för att tackla bakterieinfektioner, och så vidare. Och ändå levde alla dessa människor ett liv helt utanför mottagningen – ett liv som inte hade något att göra med utslitna maskiner och där hjärtcellerna inte fungerade oberoende av levercellerna. Deras liv var fullt av mening och hopp, känslor och längtan, kärlek och lidande. Maskiner lever inte på det sättet. Inte organsamlingar heller. Det tog inte lång tid innan jag började inse att kroppen som vi såg den genom vetenskapens filter var en otillräcklig representation av helheten.
Det blev också allt tydligare att den mur som skilde medicinen från det personliga livet var lätt att rasera. Om någon blev av med jobbet eller förlorade en närstående ledde det till depression. Depressionen visade sig som en förändring i hjärnans kemi. Jag kunde behandla den med ett läkemedel, men det tog ju bara bort symtomen. Att patienten blev botad förutsatte att han eller hon fick ett nytt jobb eller gick igenom en sorgeprocess. Och båda dessa saker har en mening utöver de kemiska reaktioner som äger rum i vävnader och organ."
DEEPAK CHOPRA i boken ”Skapa dig själv på nytt”
Det blev också allt tydligare att den mur som skilde medicinen från det personliga livet var lätt att rasera. Om någon blev av med jobbet eller förlorade en närstående ledde det till depression. Depressionen visade sig som en förändring i hjärnans kemi. Jag kunde behandla den med ett läkemedel, men det tog ju bara bort symtomen. Att patienten blev botad förutsatte att han eller hon fick ett nytt jobb eller gick igenom en sorgeprocess. Och båda dessa saker har en mening utöver de kemiska reaktioner som äger rum i vävnader och organ."
DEEPAK CHOPRA i boken ”Skapa dig själv på nytt”
Kommentarer
Trackback
