Because och Trollrik

Vaccinationsdiktaturen Sverige

I en artikel den 29:e december 2012 konstaterar online-tidningen Newsvoice att staten under Fredrik Reinfeldt den 1:a januari 2013 lägger grunden för en svensk vaccinationsdiktatur där Reinfeldts och efterföljande regeringar med hjälp av ett centraliserat nationellt vaccinationsregister skall kunna identifiera människor som ännu inte har påtvingats den ena eller andra vaccinationen politiker anser att de skall ha.[1]

Motståndet mot ett vaccinationstvång är enormt och har på kort tid samlat in över 3000 namn.

Klicka här för att gå med i uppropet mot tvångsvaccinering!

med vördnad för hästen.

 

Tankar mitt i natten efter en fin dag och kväll.

 

Visst känner jag så för mina egna, men de har inga krav på sig och de bara finns, de har det ganska lätt liv. Dock har de också jobbat för sig och är värd lika mycket ödmjukhet.

 

Så när man arbetar med de som fortfarande är i arbetslivet, blir man påmind om vilket fantastiskt jobb de gör, som även mina gjort en gång och nu får njuta av den välförtjänta pensionen.

 

Hästen leder oss och hjälper oss. Får den respekt och trygghet ger den det tillbaka, även när den måste arbeta hårt under tiden. Med sitt stora hjärta vet den att den har sin roll och plats som det är tänkt, även om det innebär hårt arbete som sagt.

 

Det här blir berättelsen om en vanlig travkväll.

 

Ikväll var det bara han och jag, mitt eget ansvar att se till att han kom till start med allt vad det innebär. Men med hästen vid min sida vet jag att det ordnar sig, för det ser hästen till. Jag skulle köra alla tävlingsgrejer till banan och därefter hem och hämta hästen som också skulle köras till travbanan.

 

Vi hann med 20 minuters avslappningsmassage innan det var dags att sela på träningsselen, vagn m.m. Så tog vi skogsslingan mot travbanan, i mörkret. Men idag hade vi fullmånen som lyste upp delar av vägen så det var läckert ljust som det brukar vara. Dock blev det kolsvart när vi hamnade i skuggan. Lite svårt att se var snövallarna var så vi var som två halvblinda som ledde varandra och skrittade lite planlöst. Sen kunde vi trava bitvis.

 

När vi nådde utsikten över travbanan och hörde speakern spetsade hästen öronen förstås, vad nu, är vi inte ute på träningsrunda. När han kom in på stallbacken och fick rygg på några andra hästar som travade runt stallhagarna ville han känna på sina krafter. Efter att ha lufsat i skogen upp och ner i lugnt tempo hade han blivit mjukt uppvärmd och full av energi som han nu minsann ville visa. De andra kuskarna vände huvudet efter oss lite extra efter oss, inbillade jag mig, men kom inte på varför. Jo just ja, vi hade fullt med reflexer på, det såg lite ovanligt ut förstås. Malplacerat, men vad gör man när man ska ta sig till och från också.

Efter ett par snabba lätta varv körde vi in i stallet till hans box för kvällen, selade av och in och kissa.

 

Fram med ny tävlingssele, vagn, benskydd, tävlingshuvudlag m.m.

Det här fixar vi, jag ser på hästen att han är ovanligt lugn, trots att han nyss legat på och visat sitt maffiga jag.

På hans ögon ser jag att han inte är avstängd, han är med och vaken på mig, men lite fokuserad inför sin uppgift som han numera är mer stolt över, än rädd inför, som han en gång var. Då var han inte en häst att lita på. Men nu vet jag att han ser till så att jag fullgör mitt uppdrag =)

Så har han värmningsgrejerna på sig och killen som blivit ombedd att köra honom i loppet denna kväll dyker upp för att köra några värmningsvarv ute på banan också.

Han är lugn och fin som han ska vara, blev omdömet efter värmningen.

Av med en del av grejerna, t ex sulkyn, för att återigen kunna gå in i boxen en stund och kissa.

Snart dags för lopp och nu ska en del grejer ändras från värmingen. T ex byter man ut bomullen i öronen, till sk urdragare, bollar som man rycker ur på upploppet och lite andra små justeringar.

Nu märks det att han vet att det är dags, han blir lite extra peppad och musklerna bereder sig på sin ansträngning. Vilken otrolig kondition och styrka dessa hästar har, det är lite svårt att fatta vad man sitter bakom eller står bredvid.

Loppet blir bra kört och hästen sköter sig utmärkt och får en peng. Bara en miss av oss människor var att banan var svårbedömd och med facit i hand skulle vi nog ha haft längre brodd bak. Många slirade med fästet på en lite lurig bana ibland. Men han sprang ändå en bra tid och höll full fart ända in i mål. Efteråt blåser hästarna rätt bra, nåt jag önskar att mina hästar skulle få oftare, men det blir ju egentligen bara på somrarna de gör det, riktigt blåsa ur sig i lungorna. Hur det än är, så är det nåt som är nyttigt både för människor och djur, att ibland, åtminstone en gång i veckan få svettas riktigt och pusta ordentligt. Kroppar behöver det. Och både djur och människor blir också mentalt glada av det, efteråt, även om det var jobbigt en stund ;o) Men det ger också endorfiner och andra må gott hormon.

Sen var det då dags att sela av tävlingsgrejerna igen, in i boxen och kissa, fortfarande flåsande, och det är ju inte optimalt att bli ställd på box så där direkt, men jag skulle skynda mig att ta ut honom igen och sela på träningskostymen så att vi kunde lulla hemöver och få den efterpustning som lungor och muskler behöver efter en urladdning.

Hästen väntar tålmodigt på mig medan jag gör honom iordning för minst fjärde gången denna kväll ;o)

En gång i tiden var han omöjlig att få runt travbanan i trav utan att det blev galopp här och där för att han blev störd och rädd av allt möjligt. I grunden är han en klok och lugn häst, och när han fick bli sig själv fungerar allt runt om honom hur smidigt som helst. Han är en väldigt smidig och lättsam häst som har lätt att ha och hålla kontakt med människor. Han påminner väldigt mycket om min egen Because. En som ibland föredrar en människokontakt framför hästkompisarna. I hagen bestämmer han och det är på hans villkor. Men naturligtvis kan han inte vara utan sin kompis, men båda är också väldigt lätta att lämna ensamma (i box eller hage) för att de har en sån egentrygghet.

 

Åh va skönt att komma ut igen, tyckte han, men lugn och fin i handen tar vi oss nu hem en lättare väg istället för skogsslingan som är lite för tuff efter ett lopp, tycker vi. Det blir även en backe på vägen hem men lättare underlag när vi tar bilvägarna genom bostadsområdet, genar på en gångväg och så är vi på vägen hemåt stallet.

Inte ens på kröken längst uppe i backen kroknar han utan spänstigt joggar vidare. Förra gången vi gjorde den här rutten saktade han självmant av däruppe och skrittade sista biten hem, men nu har han tydligen ökat på sin kondition ytterligare och tyckte vi lätt kunde sträcka på benen hela vägen hem, men han fick faktiskt kompromissa och sakta ner ändå. Hur mycket orkar de egentligen. Vi har hållit igång sen 18.

Så var vi hemma i stallet och det blir dusch, bandage på benen, mat, dricka, rullning. Packa upp alla grejer och hänga på tork osv. Klockan närmar sig halv elva på kvällen. Sånt är livet.

Men man får sig också en nyttig tanke om hur mycket en häst rör sig och behöver röra sig.

 

Tack för ikväll sa vi i samförstånd i ögonvrån, travhästarna har sin speciella plats och roll i livet som jag bara alltför väl får uppleva varje dag. Väldigt olika för varje häst och deras människor, men också rätt uppenbart i de fall jag möter.

Kliade extra på huvudet som är så skönt, och så for jag hem för att se hur mina hade det därute. Nu ska de få fylla på med hö och vatten. Vilken dag som helst ska vi ut och motionera vi också ;o) det blir alltför sällan... Tur de har sina aktningsvärda ålder... ;o)

Men Trollrik visar tydligt att åtminstone han skulle vilja visa sin springkapacitet mycket mera. Because är däremot nöjd med att lugnt spatsera för det mesta. Han måste inte alls spänna musklerna och studsa fram, han har sin värdiga marschgång som han tycker duger alldeles utomordentligt.

 

Den soliga dagen vi hade idag gav mycket energi och inspiration till både det ena och det andra.

Här är vi lite efter men nu har även vi julat in oss! Lagom till nyår =)

 

Oj va mycket fina hästställen jag sett i helgen. På en gård frågade jag om ett av husen, om det var i det som en kille bodde, haha, nä, det där är stallet! ooopps ;o) ok

 

 

Michael Delavante

Ja, i måndags fick vi oss en barfota tur på byn. Gick utmärkt att trampa på alla vägar så det är bäst att passa på. Hästarna blev mycket glada att få röra sig på "lätt" och fast underlag.

 

Because, som tycker det är jobbigt att rulla i hagen nu där man inte vet hur madrassen beter sig, har inte fått sitt bad på säkert en vecka, så när vi kom ut så la han sig ner på vägen så fort vi kom in på Rånavägen. Han gick med nosen i backen en bit förbi hästarna i hagen, jag trodde han ville ha snö, han gör så ibland. Tills jag fatta och vi stannade, (måste tala om för ivriga T att vänta) då var BC nere längtansfullt på en sekund =)

 

Muffis var också överlycklig. Djupsnö är ju inte heller hennes rätta element. Hon studsade glädjeskutt och krumbukter och inbjöd hästarna till lek genom att slänga sig mot dem och snurra med halsen på sitt speciella vis och så dubbelskuttar hon på tvärsen med huvudet mot dem. Hon luftboxas liksom, haha, så himla kul. Hon brukar göra så när vi kommer ner på Rånavägen där det inte är så mycket trafik och vi har mer plats och Muffis inte behöver fokusera på vägräcken odyl, sen släpper hon loss!

Från början trodde jag det var en reaktion från henne att det antingen sprätte grus eller snö från hovarna när hon gick bredvid... men tror inte det längre ;o)

 

Sen var vi ute rätt länge och stannade i korsningar och vägfickor och bara myste, spanade på den i stort sett obefintliga trafiken och hästarna var så nöjda så de bara stannade och tittade slött, skönt att se nåt annat, och halvsov efter vägen, napattack ;o).

Muffis var tokkelig på våra "stopp" så jag satt mest och kramade henne då och hästarna hängde över oss. (Hon måste läst bloggen?) Där stod/satt vi och såg ut som vi väntade på nåt som aldrig kom?

 

 

har vi.

Hon är bestämd och lurig, men jag är lika tjurig.

 

Idag kom en bok i postlådan, och som ett brev på posten kom också efter lunch halsont och huvudvärk. Efter att sambon varit förkyld i 2 veckor utan att det bitit på mig, så ställde jag självförvållat till det med en dålig nattsömn, och då var väl garden nere.

Mitt undermedvetna skulle visst ha en utrensning iallafall och kroppen väntade på sin chans. Jag är alltid supernoga med sömnen och sover som en kung, så det är inte ofta jag lämnar några luckor (svagheter) där, men i julkalendertider ska visst det finnas en sån lucka också.

Och boken då, ja, kan inte annat än se det som ett tecken på att jag ska grotta ner mig i den istället imorgon istället för att ut och fara ;o) Ingen slump att den kom så lägligt?

 

Typisk ingela reflektion

AKTUELLA BIDRAG:

Bortom horisonten Michael Delavante POLITIK & SAMHÄLLE

AKTUELLA BIDRAG:

Bortom horisonten Michael Delavante POLITIK & SAMHÄLLE

 

och diverse smått och gott direkt från Norrmarka Fäbod. Egenspunnet garn från fåren på gården.

 

Säg bara till om jag ska ta med nåt när diligensen går, brukar hämta lite ibland åt dem som provat. Eller åk dit själv och köp lite "riktig" mjölk till lussebaket, gjorde jag, eller kanske rörosten ;o)

 

Har även sockar men de glömde jag fota, (fota haha......eh) de tassar jag runt i både inne och ute, varmare finns inte.

 

 

 

 

Idag kommer gänget på glöggkalas i stugan.

Allt pyntat och klart och sååå fint.

Det blir lite delikatesser från förr. Inte långt härifrån brukar jag köpa ätbart direkt från "fäbon". Oprocessad mjölk som jag bakat lussebullar på, och kokat gröt. Där görs även annat, som det gjordes förr. Mese, ost, smör har jag provat. Man förstår vad mycket som hänt på det som kommer från affärn. Det är stor skillnad.

Och chokladgodis, precis som chokladgodis SKA smaka. Bilder kommer. Dessutom vackraste fårullvantarna och sockar har jag. Direkt från fåren, kardat, spunnet och stickat. Har dokumenterat, ska bara fullfölja överförande och inlägg...

Inläggen däremot blir sällan dagsfärska här ;o) De här bilderna togs för 2 månader sen =D

 

 

Ja, det här var ett tag sen. Fortsättningen på temat fåglarna...

 

Inatt kom en meter snö på vissa ställen. Fick pulsa upp till knäna till postlådan. Idag blir det till att gå, bilen får stå. I stallet var det snö upp till låren, närmare en meter snö. Och muffis försvann direkt när hon kom ut. Nu ser hon ut som ett vanligt får! Dvs full av vitt ull, utom på nosen. Det blev jobbigt för henne att skutta, så hon fick vänta på hästarna och följa dem i deras sakta mak istället. Hon har legat inne och kurat med Because i boxen hela natten. Inte klivit utanför dörrn ett steg.

Hästarna var också lite fundersamma att det var så mycket på en gång. Det brukar det inte vara. De brukar kunna kasta sig ut och springa i första snön. Yippie! Men det gick ju inte nu, tvärstopp. Nu blev de snarare molokna.

Själv har jag skottat och pulsat i en halv dag (4 tim), gått igenom hagen, så nu kommer de få se till att motionera sig själva några dagar hemma genom snöpulsning. De lär bli hyfsat sugna på att komma ut  på tur igen och se annat, men nu behövs det trampas upp i hagen och matte behöver vila.