För att lösa vår kollektiva amnesia
"De som utgör den högsta procenten av den priviligierade övre skalan av samhällspyramiden besitter inte bara den ekonomiska och politiska makten utan de styr också skolningen, medierna och den intellektuella debatten på ett för dem själva gynnsamt sätt. Detta visas ju av att det rådande systemet håller kvar de flesta människor i världen i ett tillstånd av både maktlöshet och fattigdom, samtidigt som en liten elit bevisligen äger större delen av världen. (3) De verkliga makthavarna, vilka vanligtvis inte är politikerna, känner oftast ingen solidaritet med några specifika ideologier och nationaliteter utan bara till makten i sig. Ideologi, religioner och ras utgör oftast bara instrument att utöva makt.
För att lösa alla de problem som har beskrivits här, det vill säga vår kollektiva amnesia vad beträffar historien och våra egna inre motstridiga processer, samt mänsklighetens lidande, måste vi enligt min mening ha en någorlunda korrekt bild både av vad som formar vårt eget tänkande, vårt beteende och det samhälle och den värld vi lever i. Vägen dit går genom introspektion, självinsikt, ökad självrespekt och självkänsla, samt genom att stärka våra kunskaper om historia och samhället. Först därefter kan vi på allvar börja processen att bryta det artificiella och destruktiva mönster som skapar så mycket smärta och förstörelse i världen.
De som inte ens börjat ifrågasätta den verklighetsbild vi matas med kommer förstås att skaka på huvudet åt det mesta som bryter mot konsensus, men på samma sätt riskerar också de som anser sig vara vakna att förkasta allt de läser i vanliga tidningar och tycka sig se konspirationer under var och varannan sten. Ett alternativ till dessa båda förhållningssätt vore att pröva en tredje väg. En där man intar en ifrågasättande men samtidigt också öppen och ödmjuk hållning och inte nöjer sig med att vare sig ovetande eller cyniskt blicka mot horisonten, utan istället förutsättningslöst börjar undersöka vad som finns bortom den."
För att lösa alla de problem som har beskrivits här, det vill säga vår kollektiva amnesia vad beträffar historien och våra egna inre motstridiga processer, samt mänsklighetens lidande, måste vi enligt min mening ha en någorlunda korrekt bild både av vad som formar vårt eget tänkande, vårt beteende och det samhälle och den värld vi lever i. Vägen dit går genom introspektion, självinsikt, ökad självrespekt och självkänsla, samt genom att stärka våra kunskaper om historia och samhället. Först därefter kan vi på allvar börja processen att bryta det artificiella och destruktiva mönster som skapar så mycket smärta och förstörelse i världen.
De som inte ens börjat ifrågasätta den verklighetsbild vi matas med kommer förstås att skaka på huvudet åt det mesta som bryter mot konsensus, men på samma sätt riskerar också de som anser sig vara vakna att förkasta allt de läser i vanliga tidningar och tycka sig se konspirationer under var och varannan sten. Ett alternativ till dessa båda förhållningssätt vore att pröva en tredje väg. En där man intar en ifrågasättande men samtidigt också öppen och ödmjuk hållning och inte nöjer sig med att vare sig ovetande eller cyniskt blicka mot horisonten, utan istället förutsättningslöst börjar undersöka vad som finns bortom den."
Kommentarer
Trackback
