Because och Trollrik

med vördnad för hästen.

 

Tankar mitt i natten efter en fin dag och kväll.

 

Visst känner jag så för mina egna, men de har inga krav på sig och de bara finns, de har det ganska lätt liv. Dock har de också jobbat för sig och är värd lika mycket ödmjukhet.

 

Så när man arbetar med de som fortfarande är i arbetslivet, blir man påmind om vilket fantastiskt jobb de gör, som även mina gjort en gång och nu får njuta av den välförtjänta pensionen.

 

Hästen leder oss och hjälper oss. Får den respekt och trygghet ger den det tillbaka, även när den måste arbeta hårt under tiden. Med sitt stora hjärta vet den att den har sin roll och plats som det är tänkt, även om det innebär hårt arbete som sagt.

 

Det här blir berättelsen om en vanlig travkväll.

 

Ikväll var det bara han och jag, mitt eget ansvar att se till att han kom till start med allt vad det innebär. Men med hästen vid min sida vet jag att det ordnar sig, för det ser hästen till. Jag skulle köra alla tävlingsgrejer till banan och därefter hem och hämta hästen som också skulle köras till travbanan.

 

Vi hann med 20 minuters avslappningsmassage innan det var dags att sela på träningsselen, vagn m.m. Så tog vi skogsslingan mot travbanan, i mörkret. Men idag hade vi fullmånen som lyste upp delar av vägen så det var läckert ljust som det brukar vara. Dock blev det kolsvart när vi hamnade i skuggan. Lite svårt att se var snövallarna var så vi var som två halvblinda som ledde varandra och skrittade lite planlöst. Sen kunde vi trava bitvis.

 

När vi nådde utsikten över travbanan och hörde speakern spetsade hästen öronen förstås, vad nu, är vi inte ute på träningsrunda. När han kom in på stallbacken och fick rygg på några andra hästar som travade runt stallhagarna ville han känna på sina krafter. Efter att ha lufsat i skogen upp och ner i lugnt tempo hade han blivit mjukt uppvärmd och full av energi som han nu minsann ville visa. De andra kuskarna vände huvudet efter oss lite extra efter oss, inbillade jag mig, men kom inte på varför. Jo just ja, vi hade fullt med reflexer på, det såg lite ovanligt ut förstås. Malplacerat, men vad gör man när man ska ta sig till och från också.

Efter ett par snabba lätta varv körde vi in i stallet till hans box för kvällen, selade av och in och kissa.

 

Fram med ny tävlingssele, vagn, benskydd, tävlingshuvudlag m.m.

Det här fixar vi, jag ser på hästen att han är ovanligt lugn, trots att han nyss legat på och visat sitt maffiga jag.

På hans ögon ser jag att han inte är avstängd, han är med och vaken på mig, men lite fokuserad inför sin uppgift som han numera är mer stolt över, än rädd inför, som han en gång var. Då var han inte en häst att lita på. Men nu vet jag att han ser till så att jag fullgör mitt uppdrag =)

Så har han värmningsgrejerna på sig och killen som blivit ombedd att köra honom i loppet denna kväll dyker upp för att köra några värmningsvarv ute på banan också.

Han är lugn och fin som han ska vara, blev omdömet efter värmningen.

Av med en del av grejerna, t ex sulkyn, för att återigen kunna gå in i boxen en stund och kissa.

Snart dags för lopp och nu ska en del grejer ändras från värmingen. T ex byter man ut bomullen i öronen, till sk urdragare, bollar som man rycker ur på upploppet och lite andra små justeringar.

Nu märks det att han vet att det är dags, han blir lite extra peppad och musklerna bereder sig på sin ansträngning. Vilken otrolig kondition och styrka dessa hästar har, det är lite svårt att fatta vad man sitter bakom eller står bredvid.

Loppet blir bra kört och hästen sköter sig utmärkt och får en peng. Bara en miss av oss människor var att banan var svårbedömd och med facit i hand skulle vi nog ha haft längre brodd bak. Många slirade med fästet på en lite lurig bana ibland. Men han sprang ändå en bra tid och höll full fart ända in i mål. Efteråt blåser hästarna rätt bra, nåt jag önskar att mina hästar skulle få oftare, men det blir ju egentligen bara på somrarna de gör det, riktigt blåsa ur sig i lungorna. Hur det än är, så är det nåt som är nyttigt både för människor och djur, att ibland, åtminstone en gång i veckan få svettas riktigt och pusta ordentligt. Kroppar behöver det. Och både djur och människor blir också mentalt glada av det, efteråt, även om det var jobbigt en stund ;o) Men det ger också endorfiner och andra må gott hormon.

Sen var det då dags att sela av tävlingsgrejerna igen, in i boxen och kissa, fortfarande flåsande, och det är ju inte optimalt att bli ställd på box så där direkt, men jag skulle skynda mig att ta ut honom igen och sela på träningskostymen så att vi kunde lulla hemöver och få den efterpustning som lungor och muskler behöver efter en urladdning.

Hästen väntar tålmodigt på mig medan jag gör honom iordning för minst fjärde gången denna kväll ;o)

En gång i tiden var han omöjlig att få runt travbanan i trav utan att det blev galopp här och där för att han blev störd och rädd av allt möjligt. I grunden är han en klok och lugn häst, och när han fick bli sig själv fungerar allt runt om honom hur smidigt som helst. Han är en väldigt smidig och lättsam häst som har lätt att ha och hålla kontakt med människor. Han påminner väldigt mycket om min egen Because. En som ibland föredrar en människokontakt framför hästkompisarna. I hagen bestämmer han och det är på hans villkor. Men naturligtvis kan han inte vara utan sin kompis, men båda är också väldigt lätta att lämna ensamma (i box eller hage) för att de har en sån egentrygghet.

 

Åh va skönt att komma ut igen, tyckte han, men lugn och fin i handen tar vi oss nu hem en lättare väg istället för skogsslingan som är lite för tuff efter ett lopp, tycker vi. Det blir även en backe på vägen hem men lättare underlag när vi tar bilvägarna genom bostadsområdet, genar på en gångväg och så är vi på vägen hemåt stallet.

Inte ens på kröken längst uppe i backen kroknar han utan spänstigt joggar vidare. Förra gången vi gjorde den här rutten saktade han självmant av däruppe och skrittade sista biten hem, men nu har han tydligen ökat på sin kondition ytterligare och tyckte vi lätt kunde sträcka på benen hela vägen hem, men han fick faktiskt kompromissa och sakta ner ändå. Hur mycket orkar de egentligen. Vi har hållit igång sen 18.

Så var vi hemma i stallet och det blir dusch, bandage på benen, mat, dricka, rullning. Packa upp alla grejer och hänga på tork osv. Klockan närmar sig halv elva på kvällen. Sånt är livet.

Men man får sig också en nyttig tanke om hur mycket en häst rör sig och behöver röra sig.

 

Tack för ikväll sa vi i samförstånd i ögonvrån, travhästarna har sin speciella plats och roll i livet som jag bara alltför väl får uppleva varje dag. Väldigt olika för varje häst och deras människor, men också rätt uppenbart i de fall jag möter.

Kliade extra på huvudet som är så skönt, och så for jag hem för att se hur mina hade det därute. Nu ska de få fylla på med hö och vatten. Vilken dag som helst ska vi ut och motionera vi också ;o) det blir alltför sällan... Tur de har sina aktningsvärda ålder... ;o)

Men Trollrik visar tydligt att åtminstone han skulle vilja visa sin springkapacitet mycket mera. Because är däremot nöjd med att lugnt spatsera för det mesta. Han måste inte alls spänna musklerna och studsa fram, han har sin värdiga marschgång som han tycker duger alldeles utomordentligt.

 

Den soliga dagen vi hade idag gav mycket energi och inspiration till både det ena och det andra.