Because och Trollrik

Ja, i måndags fick vi oss en barfota tur på byn. Gick utmärkt att trampa på alla vägar så det är bäst att passa på. Hästarna blev mycket glada att få röra sig på "lätt" och fast underlag.

 

Because, som tycker det är jobbigt att rulla i hagen nu där man inte vet hur madrassen beter sig, har inte fått sitt bad på säkert en vecka, så när vi kom ut så la han sig ner på vägen så fort vi kom in på Rånavägen. Han gick med nosen i backen en bit förbi hästarna i hagen, jag trodde han ville ha snö, han gör så ibland. Tills jag fatta och vi stannade, (måste tala om för ivriga T att vänta) då var BC nere längtansfullt på en sekund =)

 

Muffis var också överlycklig. Djupsnö är ju inte heller hennes rätta element. Hon studsade glädjeskutt och krumbukter och inbjöd hästarna till lek genom att slänga sig mot dem och snurra med halsen på sitt speciella vis och så dubbelskuttar hon på tvärsen med huvudet mot dem. Hon luftboxas liksom, haha, så himla kul. Hon brukar göra så när vi kommer ner på Rånavägen där det inte är så mycket trafik och vi har mer plats och Muffis inte behöver fokusera på vägräcken odyl, sen släpper hon loss!

Från början trodde jag det var en reaktion från henne att det antingen sprätte grus eller snö från hovarna när hon gick bredvid... men tror inte det längre ;o)

 

Sen var vi ute rätt länge och stannade i korsningar och vägfickor och bara myste, spanade på den i stort sett obefintliga trafiken och hästarna var så nöjda så de bara stannade och tittade slött, skönt att se nåt annat, och halvsov efter vägen, napattack ;o).

Muffis var tokkelig på våra "stopp" så jag satt mest och kramade henne då och hästarna hängde över oss. (Hon måste läst bloggen?) Där stod/satt vi och såg ut som vi väntade på nåt som aldrig kom?