Healing Power of Colours
Dagens färg!
Dagens färg :
Dagens färg:
Skyddad verkstad
En blick ut i verkligheten
Det är nyttigt att vara ute i "verkligheten"... Är man i andra stallar får man en del erfarenhet, helt klart. På några dagar har jag träffat hästar som hoppat ur sin hage för att sen slå kullerbytta in i en annans hage, knall, där dog den hästen trodde någon, men det som knakade var "bara" en halsmuskel" som troligen brast när han landade snett på huvudet, men det var alltså inte nacken som bröts. Det kan knaka ändå.
En grop vid halsens början och ödem runt om. Såna gropar har man ju sett på en del hästar, men kanske inte när de kommer till. Hästen upp på benen igen för att jaga hagens innevånare.
Fastrullningar mera vanligt och bekant, och en mindre trevlig sparkskada på ett underben som blev lika tjockt som överbenet (ja alltså inte "diagnosen" överben" utan den övre halvan av benet ;o)
Det blev en snabb penicillininjektion för att förhindra infektion djupare.
Också bra att påminnas om att alla hästar är inte som de där hemma, som man kan rida i grimma och trava på med, och ha en i släp. Fast "släp" är lite fel definition när "släp- hästen" springer före. Det är ekipaget "jag och den andra hästen" som agerar släp i vårt fall :-)
"Vanliga" hästar stannar inte bara för att man försöker jollra med dem, utan att använda armarna. Kontentan, denna vecka är det inte vadmusklerna som är orörliga och stumma av mjölksyra. Jag förebyggde ju såna små skavanker genom att rida i söndags (och inte springa själv) för att jag skulle kunna vicka på fötterna som vanligt. Jag blev utan biceps istället ett par dagar. (som tur är finns det några fler överarmsmuskelr så man klarar isg hjälpligt) Men sådär så man inte kan lyfta gaffeln till munnen utan att skaka, mycket pinsamt =) De arbetar väldigt mycket, mina armmuskler, men de arbetar alltid aerobt, med syre. Anaerobt (utan syre) blir det oftast bara i någon eller några minuter. Och statiskt träning i många kilometer (dvs lång intervallträning) är de helt klart inte vana vid. Man tror man är stark. Åh så liten man känner sig ibland , hihi. Men det är faktiskt inte heller en otrevlig känsla.
Tur man har skyddad verkstad att befinna sig i ibland också emellanåt ;o)
Det är nyttigt att vara ute i "verkligheten"... Är man i andra stallar får man en del erfarenhet, helt klart. På några dagar har jag träffat hästar som hoppat ur sin hage för att sen slå kullerbytta in i en annans hage, knall, där dog den hästen trodde någon, men det som knakade var "bara" en halsmuskel" som troligen brast när han landade snett på huvudet, men det var alltså inte nacken som bröts. Det kan knaka ändå.
En grop vid halsens början och ödem runt om. Såna gropar har man ju sett på en del hästar, men kanske inte när de kommer till. Hästen upp på benen igen för att jaga hagens innevånare.
Fastrullningar mera vanligt och bekant, och en mindre trevlig sparkskada på ett underben som blev lika tjockt som överbenet (ja alltså inte "diagnosen" överben" utan den övre halvan av benet ;o)
Det blev en snabb penicillininjektion för att förhindra infektion djupare.
Också bra att påminnas om att alla hästar är inte som de där hemma, som man kan rida i grimma och trava på med, och ha en i släp. Fast "släp" är lite fel definition när "släp- hästen" springer före. Det är ekipaget "jag och den andra hästen" som agerar släp i vårt fall :-)
"Vanliga" hästar stannar inte bara för att man försöker jollra med dem, utan att använda armarna. Kontentan, denna vecka är det inte vadmusklerna som är orörliga och stumma av mjölksyra. Jag förebyggde ju såna små skavanker genom att rida i söndags (och inte springa själv) för att jag skulle kunna vicka på fötterna som vanligt. Jag blev utan biceps istället ett par dagar. (som tur är finns det några fler överarmsmuskelr så man klarar isg hjälpligt) Men sådär så man inte kan lyfta gaffeln till munnen utan att skaka, mycket pinsamt =) De arbetar väldigt mycket, mina armmuskler, men de arbetar alltid aerobt, med syre. Anaerobt (utan syre) blir det oftast bara i någon eller några minuter. Och statiskt träning i många kilometer (dvs lång intervallträning) är de helt klart inte vana vid. Man tror man är stark. Åh så liten man känner sig ibland , hihi. Men det är faktiskt inte heller en otrevlig känsla.
Tur man har skyddad verkstad att befinna sig i ibland också emellanåt ;o)
2 Nummernördar 111
I november skrev jag om ettor..., i december fick jag en bok i julklapp, en biografi om Paulo Coelho, min favoritförfattare.... En rolig bok som tar upp alla möjliga olika egenskaper som han har, från hans stora fåfänga och egna rutiner, till hans fixa idéer. Öppenhjärtigt och häpnadsväckande porträtt.
Öhum, gissa om jag hade svårt att hålla mig för skratt när det kom till följande parti (kanske inte så konstigt att han är min favoritförfattare? ;o)
Paulo säger:
"Titta här, Chris: när vi kom tillbaka från promenaden var klockan 11:11 och termometern stod på 11 grader. Nu öppnade jag mitt e-postprogram och då finns det mejl där från 111 länder. Jag undrar vad det betyder."
"Det är inte ovanligt att höra honom göra den här sortens reflektioner. Där de flesta människor bara urskiljer ett sammanträffande - som i fallet med siffran 1 som dök upp så många gånger på så kort tid - ser författaren tecken att tolka. Hans fixa idéer om namn, platser, datum, färger, saker och siffror som kan............................."
Öhum, gissa om jag hade svårt att hålla mig för skratt när det kom till följande parti (kanske inte så konstigt att han är min favoritförfattare? ;o)
Paulo säger:
"Titta här, Chris: när vi kom tillbaka från promenaden var klockan 11:11 och termometern stod på 11 grader. Nu öppnade jag mitt e-postprogram och då finns det mejl där från 111 länder. Jag undrar vad det betyder."
"Det är inte ovanligt att höra honom göra den här sortens reflektioner. Där de flesta människor bara urskiljer ett sammanträffande - som i fallet med siffran 1 som dök upp så många gånger på så kort tid - ser författaren tecken att tolka. Hans fixa idéer om namn, platser, datum, färger, saker och siffror som kan............................."
http://becausetrollrik.blogg.se/2010/november/1111.html
Själv har jag vuxit upp på landsvägsadressen 111, med de tre sista siffrorna i telefonnumret, tillika mina föräldrars nr alltså ..111. (och tar man de 4 sista blir det 2111)
Enligt numerologin som jag skrivit om ibland, är jag en dubbeletta; 11 (1+1=2)
Paulo Coehlo
Ordens alkemist
av Fernando Morais
Själv har jag vuxit upp på landsvägsadressen 111, med de tre sista siffrorna i telefonnumret, tillika mina föräldrars nr alltså ..111. (och tar man de 4 sista blir det 2111)
Enligt numerologin som jag skrivit om ibland, är jag en dubbeletta; 11 (1+1=2)
Paulo Coehlo
Ordens alkemist
av Fernando Morais
Underbar ridtur och skotrar
hihi, jag red trollrik och hade because i rep och så sprang vi ner på byn drygt nån km.
Tog samma runda förra söndan men då sprang jag med själv, himmel, hade stumma vader en vecka efteråt, och dyngsur naturligtvis. och -15 var det då, så det blev att skynda hem. Det ser ju för skoj ut, två stora travare marscherar fram och bak i linorna hänger jag i två handtag. Man får ett otroligt löpsteg för svävningsfasen i steget blir ju något längre än i vanliga fall, för mig alltså ;o)
Och hela tiden pratandes med dem för att de inte ska glömma bort att jag är där bak, hihi, Ibland har jag kanske lite svårt att hålla mig på benen, skymning var det också, men framför allt för att man inte får fnissa men gör det ändå, utan måste ha toppkoncentration i såna här övningar, haha.
Så idag tänkte jag slippa det och att de skulle få springa lite fortare när de slipper vänta på mig ;o) så så blev det, men på hemvägen tog vi det lugnt och DÅ, kom en skoteråkare med 3 st på sätet, varav ett pyttelitet barn, och körde sakta efter oss.
Jag menar, är man ute på vägen så får de skylla sig själv, de fick ju vänta tills vi så sakta hade skrittat fram till en gårdsplan där vi kunde gå åt sidan då for de förbi och gasade iväg längs resten av vägen. . Men jag kan ju lova att det är inte många hästar som tolererar som dessa att ha ett rytande lejon i haserna, för de kröp verkligen bara några meter bakom oss, och det gällde att hålla tyglar och because linor på rätt håll så man vet vad man ska dra i , som att köra fyrspann ? ;o)
Men because gick bara med sitt huvud i mitt knä ovanpå trollriks rygg alltså, för där finns karra .......å det är så himla mysigt, sitta på en varm rygg , knalla på, med ett varmt hästhuvud i knä. Man kan låtsas att det är som att sitta hemma i soffan med en hund eller katt i knä, fast med en häst i knät ;-o men det kan jag ju aldrig med hästarna, så det här är MER än gott nog ;o)
Men det var som att de inte ens såg att det var nån fler på vägen, totalt Nonchalerade.
Helt RÄTT, =) så fick de åka där bak. skotrar har ju inte företräde på vanlig väg nä ;O)
hoppas de inte gör så nån annan gång med andra hästar, då kan det ju bli kalabalik....
Vilken underbar tur vi hade iaf, helt lyrisk.
Ingela
Tog samma runda förra söndan men då sprang jag med själv, himmel, hade stumma vader en vecka efteråt, och dyngsur naturligtvis. och -15 var det då, så det blev att skynda hem. Det ser ju för skoj ut, två stora travare marscherar fram och bak i linorna hänger jag i två handtag. Man får ett otroligt löpsteg för svävningsfasen i steget blir ju något längre än i vanliga fall, för mig alltså ;o)
Och hela tiden pratandes med dem för att de inte ska glömma bort att jag är där bak, hihi, Ibland har jag kanske lite svårt att hålla mig på benen, skymning var det också, men framför allt för att man inte får fnissa men gör det ändå, utan måste ha toppkoncentration i såna här övningar, haha.
Så idag tänkte jag slippa det och att de skulle få springa lite fortare när de slipper vänta på mig ;o) så så blev det, men på hemvägen tog vi det lugnt och DÅ, kom en skoteråkare med 3 st på sätet, varav ett pyttelitet barn, och körde sakta efter oss.
Jag menar, är man ute på vägen så får de skylla sig själv, de fick ju vänta tills vi så sakta hade skrittat fram till en gårdsplan där vi kunde gå åt sidan då for de förbi och gasade iväg längs resten av vägen. . Men jag kan ju lova att det är inte många hästar som tolererar som dessa att ha ett rytande lejon i haserna, för de kröp verkligen bara några meter bakom oss, och det gällde att hålla tyglar och because linor på rätt håll så man vet vad man ska dra i , som att köra fyrspann ? ;o)
Men because gick bara med sitt huvud i mitt knä ovanpå trollriks rygg alltså, för där finns karra .......å det är så himla mysigt, sitta på en varm rygg , knalla på, med ett varmt hästhuvud i knä. Man kan låtsas att det är som att sitta hemma i soffan med en hund eller katt i knä, fast med en häst i knät ;-o men det kan jag ju aldrig med hästarna, så det här är MER än gott nog ;o)
Men det var som att de inte ens såg att det var nån fler på vägen, totalt Nonchalerade.
Helt RÄTT, =) så fick de åka där bak. skotrar har ju inte företräde på vanlig väg nä ;O)
hoppas de inte gör så nån annan gång med andra hästar, då kan det ju bli kalabalik....
Vilken underbar tur vi hade iaf, helt lyrisk.
Ingela
Läckert!
Så farlig man är!
Paus i brottning
Herre och dam på täppan
Dag eller natt?
Midnattssol i Norrbotten nånstans mellan Kalix och Boden? =)
Klockan är nu 00.45, ja på bilden nåt liknande också, 22.30 om jag ska vara helt sanningsenlig. ;o)
Dock lyser solen på bilden, midnattssol....
Klockan är nu 00.45, ja på bilden nåt liknande också, 22.30 om jag ska vara helt sanningsenlig. ;o)
Dock lyser solen på bilden, midnattssol....
”Huden är ett särskilt bra skyltfönster
”Huden är ett särskilt bra skyltfönster för våra känslor, vilket verkar nog så naturligt när man tänker på att den härrör ur samma känsliga embryovävnad som hjärnan och nervsystemet. Har ni tänkt på hur huden reagerar på känslor av skam eller vrede (rodnad), rädsla (svettning) och skräck (gåshud och håret som reser sig), liksom på hur huden ser ut vid allmänna tillstånd av hälsa och välbefinnande eller sjukdom?
Den är också olyckligtvis ett uttrycksmedel för emotionellt avfall. Jag påstår inte att detta gäller för alla hudsjukdomar, men det finns många som skulle bli avsevärt hjälpta genom en bättre attityd till vreden.
Jag minns en kvinna jag behandlade som led av en mycket svår och omfattande hudåkomma som täckte större delen av hennes kropp. Grovt uttryckt verkade huden sårig, avskavd och rinnande, och på många ställen såg den inte ut som hud över huvud taget. Hon hade sökt många läkare förgäves. Salvor, lösningar, solbestrålning osv. hjälpte inte. Faktum var att hon blev sämre undan för undan. Till slut gick hon med på att söka en psykiater, men hon ville inte ha någon form av psykoanalytisk behandling. Hon fick lugnande och energigivande medel men blev bara sämre. Hon fick då en serie elchockbehandlingar, vilka hjälpte till att lindra en del av den depression som vid det laget hade gripit henne, men vilka inte påverkade hennes hud i någondera riktning.
Slutligen blev hon min patient. Marcy var en oerhört självutplånande och medgörlig kvinna som använde större delen av de inledande behandlingstimmarna till att försöka övertyga mig om hur verkligt lycklig hon var, bortsett från hudsjukdomen. Hon sade att hennes barndom hade varit mycket lycklig, utan störande inslag, och att hon inte kunde minnas att hon någonsin bråkat med sina systrar. Hon sade att hon dyrkade både sin döde far och sin milda, rara och tillgivna mor (som fortfarande levde). Hennes bild av sig själv överensstämde i hög grad med hennes bild av modern. Hon kunde inte minnas att hon någonsin varit arg. Skälet till hennes vägran att söka en psykiater blev snart uppenbart. Hon ville helt enkelt inte störa en bild som var bara alltför perfekt. Men störd blev den! Efter månaders arbete – delvis bestående i drömanalys – stod det klart att hon verkligen älskade sin far men dessutom var glad för att han hade dött.
Sådana emotionella enheter som på ytan tycks utesluta varandra är synnerligen vanliga inom den mänskliga psykologin. Marcy ansåg att hennes fars död var en hämnd och en illvillig triumf över modern. Allt eftersom tiden gick blev snedvridningen och utloppet denna vrede tog sig i hennes hudsjukdom inte längre nödvändiga.
Med stöd av förhållandet mellan oss blev hon medveten om att hennes vrede inte hade dödat fadern och inte heller gjorde henne till någon ond människa. I två år gjorde hon inte stort mer än att besöka mig tre gånger i veckan och släppa loss en oerhörd vrede – och medan hon gjorde det blev hennes hud bättre. Så småningom försvann de sjukliga förändringarna och ersattes av frisk vävnad. Mycket arbete återstod för att befria henne från behovet av att vara rar och änglalik (med en hud som brann av ursinne). Hon valde att helt enkelt vara mänsklig.”
THEODORE ISAAC RUBIN i boken ”Boken om ilska”
Igår, en unik dag
Enda dan nånsin jag inte kom till stallet ... igår ... (vädret) på because födelsedag ... ikväll blir det morotstårta strössel och sås, och kvällning i stall istället för lets dance ;o) vad är väl en bal ..... =)))
jämfört med att dansa med hästar
Har aldrig missat en stalldag när jag varit hemma tror jag, bortresta dagar räknas ju inte. Men igår hanns det bara inte innan snön drev igen. Till råga på allt i kaoset glömde jag bort att Because fyllde år. Ibland är dagarna långa och bara rusar iväg =)
Fula men snygga =)
Barnasinnet kvar
“Nästan all rädsla kommer från barndomen, och en gång var vi alla barn. När vi sedan växer upp och betraktar oss själva som vuxna tror vi gärna att vi är alltigenom vuxna. Vi glömmer att det lilla barnet vi en gång var alltid på ett eller annat sätt lever kvar inom oss – på gott och ont. Det goda är att barnet inom oss gör att vi håller oss emotionellt levande och rörliga.
- Han har barnasinnet kvar, säger vi om vissa människor som långt upp i åren förblir entusiastiska, kvicka och nyfikna.
Men barn är inte alltid bara glada. Barn är också tjuriga, obstinata, bråkiga, dominanta och – rädda!
När det lilla barnet inom oss känner skräck tror vi att det är jag – den vuxna människan – som är rädd. Barn och vuxen går ihop – delar på samma känsla.
Man kan även se denna situation som ett okomplicerat rollspel. Du som är vuxen är senior – men du har också en version av dig själv som aldrig blir äldre än fem år – junior.
När skräck och ångest rasar inom dig – senior, måste du ibland förhandla med – junior.
Man kan också se det som en barnslig bild. Du – den vuxne – är som en känguru. Högväxt, ståtlig och orädd – full av förnuft, snabbhet och erfarenhet. Men i den där lilla skinnpåsen på magen ligger det en liten miniversion av dig och darrar och undrar varför världen är så stor och farlig.
Då måste den stora kängurun böja sin långa hals och prata med den där lilla ungen som inte begriper bättre. Lugna ner henne, krama om henne och helt enkelt förhandla om situationen. Se på sitt mini-jag med kärlek, ömhet och massor av förståelse. Så där liten, rädd och vilsen var ju jag alldeles nyss!
Det är aldrig för sent att skaffa en lycklig barndom… Det är en sanning som tål att upprepas.
Allt det som gjordes mot oss som barn lever kvar. Särskilt det som skadade oss.
Men det behöver inte bli en börda och ett ok, om du vågat plocka fram det lilla barnet som en gång var du, klappa om det och förklara – och sedan stoppa tillbaka det i sin lilla påse.
När vi kan möta barnet i den vuxne, kan vi vinna de flesta inre konflikter istället för att bara vara utlämnade, desperata och uppgivna. Det farliga är inte rädslan i sig – det är allt det vi tar till för att dölja och förinta den.
Men vi behöver inte döva någonting om vi vågar möta det missförstådda, avvisade barnet inom oss. Och vem kan trösta det barn som en gång var du – bättre än du själv?
Se barnet inom dig, tyck om det, respektera det, trösta det. Älska det. Inse att det har något att lära dig varje dag. Och något spännande att berätta och påminna dig om. Sanningen om dig själv.
Förhandla med barnet inom dig i stället för att låtsas som om det inte finns. Att vara vuxen på allvar är också att våga vara barn – på allvar. Rädsla urholkar själen!”
(MARIA SCHERER i boken ”Du är inte ensam”)
- Han har barnasinnet kvar, säger vi om vissa människor som långt upp i åren förblir entusiastiska, kvicka och nyfikna.
Men barn är inte alltid bara glada. Barn är också tjuriga, obstinata, bråkiga, dominanta och – rädda!
När det lilla barnet inom oss känner skräck tror vi att det är jag – den vuxna människan – som är rädd. Barn och vuxen går ihop – delar på samma känsla.
Man kan även se denna situation som ett okomplicerat rollspel. Du som är vuxen är senior – men du har också en version av dig själv som aldrig blir äldre än fem år – junior.
När skräck och ångest rasar inom dig – senior, måste du ibland förhandla med – junior.
Man kan också se det som en barnslig bild. Du – den vuxne – är som en känguru. Högväxt, ståtlig och orädd – full av förnuft, snabbhet och erfarenhet. Men i den där lilla skinnpåsen på magen ligger det en liten miniversion av dig och darrar och undrar varför världen är så stor och farlig.
Då måste den stora kängurun böja sin långa hals och prata med den där lilla ungen som inte begriper bättre. Lugna ner henne, krama om henne och helt enkelt förhandla om situationen. Se på sitt mini-jag med kärlek, ömhet och massor av förståelse. Så där liten, rädd och vilsen var ju jag alldeles nyss!
Det är aldrig för sent att skaffa en lycklig barndom… Det är en sanning som tål att upprepas.
Allt det som gjordes mot oss som barn lever kvar. Särskilt det som skadade oss.
Men det behöver inte bli en börda och ett ok, om du vågat plocka fram det lilla barnet som en gång var du, klappa om det och förklara – och sedan stoppa tillbaka det i sin lilla påse.
När vi kan möta barnet i den vuxne, kan vi vinna de flesta inre konflikter istället för att bara vara utlämnade, desperata och uppgivna. Det farliga är inte rädslan i sig – det är allt det vi tar till för att dölja och förinta den.
Men vi behöver inte döva någonting om vi vågar möta det missförstådda, avvisade barnet inom oss. Och vem kan trösta det barn som en gång var du – bättre än du själv?
Se barnet inom dig, tyck om det, respektera det, trösta det. Älska det. Inse att det har något att lära dig varje dag. Och något spännande att berätta och påminna dig om. Sanningen om dig själv.
Förhandla med barnet inom dig i stället för att låtsas som om det inte finns. Att vara vuxen på allvar är också att våga vara barn – på allvar. Rädsla urholkar själen!”
(MARIA SCHERER i boken ”Du är inte ensam”)
Hjärtats makt
Den sista av de fyra makterna
http://becausetrollrik.blogg.se/2011/january/ingenstans-nu-och-har.html
I slutet av boken görs en redogörelse för de fyra makterna.
Några ord från författaren:
"En bok som påträffades för inte så länge sedan sprider lite ljus över makterna. Dess titel är "The book of powers -The nature of all things.
Här följer några avsnitt ur denna bok. Det förefaller vara första gången på mycket länge som någon för fram den i ljuset."
Makterna är:
Ordets makt
Intentionens makt
Suveränitetens makt
Hjärtats makt
Hjärtats makt är relationernas makt. Det är vänskapens och kärlekens makt. Du kan inte vara en reserverad person om du vill älska. Du kan inte ha hemligheter om du vill älska. Du kan inte dölja ditt hjärta om du vill älska. Ett naket hjärta och bara händer är dina enda ägodelar.
Hjärtats makt är den mest fordrande konsten. Den fordrar allt av dig och den lovar dig ingenting. I varje persons hjärta bor själva det mänskliga. Därför finns det inte för någon ett rike som är uteslutande hans eller hennes. Allt du gör, allt du tänker, allt du känner sätter hela universum, hela mänskligheten, i vibration. Detta är ett mycket stort ansvar. Detta är en mycket stor frihet.
Bemästrandet av denna makt är det mest krävande av alla eftersom det har ett pris, ett personligt pris. Du måste avstå från din stolthet för att vinna denna konst i dess fulla rikedom. Det låter enkelt. Men i sanningens ögonblick, i prövningens stund, kommer du att erfara outhärdliga känslor. Du måste lära dig att öppna ditt hjärta. Om du gör det i ett drag kommer du att dö. Det blir alltför påfrestande för ditt hjärta. Och ändå kan du inte göra det gradvis, steg för steg. Det tillkommer dig att finna ditt hjärta. Det tillkommer enbart dig.
Detta är den svåraste konsten, att vara en människa bland människor. Och ändå är detta den mest vägörande av alla konster. Detta är kärlekens mästerlighet. Detta är livets mästerlighet. Detta är Guds mästerlighet.
http://becausetrollrik.blogg.se/2011/january/ingenstans-nu-och-har.html
I slutet av boken görs en redogörelse för de fyra makterna.
Några ord från författaren:
"En bok som påträffades för inte så länge sedan sprider lite ljus över makterna. Dess titel är "The book of powers -The nature of all things.
Här följer några avsnitt ur denna bok. Det förefaller vara första gången på mycket länge som någon för fram den i ljuset."
Makterna är:
Ordets makt
Intentionens makt
Suveränitetens makt
Hjärtats makt
Hjärtats makt är relationernas makt. Det är vänskapens och kärlekens makt. Du kan inte vara en reserverad person om du vill älska. Du kan inte ha hemligheter om du vill älska. Du kan inte dölja ditt hjärta om du vill älska. Ett naket hjärta och bara händer är dina enda ägodelar.
Hjärtats makt är den mest fordrande konsten. Den fordrar allt av dig och den lovar dig ingenting. I varje persons hjärta bor själva det mänskliga. Därför finns det inte för någon ett rike som är uteslutande hans eller hennes. Allt du gör, allt du tänker, allt du känner sätter hela universum, hela mänskligheten, i vibration. Detta är ett mycket stort ansvar. Detta är en mycket stor frihet.
Bemästrandet av denna makt är det mest krävande av alla eftersom det har ett pris, ett personligt pris. Du måste avstå från din stolthet för att vinna denna konst i dess fulla rikedom. Det låter enkelt. Men i sanningens ögonblick, i prövningens stund, kommer du att erfara outhärdliga känslor. Du måste lära dig att öppna ditt hjärta. Om du gör det i ett drag kommer du att dö. Det blir alltför påfrestande för ditt hjärta. Och ändå kan du inte göra det gradvis, steg för steg. Det tillkommer dig att finna ditt hjärta. Det tillkommer enbart dig.
Detta är den svåraste konsten, att vara en människa bland människor. Och ändå är detta den mest vägörande av alla konster. Detta är kärlekens mästerlighet. Detta är livets mästerlighet. Detta är Guds mästerlighet.
