Skyddad verkstad
En blick ut i verkligheten
Det är nyttigt att vara ute i "verkligheten"... Är man i andra stallar får man en del erfarenhet, helt klart. På några dagar har jag träffat hästar som hoppat ur sin hage för att sen slå kullerbytta in i en annans hage, knall, där dog den hästen trodde någon, men det som knakade var "bara" en halsmuskel" som troligen brast när han landade snett på huvudet, men det var alltså inte nacken som bröts. Det kan knaka ändå.
En grop vid halsens början och ödem runt om. Såna gropar har man ju sett på en del hästar, men kanske inte när de kommer till. Hästen upp på benen igen för att jaga hagens innevånare.
Fastrullningar mera vanligt och bekant, och en mindre trevlig sparkskada på ett underben som blev lika tjockt som överbenet (ja alltså inte "diagnosen" överben" utan den övre halvan av benet ;o)
Det blev en snabb penicillininjektion för att förhindra infektion djupare.
Också bra att påminnas om att alla hästar är inte som de där hemma, som man kan rida i grimma och trava på med, och ha en i släp. Fast "släp" är lite fel definition när "släp- hästen" springer före. Det är ekipaget "jag och den andra hästen" som agerar släp i vårt fall :-)
"Vanliga" hästar stannar inte bara för att man försöker jollra med dem, utan att använda armarna. Kontentan, denna vecka är det inte vadmusklerna som är orörliga och stumma av mjölksyra. Jag förebyggde ju såna små skavanker genom att rida i söndags (och inte springa själv) för att jag skulle kunna vicka på fötterna som vanligt. Jag blev utan biceps istället ett par dagar. (som tur är finns det några fler överarmsmuskelr så man klarar isg hjälpligt) Men sådär så man inte kan lyfta gaffeln till munnen utan att skaka, mycket pinsamt =) De arbetar väldigt mycket, mina armmuskler, men de arbetar alltid aerobt, med syre. Anaerobt (utan syre) blir det oftast bara i någon eller några minuter. Och statiskt träning i många kilometer (dvs lång intervallträning) är de helt klart inte vana vid. Man tror man är stark. Åh så liten man känner sig ibland , hihi. Men det är faktiskt inte heller en otrevlig känsla.
Tur man har skyddad verkstad att befinna sig i ibland också emellanåt ;o)
Det är nyttigt att vara ute i "verkligheten"... Är man i andra stallar får man en del erfarenhet, helt klart. På några dagar har jag träffat hästar som hoppat ur sin hage för att sen slå kullerbytta in i en annans hage, knall, där dog den hästen trodde någon, men det som knakade var "bara" en halsmuskel" som troligen brast när han landade snett på huvudet, men det var alltså inte nacken som bröts. Det kan knaka ändå.
En grop vid halsens början och ödem runt om. Såna gropar har man ju sett på en del hästar, men kanske inte när de kommer till. Hästen upp på benen igen för att jaga hagens innevånare.
Fastrullningar mera vanligt och bekant, och en mindre trevlig sparkskada på ett underben som blev lika tjockt som överbenet (ja alltså inte "diagnosen" överben" utan den övre halvan av benet ;o)
Det blev en snabb penicillininjektion för att förhindra infektion djupare.
Också bra att påminnas om att alla hästar är inte som de där hemma, som man kan rida i grimma och trava på med, och ha en i släp. Fast "släp" är lite fel definition när "släp- hästen" springer före. Det är ekipaget "jag och den andra hästen" som agerar släp i vårt fall :-)
"Vanliga" hästar stannar inte bara för att man försöker jollra med dem, utan att använda armarna. Kontentan, denna vecka är det inte vadmusklerna som är orörliga och stumma av mjölksyra. Jag förebyggde ju såna små skavanker genom att rida i söndags (och inte springa själv) för att jag skulle kunna vicka på fötterna som vanligt. Jag blev utan biceps istället ett par dagar. (som tur är finns det några fler överarmsmuskelr så man klarar isg hjälpligt) Men sådär så man inte kan lyfta gaffeln till munnen utan att skaka, mycket pinsamt =) De arbetar väldigt mycket, mina armmuskler, men de arbetar alltid aerobt, med syre. Anaerobt (utan syre) blir det oftast bara i någon eller några minuter. Och statiskt träning i många kilometer (dvs lång intervallträning) är de helt klart inte vana vid. Man tror man är stark. Åh så liten man känner sig ibland , hihi. Men det är faktiskt inte heller en otrevlig känsla.
Tur man har skyddad verkstad att befinna sig i ibland också emellanåt ;o)
Kommentarer
Postat av: elin stjernstedt
SV:
Just nu vet jag inte, men man vet ju aldrig hur framtiden ser ut :)
Trackback
