”Huden är ett särskilt bra skyltfönster
”Huden är ett särskilt bra skyltfönster för våra känslor, vilket verkar nog så naturligt när man tänker på att den härrör ur samma känsliga embryovävnad som hjärnan och nervsystemet. Har ni tänkt på hur huden reagerar på känslor av skam eller vrede (rodnad), rädsla (svettning) och skräck (gåshud och håret som reser sig), liksom på hur huden ser ut vid allmänna tillstånd av hälsa och välbefinnande eller sjukdom?
Den är också olyckligtvis ett uttrycksmedel för emotionellt avfall. Jag påstår inte att detta gäller för alla hudsjukdomar, men det finns många som skulle bli avsevärt hjälpta genom en bättre attityd till vreden.
Jag minns en kvinna jag behandlade som led av en mycket svår och omfattande hudåkomma som täckte större delen av hennes kropp. Grovt uttryckt verkade huden sårig, avskavd och rinnande, och på många ställen såg den inte ut som hud över huvud taget. Hon hade sökt många läkare förgäves. Salvor, lösningar, solbestrålning osv. hjälpte inte. Faktum var att hon blev sämre undan för undan. Till slut gick hon med på att söka en psykiater, men hon ville inte ha någon form av psykoanalytisk behandling. Hon fick lugnande och energigivande medel men blev bara sämre. Hon fick då en serie elchockbehandlingar, vilka hjälpte till att lindra en del av den depression som vid det laget hade gripit henne, men vilka inte påverkade hennes hud i någondera riktning.
Slutligen blev hon min patient. Marcy var en oerhört självutplånande och medgörlig kvinna som använde större delen av de inledande behandlingstimmarna till att försöka övertyga mig om hur verkligt lycklig hon var, bortsett från hudsjukdomen. Hon sade att hennes barndom hade varit mycket lycklig, utan störande inslag, och att hon inte kunde minnas att hon någonsin bråkat med sina systrar. Hon sade att hon dyrkade både sin döde far och sin milda, rara och tillgivna mor (som fortfarande levde). Hennes bild av sig själv överensstämde i hög grad med hennes bild av modern. Hon kunde inte minnas att hon någonsin varit arg. Skälet till hennes vägran att söka en psykiater blev snart uppenbart. Hon ville helt enkelt inte störa en bild som var bara alltför perfekt. Men störd blev den! Efter månaders arbete – delvis bestående i drömanalys – stod det klart att hon verkligen älskade sin far men dessutom var glad för att han hade dött.
Sådana emotionella enheter som på ytan tycks utesluta varandra är synnerligen vanliga inom den mänskliga psykologin. Marcy ansåg att hennes fars död var en hämnd och en illvillig triumf över modern. Allt eftersom tiden gick blev snedvridningen och utloppet denna vrede tog sig i hennes hudsjukdom inte längre nödvändiga.
Med stöd av förhållandet mellan oss blev hon medveten om att hennes vrede inte hade dödat fadern och inte heller gjorde henne till någon ond människa. I två år gjorde hon inte stort mer än att besöka mig tre gånger i veckan och släppa loss en oerhörd vrede – och medan hon gjorde det blev hennes hud bättre. Så småningom försvann de sjukliga förändringarna och ersattes av frisk vävnad. Mycket arbete återstod för att befria henne från behovet av att vara rar och änglalik (med en hud som brann av ursinne). Hon valde att helt enkelt vara mänsklig.”
THEODORE ISAAC RUBIN i boken ”Boken om ilska”
Kommentarer
Postat av: Elisabeth
Tack för igår! Trevligt, jag blev inspirerad till både det ena och det andra. Har just ätit min äggula.. Apropå hud så ser du oförskämt fräsch ut, verkar inte vara några dolda aggressioner där inte :)
Postat av: Kerstin
"Din kropp är som en trädgård" läste jag hos en klok kvinna. Och det ligger mycket idet oxå, man måste vårda den på alla sätt för att den ska må bra. Kanske jag måste släppa ut mina "irritationer" för att bli kvitt mina hudbekymmer...
Trackback
