Because och Trollrik

.. går stigen bort mot lägdarna, och nästa års hästhage =)

Städning, flytt, tvättning, flytt, hästar, skrubbning, putsning... and so on.

I november finns jag på nytt ställe, så välkommen in ;o)



Men varken dator eller telefon till en början iallafall. Nu ska det bli skönt att bara hålla till på byn på ledig tid. När jag har en ledig dag behöver jag inte ens titta på bilnyckeln, gud så skönt att ha allt nära! Tur man har flyttat mer centralt ;o)

Huset, 13 dgr kvar

"In searching of a new enemy to unit us
we came up with the idea that pollution, the threat of global warming, water shortages, famine (svält) and the like (liknande) would fit the bill."

Dessa sömnäventyr har jag skrattat gott åt många gånger. Kan när som helst ta fram dessa minnen och det är omöjligt att inte roa sig. Lika förvånad varje gång.

Topp 2 sömnäventyr - allt ligger kvar, utom jag
(Stora) Förändringar och sömn(gång)

Det som jag förmodligen skrattar, eller har skrattat mest åt, är nog detta minne och jag undrar fortfarande vad som hade hänt, om jag inte blivit väckt, och vad min kropp eller hjärna? i sovande tillstånd hade för avsikt eller mål?

På den tiden var min ytterdörr utrustad med självlåsande lås. Så jag har vid många vakna tillfällen låst mig ute, smällt igen dörren och vips så var nyckeln inlåst. Nu är det ett "vuxensäkert" lås, man måste vrida på nyckeln varje gång man låser eller låser upp.

Tänk vad man kan klara av att åstadkomma i sömnen. Att kliva upp och ta sig fram i mörkret, öppna låset till ytterdörren och fortsätta ut i trappuppgången.

Tänk också vad man inte klarar av, av sånt som är vardagsrutiner i vaket tillstånd, att som normalt är - kliva upp och innan man går utanför dörren faktiskt klä på sig samt ta med sig hemnyckeln.

Som tur var, tyckte jag väl att jag måste stänga dörren ordentligt, och gjorde det genom att smälla igen dörren hårt, vilket ledde till att både jag själv samt min dåvarande sambo börja vakna till... Först hinner jag ta mig vidare i trappen och vaknar till mittemellan våningarna. Chockad naturligtvis men inte helt handlingsförlamad utan rusar mot dörren och bankar vilt på den såklart. Insåg nog nånstans i den omtöcknade hjärnan att den ju var låst. Och en något härdad sambo kommer till undsättning och öppnar dörren. Där står man i endast ett par rosa Björn Borg trosor, minns jag mycket väl =)

I ett sånt chockartat tillstånd får jag ursäkta mig själv med att vad han än hade sagt, hade jag idiotförklarat det. Av chocken var jag rätt ursinnig, fräste och blängde mest. Vad jag sa, vet jag inte. Men jag minns att han kläckte ur sig en, i mina öron, otroligt "begåvad" fråga
- Vad gör du här?

Jag tyckte nog mest bara att han hade tagit alldeles för lång tid på sig att öppna, naturligtvis var ju allt hans fel? nånting sånt kan jag tänka mig. Fastän allt hände säkert på inte alltför många sekunder... men i minnet går allting i sloooow motion .... ;o)

Om min hjärna ens klarade av att formulera nåt svar, så det jag tänkte var bara att nu är det färdigpratat, punkt slut, gonatt
Morgonen efter har jag inte nåt minne ifrån, jag måste ju vaknat och funderat om jag drömt eller? Fram på dagen-em, har jag minnen att jag är på jobbet och pratar med arbetskompisar.

Några tankar gick också till grannarna, om nån händelsevis vaknade till mitt i natten, kanske vid tre-tiden. Undrar vad de tänkte, om det var bråk på gånga, att någon höll på att bli utkastad ur lägenheten och ville komma in igen, eller hihi

Sleep tight

Jag börjar med nummer 2, som kanske borde få bli nummer 1?

Att vara ute på luffen i Tel Aviv och bo på vandrarhem i en stor sal med 5-6 våningssängar, dvs ca 10 bäddar med okända människor, innebär att man förstås sover med kläderna på. Lämpligtvis en t-shirt och cykelbyxor. Man sover också med värdesakerna tätt intill sig. Plånbok, kamera och kanske pass.

Att sen vakna på morgonen och det första man gör är att känna efter att grejerna ligger där de låg igår kväll, och de inte gör det, gör att man kallsvettas fast det är medelhavsk högsommarvärme.

Sen blir man riktigt förvirrad när man tittar upp och upptäcker  ... ett tak, dvs botten på sängen ovanför.... det bådar inte gott, när man kvällen innan noggrant valt sin överslaf.....

Det blir till att sticka ut sitt icke fungerande nylle och klotögon och kika i vilken del av rummet man befinner sig, jo mycket riktigt, där borta mot den andra väggen är en tom överslaf. Puh, skynda skynda dit, de flesta andra som bor i salen har klivit upp tidigt och gett sig av. Många jobbar. Hoppa uppför stegen, över all tvätt som de som bor där hänger på trappstegen på tork.
Jo, allt ligger kvar - utom jag alltså. Pust. Det gick ju bra även denna gång. Tur jag la mig i en säng där det inte fanns någon annan åtminstone, för att se det positiva i det hela?

Natti natti, sweat dreams

När det är nåt på gång, av lite större art. Så kanske jag märker på mina reaktioner hur kraftig förändring det handlar om.
För mig är att byta boende en STOR förändring. Jag har bara bott på 2 ställen i mitt liv, inkl föräldrahem alltså ;o). Så nu blir det tredje kojan att bo in sig i. Och mina nattliga fasoner visar sig när det drar ihop sig om inte förr...
Än har det DOCK denna gång inte hamnat på tio i topp listan. Kanske beror det på att jag haft tid på mig, mjuk omställning, och kanske beror det också på att jag blivit bättre på att hantera förändringar =)

Jag blir en sömngångare (sömnprata hör till andra kategorier och är inte av lika stor vikt ;o) och hur stor förändring det handlar om brukar visa sig i kvantiteten på nattpromenaderna, hur vådliga de är, och hur lång tid det tar innan jag vaknar, dvs OM jag ens vaknar. Men det brukar sluta i nåt som GÖR att jag vaknar ...

Tidigare förändringsperioder har jag bland annat varit uppe och dragit upp persienner runt i rummet, utan att vakna. Jag har även lekt nån form av gerillasoldat? och sprungit runt i alla rummen med ett luftgevär (läs luftgitarr, fast automatgevär) och letat fiender. När sen någon ligger i soffan och spärrar upp ögonen när jag siktar med mitt "luftvapen", vaknar nåt medvetande i mig till, och jag funderar på vad jag håller på med...

Mindre skräckinjagande beteenden har varit att helt sonika sitta upp i min volontärhytt och sortera skor på golvet. Inte heller detta åstadkom nåt uppvaknande utan det blir en trevlig överraskning att höra på morgonen berättas vad man hållit på med under natten! Inte så vådligt just detta i sig, men när man börjar röra sig på vift utomlands finns det dock en risk med att ingen tar hand om en när man är på drift...

Så där har jag på senare tid börjat omvärdera mina topp 2 sömngångar. En har alltid varit odiskutabel 1a, av orsaker ni snart kan förstå. Men nu börjar jag undra om inte 2an kunde slutat mycket värre ;o) trots att kläderna var på... Men just att vara på ett okänt ställe utomlands med vilt främmande människor, kanske borde göra den till en ganska vådlig eskapad.

Själv har jag bara en gång fått vara med om att någon annan gått i sömnen. Jag fick rädda den från att leka toalett på en vanlig stol med sittdyna. När sittdynan lyftes upp som ett "lock" började jag ana oråd och det var till att agera kvickt... och tillkalla hjälp, vill jag minnas ;o)

Min fascination för sömn, "sömn" och drömmar mm. är iallafall stor, kan jag säga. Så sov nu gott!!!!!

Köksfönster på vänster gavel. Vardagsrum med braskamin på höger gavel.

Precis här borta till höger om kurvan (rakt nedan i bild) blir det hästhage till våren på lägden



Löven och vårgrönskan lär väl skymma så att det inte går att se lika bra dit bort från köksfönstret, men från tomten kan man väl se hästarna om de inte är längre uppöver.



Åt andra hållet andra lägdar och fortsätter man upp förbi ladan över ängen kommer man på kör- och ridbanan i skogen. Sand och jord, precis där uppe där skogsbanan tittar fram i öppningen mot lägdarna var det jag lite oplanerat tog mig av Trollrik för ett par veckor sedan i flygande fläng. Sand och jord är bara mjukt för hästhovar ;o)

gräsmattan dock inte för hästar  ;-o    även om den vore stor nog ;o)))

får nog använda en modernare trimmer för den...

men inte i syne, har jag 2 knäskålar??





och värre kanske det blir? ;o)

in natura





Mitt vänstra knä överraskar mig alltid. När jag har gjort mig illa märker jag det inte förrän vi gott och väl har varit hemma en stund, så tittar jag ner, och vad är det här??? en bula.

Det var likadant förra gången fast det var 20 år sen, ett ärr under knäskålen är kvar som minne efter den incidenten. Märkte inte att knät var uppskuret under täckbyxorna förrän jag kört klart hästen, fodrat hästarna lunch och gått in för att luncha själv, när jag klädde av mig fick jag en smärre chock den gången 8-/
Den här gången lär det inte bli nåt streck kvar som minne iallafall.

Det är väl det här som kallas traumabearbetning ;o)

Gjorde årets avramling i skogen och har en likadan knöl bak i vänstra skinkan, men den maskeras av - själva skinkan. Och det skulle ju ändå inte blivit nån fotodokumentation av det  :-P

Sist jag ramlade av var väl (tiden går fort, jag minns det som igår) 3 år sen tror jag. Då var jag full av adrenalin efteråt, och gången innan det också...och gången innan det...=) samma känsla som efter att sprungit ett lidingölopp, man är lite hög..

men den här gången var det en helt annan känsla fast det skedde nästan identiskt lika. Jag var lugn och närvarande hela tiden så det blev inget adrenalinpåslag. Det startas ju upp med att det kommer ett stick av rädsla och hjärtat rusar, men nåt var ändå annorlunda på den fronten idag.

Men idag och ikväll blir det till att göra en del självbehandling och balansera upp sig i mittlinjen för den är inte riktigt i balans just nu ;-P

Vardagliga tankemönster, att se på livet med nyfikna ögon

Måste bara tillägga en del "förberedelsesignaler",  (låter bättre att kalla det så än varningssignaler? ;o)
tecken som man får i sin vardag till sig. Det här skulle kunna vara ett sånt exempel.

Vad pratade jag om igår med olika människor. Dagen började med ett samtal om avramlingar med en tjej. Vi pratade om när vi ramlade av sist, hur många gånger vi har ramlat av och hur det har skett mm. Varför just detta samtalsämne igår???

Nåväl, senare på dagen, ett nytt samtal med en annan person, som helt apropå frågar mig om när jag håller på med hästar, förvisso främst när det handlar om att jag är ute och behandlar (än ridning) och träffar en massa olika hästar och som jag kanske inte känner. Hon frågade: är du aldrig rädd när du är med hästar.

Jag svarade så sanningsenligt jag bara kan, som jag tror iallafall, att, nä, jag kan inte komma på nåt speciellt tillfälle när jag är rädd, eller att jag råkat ut för en situation där jag blivit rädd för att hästen kan göra mig nåt eller så. Respekt kan man ha, men inte att den grundar sig i att jag känner rädslan. Snarare, säger jag, är jag för orädd....... eller hur man ska definiera det.

Där kom nästa ledtråd.
Fastän jag har blivit äldre (då många blir mer rädd och försiktig med vad de gör) så är jag tvärtom mer våghalsig än när jag var yngre, då jag vill minnas att jag var mer försiktig t ex i hästsammanhang, ridning på ridskola osv.

Så, vad ska man lära sig av detta, jo det finns en det att tänka på och ta till sig. Men det finns nog en del som går mig förbi också.

Det sista jag sa innan incidenten var dock... och det är väl meningen att jag ska ta till mig också av dagens äventyr, som vanligt ;o)
jo: "Jag borde rida lite mer "gymnastiskt" för att mjuka upp Trollriks nacke och hals, han är ju fortfarande för ensidig osv sen sin travhäst tid. Men jag har för dåligt tålamod att hålla på och "traggla", och hästarna har väl lite för dåligt tålamod till det också, samt att jag förstärker det. Vi tycker ju det är mycket roligare och spännande att rida i skogen än att trampa runt på samma ställe. Leka och upptäcka... stimulerar just våra sinnen, ..... men .... det har säkert sina poänger med att inte vara för ensidig, på något vis. Frågan är vad jag kommer att göra åt det. Har en förmåga att bara ta dagen som den kommer iallafall.

Sådär en 500 meter från skogen där vi var håller Pernilla till som verkligen kan det där ....
Pernillas hemsida

Har pratat om det förr, men att komma till skott, kan vara knepigt. Om det nu ens är meningen dvs =)

Det finns så många fantastiska hästar i byn, kan man lugnt säga.
Som ni nog känner till:  Elisabeths blogg ;o)


Ska iallafall ordna en del detaljer, så är vi nog rustade för vintern.

Ja, slutligen det jag i all enkelhet kommer på som symbolik just nu är att Knän står för tjurighet... säger några, kan också ha med framåtanda att göra om jag minns rätt. (kanske är hela benet eller foten?, att gå framåt).
Vänstra kroppssidan står iallafall för det kvinnliga och högra sidan, t ex höger arm och höger ben står för det manliga.
Min kvinnliga tjurighet?

Hästarna säger oss saker och visar oss, men det MÅSTE inte bara handla om själva hästeriet för att det är där det sker, det kan handla bara om mig själv, men i samvaron med hästarna kommer nåt fram.

Vem vet? För varje dag så ändras nåt och formas nåt nytt, så det som betydde nåt i går betyder nåt annat idag och imorgon =)

Nu vidare till nya äventyr

http://urplay.se/162329

Om människans utveckling, var elden viktig? för evolutionen, nja, inte så viktig som .....

Vad hände med kvinnan

I lördags var Lasse Berg här i Sundsvall och hade föreläsning på Kulturmagasinet. Han har bland annat skrivit boken
Gryning över Kalahari

Hur fungerar människan ursprungligen. Kvinnor tycker automatiskt att de är vackra och alla delar med sig och tar alltid med mat åt de andra. Lasse har studerat och bott med folk som inte påverkats av "civilisationen"s utveckling. Alla är shamaner, det är inte bara några få utvalda som "upphöjs" till shamaner, utan det är vi allihopa ... =)

Gryning över Kalahari är resultatet av många års arbete och resor. Lasse Berg har intervjuat de främsta vetenskapsmännen inom evolutionslära, arkeologi och paleontologi. Han har sammansmält detta med sina egna erfarenheter av att leva på olika håll i världen, inte minst i Afrika. Resultatet är en fascinerande, lättillgänglig och djupt personlig sammanfattning av vår tids mest avancerade vetande om människans evolution.

Borta är numera den klassiska darwinismens föreställning om den stenhårt individualistiska kampen för tillvaron som utvecklingens drivkraft. Idag vet vi att det är andra saker som betytt mera i mänsklighetens evolution. Som skapat den fantastiska berättelsen om hur en liten grupp tillhörande arten Homo sapiens som levde i Afrika för 150 000 år sedan spred sig ut över hela jordklotet. Detta är boken om det samarbetande, lättjefulla, berättande, dansande, målande, skönhetstörstande djuret. Boken om människan.

I Kalahari finns bushmännen eller san-folket som de egentligen heter. Genetiskt sett är de en av jordens äldsta folkgrupper och de lever fortfarande som de tidigaste människorna gjorde – av att samla det som naturen ger. Lasse Berg känner san-folket sedan 20 år tillbaka. Minst lika länge har han grubblat över frågan om mänsklighetens ursprung. Hur har den mänskliga arten uppkommit? Vad hände för sju miljoner år sedan då människornas och apornas vägar skildes åt? Och vad är egentligen en människa?

 

Fortsättning på vårens föreläsning


"När jag började min resa hade jag ett syfte och det definierade mig. Jag var en sökare efter sanning som ville varna människor för vad som hände. Jag gjorde det jag gjorde med ett syfte. Inte längre. Jag har inget syfte med det jag gör och det är ett totalt annorlunda tillstånd av varande som måste upplevas för att förstås. Jag skrev inte den här boken i syfte att varna människor, ändra på människor eller ändra på någonting. Jag bara skrev den.

Orden bara är, boken bara är, Inom "är" ligger syfte och inget syfte - det Enda. När vi gör val utifrån sinnet eller känslorna strävar vi efter att uppnå ett syfte. Jag valde inte att skriva den här boken. Det finns ingen tidpunkt när jag tog beslutet att börja skriva - det bara hände, inget val var nödvändigt. När vi gör ett val kring något använder vi sinnet eller känslorna och skapar en polaritet med andra möjliga val.

Det vi kallar "skuld" är resonansen mellan gjorda val och val som kunde ha gjorts. När du inte gör val finns det inga polariteter. Att välja är att välja ut och vi gör det genom att tänka, vilket är programmet. När vi är i ett tillstånd av vetande finns det inga val att göra eftersom vi inte står inför några alternativ. Vetandet vet, det behöver inte välja från möjligheter."


Mind is fighting mind, Consciouns / Conscioussness is not fighting  (sinnet - medvetandet)

Mind is fighting mind, Consciouns / Conscioussness is not fighting  (sinnet - medvetandet)


Nu kommer jag in på "att kämpa mot". En som har skrivit en hel bok om detta är den kända författaren Eckhart Tolle, i sin bok "En ny jord". Han beskriver i samma termer.

http://www.eckharttolle.com/

Där finns massor om hur det vi kämpar mot är det vi blir, ju mer vi kämpar mot något ju mer av det får vi.

På föreläsningen pratades det också om att när du kämpar mot mörkret skapar du det genom att tro på det.

OBS igen:
Att vara utan syfte innebär inte att sitta ned och inte göra någonting,