Sömnäventyr
Dessa sömnäventyr har jag skrattat gott åt många gånger. Kan när som helst ta fram dessa minnen och det är omöjligt att inte roa sig. Lika förvånad varje gång.
Topp 2 sömnäventyr - allt ligger kvar, utom jag
(Stora) Förändringar och sömn(gång)
Det som jag förmodligen skrattar, eller har skrattat mest åt, är nog detta minne och jag undrar fortfarande vad som hade hänt, om jag inte blivit väckt, och vad min kropp eller hjärna? i sovande tillstånd hade för avsikt eller mål?
På den tiden var min ytterdörr utrustad med självlåsande lås. Så jag har vid många vakna tillfällen låst mig ute, smällt igen dörren och vips så var nyckeln inlåst. Nu är det ett "vuxensäkert" lås, man måste vrida på nyckeln varje gång man låser eller låser upp.
Tänk vad man kan klara av att åstadkomma i sömnen. Att kliva upp och ta sig fram i mörkret, öppna låset till ytterdörren och fortsätta ut i trappuppgången.
Tänk också vad man inte klarar av, av sånt som är vardagsrutiner i vaket tillstånd, att som normalt är - kliva upp och innan man går utanför dörren faktiskt klä på sig samt ta med sig hemnyckeln.
Som tur var, tyckte jag väl att jag måste stänga dörren ordentligt, och gjorde det genom att smälla igen dörren hårt, vilket ledde till att både jag själv samt min dåvarande sambo börja vakna till... Först hinner jag ta mig vidare i trappen och vaknar till mittemellan våningarna. Chockad naturligtvis men inte helt handlingsförlamad utan rusar mot dörren och bankar vilt på den såklart. Insåg nog nånstans i den omtöcknade hjärnan att den ju var låst. Och en något härdad sambo kommer till undsättning och öppnar dörren. Där står man i endast ett par rosa Björn Borg trosor, minns jag mycket väl =)
I ett sånt chockartat tillstånd får jag ursäkta mig själv med att vad han än hade sagt, hade jag idiotförklarat det. Av chocken var jag rätt ursinnig, fräste och blängde mest. Vad jag sa, vet jag inte. Men jag minns att han kläckte ur sig en, i mina öron, otroligt "begåvad" fråga
- Vad gör du här?
Jag tyckte nog mest bara att han hade tagit alldeles för lång tid på sig att öppna, naturligtvis var ju allt hans fel? nånting sånt kan jag tänka mig. Fastän allt hände säkert på inte alltför många sekunder... men i minnet går allting i sloooow motion .... ;o)
Om min hjärna ens klarade av att formulera nåt svar, så det jag tänkte var bara att nu är det färdigpratat, punkt slut, gonatt
Morgonen efter har jag inte nåt minne ifrån, jag måste ju vaknat och funderat om jag drömt eller? Fram på dagen-em, har jag minnen att jag är på jobbet och pratar med arbetskompisar.
Några tankar gick också till grannarna, om nån händelsevis vaknade till mitt i natten, kanske vid tre-tiden. Undrar vad de tänkte, om det var bråk på gånga, att någon höll på att bli utkastad ur lägenheten och ville komma in igen, eller hihi
Sleep tight
Topp 2 sömnäventyr - allt ligger kvar, utom jag
(Stora) Förändringar och sömn(gång)
Det som jag förmodligen skrattar, eller har skrattat mest åt, är nog detta minne och jag undrar fortfarande vad som hade hänt, om jag inte blivit väckt, och vad min kropp eller hjärna? i sovande tillstånd hade för avsikt eller mål?
På den tiden var min ytterdörr utrustad med självlåsande lås. Så jag har vid många vakna tillfällen låst mig ute, smällt igen dörren och vips så var nyckeln inlåst. Nu är det ett "vuxensäkert" lås, man måste vrida på nyckeln varje gång man låser eller låser upp.
Tänk vad man kan klara av att åstadkomma i sömnen. Att kliva upp och ta sig fram i mörkret, öppna låset till ytterdörren och fortsätta ut i trappuppgången.
Tänk också vad man inte klarar av, av sånt som är vardagsrutiner i vaket tillstånd, att som normalt är - kliva upp och innan man går utanför dörren faktiskt klä på sig samt ta med sig hemnyckeln.
Som tur var, tyckte jag väl att jag måste stänga dörren ordentligt, och gjorde det genom att smälla igen dörren hårt, vilket ledde till att både jag själv samt min dåvarande sambo börja vakna till... Först hinner jag ta mig vidare i trappen och vaknar till mittemellan våningarna. Chockad naturligtvis men inte helt handlingsförlamad utan rusar mot dörren och bankar vilt på den såklart. Insåg nog nånstans i den omtöcknade hjärnan att den ju var låst. Och en något härdad sambo kommer till undsättning och öppnar dörren. Där står man i endast ett par rosa Björn Borg trosor, minns jag mycket väl =)
I ett sånt chockartat tillstånd får jag ursäkta mig själv med att vad han än hade sagt, hade jag idiotförklarat det. Av chocken var jag rätt ursinnig, fräste och blängde mest. Vad jag sa, vet jag inte. Men jag minns att han kläckte ur sig en, i mina öron, otroligt "begåvad" fråga
- Vad gör du här?
Jag tyckte nog mest bara att han hade tagit alldeles för lång tid på sig att öppna, naturligtvis var ju allt hans fel? nånting sånt kan jag tänka mig. Fastän allt hände säkert på inte alltför många sekunder... men i minnet går allting i sloooow motion .... ;o)
Om min hjärna ens klarade av att formulera nåt svar, så det jag tänkte var bara att nu är det färdigpratat, punkt slut, gonatt
Morgonen efter har jag inte nåt minne ifrån, jag måste ju vaknat och funderat om jag drömt eller? Fram på dagen-em, har jag minnen att jag är på jobbet och pratar med arbetskompisar.
Några tankar gick också till grannarna, om nån händelsevis vaknade till mitt i natten, kanske vid tre-tiden. Undrar vad de tänkte, om det var bråk på gånga, att någon höll på att bli utkastad ur lägenheten och ville komma in igen, eller hihi
Sleep tight
Kommentarer
Trackback
