Because och Trollrik

men inte i syne, har jag 2 knäskålar??





och värre kanske det blir? ;o)

in natura





Mitt vänstra knä överraskar mig alltid. När jag har gjort mig illa märker jag det inte förrän vi gott och väl har varit hemma en stund, så tittar jag ner, och vad är det här??? en bula.

Det var likadant förra gången fast det var 20 år sen, ett ärr under knäskålen är kvar som minne efter den incidenten. Märkte inte att knät var uppskuret under täckbyxorna förrän jag kört klart hästen, fodrat hästarna lunch och gått in för att luncha själv, när jag klädde av mig fick jag en smärre chock den gången 8-/
Den här gången lär det inte bli nåt streck kvar som minne iallafall.

Det är väl det här som kallas traumabearbetning ;o)

Gjorde årets avramling i skogen och har en likadan knöl bak i vänstra skinkan, men den maskeras av - själva skinkan. Och det skulle ju ändå inte blivit nån fotodokumentation av det  :-P

Sist jag ramlade av var väl (tiden går fort, jag minns det som igår) 3 år sen tror jag. Då var jag full av adrenalin efteråt, och gången innan det också...och gången innan det...=) samma känsla som efter att sprungit ett lidingölopp, man är lite hög..

men den här gången var det en helt annan känsla fast det skedde nästan identiskt lika. Jag var lugn och närvarande hela tiden så det blev inget adrenalinpåslag. Det startas ju upp med att det kommer ett stick av rädsla och hjärtat rusar, men nåt var ändå annorlunda på den fronten idag.

Men idag och ikväll blir det till att göra en del självbehandling och balansera upp sig i mittlinjen för den är inte riktigt i balans just nu ;-P

Vardagliga tankemönster, att se på livet med nyfikna ögon

Måste bara tillägga en del "förberedelsesignaler",  (låter bättre att kalla det så än varningssignaler? ;o)
tecken som man får i sin vardag till sig. Det här skulle kunna vara ett sånt exempel.

Vad pratade jag om igår med olika människor. Dagen började med ett samtal om avramlingar med en tjej. Vi pratade om när vi ramlade av sist, hur många gånger vi har ramlat av och hur det har skett mm. Varför just detta samtalsämne igår???

Nåväl, senare på dagen, ett nytt samtal med en annan person, som helt apropå frågar mig om när jag håller på med hästar, förvisso främst när det handlar om att jag är ute och behandlar (än ridning) och träffar en massa olika hästar och som jag kanske inte känner. Hon frågade: är du aldrig rädd när du är med hästar.

Jag svarade så sanningsenligt jag bara kan, som jag tror iallafall, att, nä, jag kan inte komma på nåt speciellt tillfälle när jag är rädd, eller att jag råkat ut för en situation där jag blivit rädd för att hästen kan göra mig nåt eller så. Respekt kan man ha, men inte att den grundar sig i att jag känner rädslan. Snarare, säger jag, är jag för orädd....... eller hur man ska definiera det.

Där kom nästa ledtråd.
Fastän jag har blivit äldre (då många blir mer rädd och försiktig med vad de gör) så är jag tvärtom mer våghalsig än när jag var yngre, då jag vill minnas att jag var mer försiktig t ex i hästsammanhang, ridning på ridskola osv.

Så, vad ska man lära sig av detta, jo det finns en det att tänka på och ta till sig. Men det finns nog en del som går mig förbi också.

Det sista jag sa innan incidenten var dock... och det är väl meningen att jag ska ta till mig också av dagens äventyr, som vanligt ;o)
jo: "Jag borde rida lite mer "gymnastiskt" för att mjuka upp Trollriks nacke och hals, han är ju fortfarande för ensidig osv sen sin travhäst tid. Men jag har för dåligt tålamod att hålla på och "traggla", och hästarna har väl lite för dåligt tålamod till det också, samt att jag förstärker det. Vi tycker ju det är mycket roligare och spännande att rida i skogen än att trampa runt på samma ställe. Leka och upptäcka... stimulerar just våra sinnen, ..... men .... det har säkert sina poänger med att inte vara för ensidig, på något vis. Frågan är vad jag kommer att göra åt det. Har en förmåga att bara ta dagen som den kommer iallafall.

Sådär en 500 meter från skogen där vi var håller Pernilla till som verkligen kan det där ....
Pernillas hemsida

Har pratat om det förr, men att komma till skott, kan vara knepigt. Om det nu ens är meningen dvs =)

Det finns så många fantastiska hästar i byn, kan man lugnt säga.
Som ni nog känner till:  Elisabeths blogg ;o)


Ska iallafall ordna en del detaljer, så är vi nog rustade för vintern.

Ja, slutligen det jag i all enkelhet kommer på som symbolik just nu är att Knän står för tjurighet... säger några, kan också ha med framåtanda att göra om jag minns rätt. (kanske är hela benet eller foten?, att gå framåt).
Vänstra kroppssidan står iallafall för det kvinnliga och högra sidan, t ex höger arm och höger ben står för det manliga.
Min kvinnliga tjurighet?

Hästarna säger oss saker och visar oss, men det MÅSTE inte bara handla om själva hästeriet för att det är där det sker, det kan handla bara om mig själv, men i samvaron med hästarna kommer nåt fram.

Vem vet? För varje dag så ändras nåt och formas nåt nytt, så det som betydde nåt i går betyder nåt annat idag och imorgon =)

Nu vidare till nya äventyr