Kontrollbeteende
“For those who were raised in dysfunctional families, boundaries and limit-setting are important issues. This is true for those who had overprotective or controlling caregivers as well as for those who suffered abuse or were abandoned. Under the guise of having the child’s best interest at heart, overprotective parents hover like surveillance helicopters or smother the child with demands and pressures. As one man put it, “My mother was all over me like a blanket, always prying and meddling in my life.”
Overprotective parents themselves have an abandoned and terrified Inner Child. They see the world through fear-colored glasses, obsess about all manner of real or imagined dangers. What results is an atmosphere of anxiety and vigilance in the home. Such parents never cease to remind their children about the menaces lurking around every corner. They make mountains out of molehills and create chronic tension in the child. This is not healthy protectiveness. It is CONTROL. It usually creates submissiveness and depression in the child, active rebellion, or a pattern of over-responsibility in which the child takes care of the parent.
Instead of being there to “protect and serve," the overprotective parent disempowers others, making them feel incapable of managing their own lives or taking care of themselves. Children of overprotective parents may suffer as much as children who were neglected or physically violated. They grow up without developing healthy boundaries, so their boundaries become very fuzzy. They are used to being swallowed up and given no privacy or separateness. They may wear a suit of armor to defend against invasion of their personal space. In close relationships many of these individuals flip back and forth between two extremes: fusing with others prematurely and then pushing them away abruptly. E
Either way there is rigidity, reactiveness, and a sense of not having a choice in the matter. This relationship pattern becomes a habit that is repeated compulsively over and over again. The development of both a Nurturing Parent and Protective Parent Within can help to change this compulsive pattern.
Needless to say, survivors of child abuse and neglect are sorely in need of protection. Again, they will need to look for and find it inside. Otherwise they can spend a lifetime looking for someone else to be their Protective Parent. This freezes them in the role of helpless victim and never gets to the roots of their feelings of abandonment and emptiness.”
(LUCIA CAPACCHIONE i boken ”Recovery of your Inner Child”)
Bonding patterns and inner family
“As we develop a loving relationship with our Inner Child, the need to find substitute Nurturing Parents in the outer world diminishes. We no longer put demands on our family or friends to do our Inner Parenting for us. We do it for ourselves.
As this happens, relationships begin to transform. In their second book, Embracing Each Other, Hal Stone and Sidra Winkelman describe what happens when we get stuck in negative bonding patterns. According to their Voice Dialogue model, the term bonding patterns refers to the”…activation of parent/child patterns of interaction between two people. These are normal and natural configurations that exist in all relationships.” They go on to say that the “catalyst for all negative bonding patterns is the activation of the disowned vulnerability.” In other words, the Vulnerable Child gets disowned by one of the two people and sets off a chain reaction.
For instance, when Mr. Fisher, a highly successful CEO, feels overwhelmed, he goes into a Critical Parent mode and puts pressure on his secretary, Mrs. Clark. She goes into the Dutiful Daughter and works harder, faster, and longer to please her boss. She soon realizes she needs an assistant to help with the greater work load, but does not discuss it with Mr. Fisher. It seems that he is now suffering from hypertension headaches and gets her sympathy. Coming to his rescue from her Nurturing Mother, she avoids asking for what she really needs with the following excuses: ”He has so much on his mind. I don’t want to trouble him with one more problem. And he’s already upset about the budget.” Meanwhile, her Inner Child (who lives in the body) is worn out and gets sick. A temporary assistant is hired, but only because Mrs. Clark is now home with the flu for a few days.
If Mrs. Clark’s Nurturing Parent had listening to her own Inner Child sooner and gotten her Protective Parent to ask for help in the first place, she might not have become ill. Before we jump to the conclusion that Mr. Fisher would not have authorized hiring temporary assistance, let me point out that she did not even give him a chance. She never asked because she was too busy reading his mind, predicting his reaction, and preventing it from happening. This kind of controlling behavior completely ignores the needs of her Inner Child. And it prevents Mr. Fisher from taking responsibility for his own Inner Child, his feelings and physical well-being. Mrs. Clark got the help she needed after all, but she paid a high price: sickness.
Understanding the dynamics of our Inner Family has far-reaching implications for all of our relationships. As we become conscious of our Inner Child and learn to nurture and protect it, these negative bonding patterns come to light and we can do something about them. As we become aware, we widen our choices.”
(LUCIA CAPACCHIONE i boken ”Recovery of your Inner Child”)
As this happens, relationships begin to transform. In their second book, Embracing Each Other, Hal Stone and Sidra Winkelman describe what happens when we get stuck in negative bonding patterns. According to their Voice Dialogue model, the term bonding patterns refers to the”…activation of parent/child patterns of interaction between two people. These are normal and natural configurations that exist in all relationships.” They go on to say that the “catalyst for all negative bonding patterns is the activation of the disowned vulnerability.” In other words, the Vulnerable Child gets disowned by one of the two people and sets off a chain reaction.
For instance, when Mr. Fisher, a highly successful CEO, feels overwhelmed, he goes into a Critical Parent mode and puts pressure on his secretary, Mrs. Clark. She goes into the Dutiful Daughter and works harder, faster, and longer to please her boss. She soon realizes she needs an assistant to help with the greater work load, but does not discuss it with Mr. Fisher. It seems that he is now suffering from hypertension headaches and gets her sympathy. Coming to his rescue from her Nurturing Mother, she avoids asking for what she really needs with the following excuses: ”He has so much on his mind. I don’t want to trouble him with one more problem. And he’s already upset about the budget.” Meanwhile, her Inner Child (who lives in the body) is worn out and gets sick. A temporary assistant is hired, but only because Mrs. Clark is now home with the flu for a few days.
If Mrs. Clark’s Nurturing Parent had listening to her own Inner Child sooner and gotten her Protective Parent to ask for help in the first place, she might not have become ill. Before we jump to the conclusion that Mr. Fisher would not have authorized hiring temporary assistance, let me point out that she did not even give him a chance. She never asked because she was too busy reading his mind, predicting his reaction, and preventing it from happening. This kind of controlling behavior completely ignores the needs of her Inner Child. And it prevents Mr. Fisher from taking responsibility for his own Inner Child, his feelings and physical well-being. Mrs. Clark got the help she needed after all, but she paid a high price: sickness.
Understanding the dynamics of our Inner Family has far-reaching implications for all of our relationships. As we become conscious of our Inner Child and learn to nurture and protect it, these negative bonding patterns come to light and we can do something about them. As we become aware, we widen our choices.”
(LUCIA CAPACCHIONE i boken ”Recovery of your Inner Child”)
Vill va en elefant?
Att prestera sitt liv innebär att en människa jagar sitt eget värde
”Om föräldrarna har ställt hårda villkor för sin kärlek börjar barnet anpassa sig till dessa villkor. ”Du måste förändras innan jag kan acceptera dig” är en replik som berövar barnet dess eget jag. Barnet börjar prestera sitt liv i stället för att leva det.
Att prestera sitt liv innebär att en människa jagar sitt eget värde, presterar sitt egenvärde. Hon duger och är bra sedan när, om bara, ifall… Hon blir en människa som aldrig får vila. Vilan kommer genom övertygelsen om att hon är bra och duger sådan hon är.
Men eftersom den övertygelsen fattas henne måste hon söka efter den. Var söker hon den? I prestationerna, titlarna, utnämningarna, löneförhöjningarna, befordringarna. Hon blir en människa som alltid har bråttom. Bråttom till vad? Bråttom till sitt eget jag, där vilan finns, där man stannar upp och är. Men det här vet hon inte, hon har ju aldrig stannat upp. Hon kan inte stanna upp eftersom det skulle innebära att hon tvingades konfronteras med sin egen känsla av värdelöshet. Det är för smärtsamt, då är det lättare att insjukna i arbetsnarkomani, få magsår eller infarkt.”
(TOMMY HELLSTEN i boken ”Barn av livet”)
Att prestera sitt liv innebär att en människa jagar sitt eget värde, presterar sitt egenvärde. Hon duger och är bra sedan när, om bara, ifall… Hon blir en människa som aldrig får vila. Vilan kommer genom övertygelsen om att hon är bra och duger sådan hon är.
Men eftersom den övertygelsen fattas henne måste hon söka efter den. Var söker hon den? I prestationerna, titlarna, utnämningarna, löneförhöjningarna, befordringarna. Hon blir en människa som alltid har bråttom. Bråttom till vad? Bråttom till sitt eget jag, där vilan finns, där man stannar upp och är. Men det här vet hon inte, hon har ju aldrig stannat upp. Hon kan inte stanna upp eftersom det skulle innebära att hon tvingades konfronteras med sin egen känsla av värdelöshet. Det är för smärtsamt, då är det lättare att insjukna i arbetsnarkomani, få magsår eller infarkt.”
(TOMMY HELLSTEN i boken ”Barn av livet”)
Mera film!
Men inte av mig.
Hittade ett alldeles super passande klipp som uppföljning på gårdagens länk medieladan, och me dtanke på att vi varit ute på ridtur idag med Because och Trollrik. Det var ett tag sen jag satt upp på Because, har mest låtit andra rida honom ;o) Men vi tog en tur på hårda vägar, barbacka på Because och L fick sitta sadel på Trollrik. Red förbi borta vid Östtjärn där det pågått tunnbrödsbakning i dagarna 2, gissa om det doftar, trots att det blåste aningen vilt.
Och här är huvudpersonen, jag hittade ett gammalt klipp på you tube på min "STJÄRNtravare" ;o)
Det är inte jag som gjort såna här finesser, och inte kan jag leka löshoppning heller. Men andra kan. Och definitivt Trollrik ;o)
De hade några tjusiga stillbilder på honom från detta tillfälle också men de har jag inte lyckats få fatt i =)
http://www.youtube.com/watch?v=lQr_PqzYGeM
Kan hända nån har sett detta förut från någon annans blogg, men det var först agången jag hittade det på you tube idag. Här är han iallafall.
Har hittat igen överföringskabeln till kameran också så snart kan jag nog visa en och annan ny bild härifrån.
Hittade ett alldeles super passande klipp som uppföljning på gårdagens länk medieladan, och me dtanke på att vi varit ute på ridtur idag med Because och Trollrik. Det var ett tag sen jag satt upp på Because, har mest låtit andra rida honom ;o) Men vi tog en tur på hårda vägar, barbacka på Because och L fick sitta sadel på Trollrik. Red förbi borta vid Östtjärn där det pågått tunnbrödsbakning i dagarna 2, gissa om det doftar, trots att det blåste aningen vilt.
Och här är huvudpersonen, jag hittade ett gammalt klipp på you tube på min "STJÄRNtravare" ;o)
Det är inte jag som gjort såna här finesser, och inte kan jag leka löshoppning heller. Men andra kan. Och definitivt Trollrik ;o)
De hade några tjusiga stillbilder på honom från detta tillfälle också men de har jag inte lyckats få fatt i =)
http://www.youtube.com/watch?v=lQr_PqzYGeM
Kan hända nån har sett detta förut från någon annans blogg, men det var först agången jag hittade det på you tube idag. Här är han iallafall.
Har hittat igen överföringskabeln till kameran också så snart kan jag nog visa en och annan ny bild härifrån.
Medieladan - lokalaktuellt men även för övriga landet
http://www.medieladan.se/
instruktionsfilmer för webb, direkt från byn ;o)
Rekommenderas en titt
Även på Facebook för den som finns där
Och till er dansvänner,
http://www.medieladan.se/uppdrag/
här finns instruktionsfilmer för gnussning, hihi =D
instruktionsfilmer för webb, direkt från byn ;o)
Rekommenderas en titt
Även på Facebook för den som finns där
Och till er dansvänner,
http://www.medieladan.se/uppdrag/
här finns instruktionsfilmer för gnussning, hihi =D
Igår den 22 november
dog John F Kennedy 1963. 40 år senare, den 22 november 2003, dog min mormor, det var en fredag eftermiddag och jag vandrade runt i ett skogsområde i ett nysnöat Stockholm den dagen. Fick samtal av mamma på eftermiddagen.
Då hände en sån där "klassisk märklig grej". Mormors väggklocka i rummet där hon bodde, stannade. Jag tog hand om klockan och det tog ett tag innan jag ville sätta i ett nytt batteri och använda den igen ;o) Javisst, inget märkligt med det säger de som inte vill se magiska märkligheter i vardagen. Batteriet råkade stanna, precis då tog det slut. Sånt händer =) Väntade mormor in att batteriet skulle ta slut ;o) eller slog batteriet av
När sen morfar dog ett antal år senare hände än fler och märkliga saker. Det får jag väl ta när hans dag kommer, det var en tisdag den 24 maj.
Då hände en sån där "klassisk märklig grej". Mormors väggklocka i rummet där hon bodde, stannade. Jag tog hand om klockan och det tog ett tag innan jag ville sätta i ett nytt batteri och använda den igen ;o) Javisst, inget märkligt med det säger de som inte vill se magiska märkligheter i vardagen. Batteriet råkade stanna, precis då tog det slut. Sånt händer =) Väntade mormor in att batteriet skulle ta slut ;o) eller slog batteriet av
När sen morfar dog ett antal år senare hände än fler och märkliga saker. Det får jag väl ta när hans dag kommer, det var en tisdag den 24 maj.
Bävern, eller någon
måste plockat undan och gjort färdigt det halvdana jobbet, för igår såg jag att toppen av trädet blivit nerdragen i diket, för att inte vara i vägen... tänkte jag. Och nu kan jag inte ens hitta det. Bävern kanske gjorde klart sitt jobb och drog vidare med sitt virke ;o) Annars gjorde någon annan det =)
De 4 benen
I vårat liv så existerar vi på många olika plan men det är främst
följande 4 plan som vi själva aktivt kan påverka:
1. det fysiska
2. det känslomässiga
3. det mentala
4. det andliga
För att uppnå balans i livet så är det av avgörande betydelse att se till
så att balansen mellan dessa 4 olika plan är jämnt fördelad.
Följande saker stimulerar och stärker de 4 olika "benen":
det fysiska - motion, kroppsrörelser, yoga, andningsövningar, bra kost, mm.
det känslomässiga - glädjefulla saker, yoga, naturupplevelser, dansa, beröring,
umgås med nära & kära, utlevelser mm.
det mentala - lösa korsord, läsa böcker, intellektuella diskussioner, sudoku, mm.
det andliga - vända sig inåt, se saker ur ett högre perspektiv, fasta, meditation,
läsa andlig litteratur, naturupplevelser, stillhet mm.
Tipsat från :
http://www.rubenshalsa.se/balans.htm
följande 4 plan som vi själva aktivt kan påverka:
1. det fysiska
2. det känslomässiga
3. det mentala
4. det andliga
För att uppnå balans i livet så är det av avgörande betydelse att se till
så att balansen mellan dessa 4 olika plan är jämnt fördelad.
Följande saker stimulerar och stärker de 4 olika "benen":
det fysiska - motion, kroppsrörelser, yoga, andningsövningar, bra kost, mm.
det känslomässiga - glädjefulla saker, yoga, naturupplevelser, dansa, beröring,
umgås med nära & kära, utlevelser mm.
det mentala - lösa korsord, läsa böcker, intellektuella diskussioner, sudoku, mm.
det andliga - vända sig inåt, se saker ur ett högre perspektiv, fasta, meditation,
läsa andlig litteratur, naturupplevelser, stillhet mm.
Tipsat från :
http://www.rubenshalsa.se/balans.htm
I går i tjockaste dimman hade bävern fällt ett träd över vägen igen
Men idag har jag inte tid att gå ut och såga och bli svettig, så halva körbanan är en risbuske ;o)
Inte bara narkolepsi
Skadades av sprutan mot svininfluensa – nu kräver de: Ta vår smärta på allvar
De kallar sig för ”Livet efter sprutan”55 personer som alla blivit kroniskt sjuka efter vaccinationen mot svininfluensa – men många av dem får varken diagnos eller ersättning. – Vi vill att våra skador ska bli erkända, säger initiativtagaren Marie Almquist, 36.
http://dagenshomeopati.se/2011/03/21/svart-sjuka-av-svininfluensavaccinet-ta-oss-pa-allvar/
Hörde på radion att färre vaccinerar sig i år, och en sjukskäterska sa att det troligen är för att allmänheten är rädda för narkolepsi. Hon dementerade dock helt att det finns minsta risk för det eftersom det är ett annat vaccin nu. Som om narkolepsi vore det enda man behöver bry sig om. På frågan om hon själv vaccinerade sig svarade hon nej.... - för att hon tillhörde inte någon riskgrupp...
Har massor av uppslag att skriva om
men lusten att knappa på tangenterna finns inte där ;o)
Annars kunde jag berätta om några av mina forskningsprojekt i verkligheten och funderingar kring detta. Men det kommer väl nån dag.
Mest är det de "små" detaljerna. Som att hö hö i olika hörn. trivselfaktor möjligen? ;o)
De stora frågorna ute i den stora världen får påverkas av de små, eller inte alls... men jag fokuserar på de små iallafall, oavsett effekt ;o) bara jag får fokusera på det som är mig närmast.
Exempel, min feministiska ådra är upprorisk över små detaljer i vardagen, som låser in kvinnorna utan att vi ens märker det längre, enligt min uppfattning.
De strora frågorna i den avdelningen som jämlikhet, löner, traditionella kvinnojobb lägre status, och bara det att det för 100 år sen inte fanns rösträtt för kvinnor. Ja, det känns som stora frågor och viktiga, men inte min avdelning.
Det som sätter spår i vardagen som t ex en BH.... känns mer aktuellt och nära.
Det finns några grejer som jag hakar upp mig på som smyger sig in på oss kvinnor och sänker livskvaliten utan att vi ens märker det, för att man får lära sig det från början. 3 kvinnliga fasor
1) högklackat (ja det var väl ingen som höjde på ögonbrynen för det, det vet väl alla hur dåligt det är för knän och höfter ;o)
2) handväska "axelremsväska" (nja den har väl kanske inte lika stor betydelse, men nog ger de problem i (sneda) axlar om det blir mycket, för länge för ofta, det instämmer nog de flesta i, även om de inte skulle vilja vara utan sin axelremsväska ;o)
men mest kontroversiellt är nog nr
3) BH! B som i blä ;o)
bara en vanesak
mer om det en annan gång. nu blev det mycket mer än jag trodde att jag skulle skriva ner iallafall
Annars kunde jag berätta om några av mina forskningsprojekt i verkligheten och funderingar kring detta. Men det kommer väl nån dag.
Mest är det de "små" detaljerna. Som att hö hö i olika hörn. trivselfaktor möjligen? ;o)
De stora frågorna ute i den stora världen får påverkas av de små, eller inte alls... men jag fokuserar på de små iallafall, oavsett effekt ;o) bara jag får fokusera på det som är mig närmast.
Exempel, min feministiska ådra är upprorisk över små detaljer i vardagen, som låser in kvinnorna utan att vi ens märker det längre, enligt min uppfattning.
De strora frågorna i den avdelningen som jämlikhet, löner, traditionella kvinnojobb lägre status, och bara det att det för 100 år sen inte fanns rösträtt för kvinnor. Ja, det känns som stora frågor och viktiga, men inte min avdelning.
Det som sätter spår i vardagen som t ex en BH.... känns mer aktuellt och nära.
Det finns några grejer som jag hakar upp mig på som smyger sig in på oss kvinnor och sänker livskvaliten utan att vi ens märker det, för att man får lära sig det från början. 3 kvinnliga fasor
1) högklackat (ja det var väl ingen som höjde på ögonbrynen för det, det vet väl alla hur dåligt det är för knän och höfter ;o)
2) handväska "axelremsväska" (nja den har väl kanske inte lika stor betydelse, men nog ger de problem i (sneda) axlar om det blir mycket, för länge för ofta, det instämmer nog de flesta i, även om de inte skulle vilja vara utan sin axelremsväska ;o)
men mest kontroversiellt är nog nr
3) BH! B som i blä ;o)
bara en vanesak
mer om det en annan gång. nu blev det mycket mer än jag trodde att jag skulle skriva ner iallafall
Hö-rnpyssel i olika hö-gar
För oss som är boxboende så kan jag bara nämna en liten detalj som jag inte vet om det är så vanligt att fundera på. Jag har faktiskt inte sett att det är nån annan som gör så iallafall i andra stall.
Ingen stor märkvärdig sak, enkel, men kanske gör lite skillnad ändå ;o)
Ute i hagen är det rätt vanligt att man, om man lägger ut hö, gör det i olika högar. Av olika anledningar. Särskilt om det är flera hästar tex. Och så vandrar de runt mellan högarna. En anledning är kanske också att man försöker efterlikna mer naturliga sommarförhållanden när hästarna strövar runt och äter gåendes mest hela tiden?
Nu har man ju inte så mycket att leka på i en box. Men jag har märkt på mina hästar att de gillar nog, om jag förstår det rätt, att ha flera olika höhögar i boxarna också. En i varje hörn om det är möjligt.
Trollrik skiter i ett hörn, så där är det ju inte lämpligt. Så han brukar få hö i 2 eller 3 hörn. Because skiter efter långsidan, så honom kan man ge i 4 hörn ;o) men så blir det oftast inte. Han har ju sin boxdörr öppen så där blir en hög samt i de 2 inre hörnen. Så äter de ett tag på en hög, sen byter de hörn till högen bredvid eller så vänder de på sig och står åt andra hållet ett tag. Lägger jag bara i 2 hörn så brukar jag göra det diagonalt eller så de kan välja att stå med huvudena åt båda hållen. Jag har sån tur att de har fönster ut åt båda de hållen, så de vill ju stå och titta där det händer nåt. Ibland äter de med huvuden mot varandra och ibland står de åt varsitt håll. Ja, de varierar mycket. Och även om det är som det är med att vara i box, så kan man göra så gott man kan ;o)
Kanske blir det för bra - (närå, det menar jag egentligen inte ;o) - för när jag kommer ibland senare på kvällen och erbjuder dem att gå ut en sväng inför natten ifall de har stått inne, så brukar inte Because vilja göra det. Trollrik gick alltid ut förut direkt, men nu har han anammat Because bekvämlighet och är nöjd med att hänga kvar inne. Hm, fast då brukar jag nästan tvinga ut honom på en bensträckare och han går att övertala. Det brukar dock vara svårare med Because, så honom kan jag övertala att ta en svängom in i Trollriks box medan Troll är ute. Det kan Because tänka sig en tur och retur. Inte har de bråttom ut på morgonen heller, men de går naturligtvis när jag öppnat =) Lugnt och fint i den ordning de själv vill ha.
Ingen stor märkvärdig sak, enkel, men kanske gör lite skillnad ändå ;o)
Ute i hagen är det rätt vanligt att man, om man lägger ut hö, gör det i olika högar. Av olika anledningar. Särskilt om det är flera hästar tex. Och så vandrar de runt mellan högarna. En anledning är kanske också att man försöker efterlikna mer naturliga sommarförhållanden när hästarna strövar runt och äter gåendes mest hela tiden?
Nu har man ju inte så mycket att leka på i en box. Men jag har märkt på mina hästar att de gillar nog, om jag förstår det rätt, att ha flera olika höhögar i boxarna också. En i varje hörn om det är möjligt.
Trollrik skiter i ett hörn, så där är det ju inte lämpligt. Så han brukar få hö i 2 eller 3 hörn. Because skiter efter långsidan, så honom kan man ge i 4 hörn ;o) men så blir det oftast inte. Han har ju sin boxdörr öppen så där blir en hög samt i de 2 inre hörnen. Så äter de ett tag på en hög, sen byter de hörn till högen bredvid eller så vänder de på sig och står åt andra hållet ett tag. Lägger jag bara i 2 hörn så brukar jag göra det diagonalt eller så de kan välja att stå med huvudena åt båda hållen. Jag har sån tur att de har fönster ut åt båda de hållen, så de vill ju stå och titta där det händer nåt. Ibland äter de med huvuden mot varandra och ibland står de åt varsitt håll. Ja, de varierar mycket. Och även om det är som det är med att vara i box, så kan man göra så gott man kan ;o)
Kanske blir det för bra - (närå, det menar jag egentligen inte ;o) - för när jag kommer ibland senare på kvällen och erbjuder dem att gå ut en sväng inför natten ifall de har stått inne, så brukar inte Because vilja göra det. Trollrik gick alltid ut förut direkt, men nu har han anammat Because bekvämlighet och är nöjd med att hänga kvar inne. Hm, fast då brukar jag nästan tvinga ut honom på en bensträckare och han går att övertala. Det brukar dock vara svårare med Because, så honom kan jag övertala att ta en svängom in i Trollriks box medan Troll är ute. Det kan Because tänka sig en tur och retur. Inte har de bråttom ut på morgonen heller, men de går naturligtvis när jag öppnat =) Lugnt och fint i den ordning de själv vill ha.
Sova med hästar
Jodå, hästarna tog nattsällskapet med ro.
Trollrik pillrade ett tag med fotänden. Det tog lite längre innan Because ledsnat på att pillra med huvudänden. Han gjorde som han brukar, grejade med mössan, tofsen, men tog inte av den som han gör ibland (det hade garanterat Troll gjort om han fått chansen? ;o) men var nöjd med att få fixa ostört så länge han ville själv.
Han snusade runt hela huvudet och slickade på hakan, kinden och mulade på näsan. Ojoj vilken lycka.
Till slut backade de in i boxarna och sov i omgångar. Dvs de la sig ner och sov. T o m Trollrik gjorde det, fast han inte brukar när det är fler än dem i stallet. Han var faktiskt först att dråsa ner i ett hörn. När han reste sig var det Because tur, sen bytte de igen under natten. Troll ner och BC upp. Och sen vet jag inte om jag drömde eller om jag minns rätt, för de låg faktiskt båda två ett tag. Jag trodde jag skulle vara vaken mer, men var också riktigt avslappnad och fastän jag var nyfiken så lyckades jag inte hålla ögonen uppe så mycket som jag trodde jag skulle. Dvs inte kunna släppa dem med blicken när man ligger där och ha två snarkande gossar liggandes framför sig. Myyysigt. Men den synen fick jag bara njuta av en sekund innan jag försvann jag med =)
De kom faktiskt inte "ut" nåt mer vad jag vet under natten och undersökte mig eller så. Det skulle kanske en hund gjort t ex. När jag haft hundbesök..
De var inte ut med huvudena heller och sökte varandra, eftersom de har öppet emellan. Verkar inte vara nåt sånt behov. Utan de gör helt enkelt natt och går in i sig själva och sköter sitt som det verkar. Sover, äter och skiter =)
Tror man inte ska missa nåt och vakna när det händer nåt. Men ena stunden jag tittade upp var det rent i BC box, och nästa gång jag titta var det högar både här och där. Hur hade det gått till utan att JAG har märkt det, tyckte jag. ;o) Har lite för höga tankar om mig själv att jag ska vara så observant och vaken.
Det här kommer jag att göra om, men kanske inte just i år. Kanske blir framåt vårkanten.
Trollrik pillrade ett tag med fotänden. Det tog lite längre innan Because ledsnat på att pillra med huvudänden. Han gjorde som han brukar, grejade med mössan, tofsen, men tog inte av den som han gör ibland (det hade garanterat Troll gjort om han fått chansen? ;o) men var nöjd med att få fixa ostört så länge han ville själv.
Han snusade runt hela huvudet och slickade på hakan, kinden och mulade på näsan. Ojoj vilken lycka.
Till slut backade de in i boxarna och sov i omgångar. Dvs de la sig ner och sov. T o m Trollrik gjorde det, fast han inte brukar när det är fler än dem i stallet. Han var faktiskt först att dråsa ner i ett hörn. När han reste sig var det Because tur, sen bytte de igen under natten. Troll ner och BC upp. Och sen vet jag inte om jag drömde eller om jag minns rätt, för de låg faktiskt båda två ett tag. Jag trodde jag skulle vara vaken mer, men var också riktigt avslappnad och fastän jag var nyfiken så lyckades jag inte hålla ögonen uppe så mycket som jag trodde jag skulle. Dvs inte kunna släppa dem med blicken när man ligger där och ha två snarkande gossar liggandes framför sig. Myyysigt. Men den synen fick jag bara njuta av en sekund innan jag försvann jag med =)
De kom faktiskt inte "ut" nåt mer vad jag vet under natten och undersökte mig eller så. Det skulle kanske en hund gjort t ex. När jag haft hundbesök..
De var inte ut med huvudena heller och sökte varandra, eftersom de har öppet emellan. Verkar inte vara nåt sånt behov. Utan de gör helt enkelt natt och går in i sig själva och sköter sitt som det verkar. Sover, äter och skiter =)
Tror man inte ska missa nåt och vakna när det händer nåt. Men ena stunden jag tittade upp var det rent i BC box, och nästa gång jag titta var det högar både här och där. Hur hade det gått till utan att JAG har märkt det, tyckte jag. ;o) Har lite för höga tankar om mig själv att jag ska vara så observant och vaken.
Det här kommer jag att göra om, men kanske inte just i år. Kanske blir framåt vårkanten.
Sen sist, har mycket hänt, äntligen, har jag gjort det! bl.a.
En veckoresumé; bäversafari, nattliga promenader, tidiga mornar. I hästarnas (kommande) hagar finns nu rådjur, mufflon och bäver. Min närmaste granne är en bäver här borta i diket.
Imorse började dagen med morgongympa bestående av att såga bort bäverns frenetiska nattjobb, ett träd över halva vägen. Alla sidogrenar hade han redan fixat bort själv.
Vi har en lek där vi olika tider på dygnet försöker vara den som först skrämmer den andra. Måste säga att bävern vann första ronden. En vattenbomb bara metern från mig i kolsvart mörker vid midnatt, totalt från ingenstans. Jo, höll nästan på kissa på mig, trots att hjärnan inte blev rädd, reagerar kroppen instinktivt. Intressant fenomen. Nästa gång var jag snabbare, och mindre lättlurad, för då cyklade jag i mörkret och bävern blev lite överrumplad ;o) Han lyckades inte med samma vattenplask och jag hade redan rullat förbi när den kom hehe. Däremot genererade den morgonen lite jobb alltså. Tyckte jag skulle göra en insats och såga bort trädet som låg i vägen i morgontrafiken.
Sova med hästar
Många år har jag tänkt att jag skulle sova med hästarna, men det har inte kommit rätt tillfälle. I somras tänkte jag för första gången att jag skulle stanna över utomhus när de gick på sommarbetet... men, hm nja, hade för mycket att göra så det fanns aldrig tid. NU fick jag så ett ypperligt tillfälle och slog till. Har nu sovit över med hästarna i stallet. Enkelt när det är bara jag och mina egna rutiner att experimentera lite utöver det vanliga. Tältsäng och sovsäck utanför boxarna. Boxdörrarna öppna. Because brukar ha öppet men inte alltid Trollrik. Nu fick han också "hänga" me.
Lite egoistiskt tänkte jag kanske att det var. Jag ville ju syna deras nattliv, men det kunde ju faktiskt vara så att jag störde dem så att de aldrig fick komma till ro och sova t ex. Trollrik brukar man aldrig hinna se ligga (inne, ute i vårsolen brukar han leka "död"), men inne flyger han upp när han hör att det kommer nån utanför. Skulle han kunna ligga och sova?
Because kanske skulle tycka det vore alldeles för roligt att greja med matte istället för att koppla av och gå in i sitt hörn?
Kameran har jag inte hittat sen flytten. Bara laddaren och överföringssladden, men ingen kamera, och inga bilder
så tänk kanske in en säng här framför under dessa huvuden, så låg man i himmelriket. Ganska lagom längd, en sänglängd = 2 boxdörrar
Because vågar jag anförtro huvuddelen.... och Trollrik fick hålla sig vid fotänden.
Tryggare kan ingen vara =)
Imorse började dagen med morgongympa bestående av att såga bort bäverns frenetiska nattjobb, ett träd över halva vägen. Alla sidogrenar hade han redan fixat bort själv.
Vi har en lek där vi olika tider på dygnet försöker vara den som först skrämmer den andra. Måste säga att bävern vann första ronden. En vattenbomb bara metern från mig i kolsvart mörker vid midnatt, totalt från ingenstans. Jo, höll nästan på kissa på mig, trots att hjärnan inte blev rädd, reagerar kroppen instinktivt. Intressant fenomen. Nästa gång var jag snabbare, och mindre lättlurad, för då cyklade jag i mörkret och bävern blev lite överrumplad ;o) Han lyckades inte med samma vattenplask och jag hade redan rullat förbi när den kom hehe. Däremot genererade den morgonen lite jobb alltså. Tyckte jag skulle göra en insats och såga bort trädet som låg i vägen i morgontrafiken.
Sova med hästar
Många år har jag tänkt att jag skulle sova med hästarna, men det har inte kommit rätt tillfälle. I somras tänkte jag för första gången att jag skulle stanna över utomhus när de gick på sommarbetet... men, hm nja, hade för mycket att göra så det fanns aldrig tid. NU fick jag så ett ypperligt tillfälle och slog till. Har nu sovit över med hästarna i stallet. Enkelt när det är bara jag och mina egna rutiner att experimentera lite utöver det vanliga. Tältsäng och sovsäck utanför boxarna. Boxdörrarna öppna. Because brukar ha öppet men inte alltid Trollrik. Nu fick han också "hänga" me.
Lite egoistiskt tänkte jag kanske att det var. Jag ville ju syna deras nattliv, men det kunde ju faktiskt vara så att jag störde dem så att de aldrig fick komma till ro och sova t ex. Trollrik brukar man aldrig hinna se ligga (inne, ute i vårsolen brukar han leka "död"), men inne flyger han upp när han hör att det kommer nån utanför. Skulle han kunna ligga och sova?
Because kanske skulle tycka det vore alldeles för roligt att greja med matte istället för att koppla av och gå in i sitt hörn?
Kameran har jag inte hittat sen flytten. Bara laddaren och överföringssladden, men ingen kamera, och inga bilder
så tänk kanske in en säng här framför under dessa huvuden, så låg man i himmelriket. Ganska lagom längd, en sänglängd = 2 boxdörrar
Because vågar jag anförtro huvuddelen.... och Trollrik fick hålla sig vid fotänden.
Tryggare kan ingen vara =)
