Samband
Föräldrar har alla sina egna saker att jobba med och eget bagage, och det förs över till barnet. Ett barn absorberar ju allt.. Att se och erkänna alla mönster och samband vi bär med oss och hur vi påverkar, innebär inte att vi inte älskar! För att det behöver inte betyda att man för den skull DÖMER någon eller några. Det kan ju isåfall bero på vad vi fått lära oss som små. Vi tar efter vad andra gör.
Älska sina föräldrar och familj och alla andra. Men ändå erkänna att de förutom att ge upp hov till oss också ger upphov till att vi har saker att arbeta med som vuxna, som därför inte alltid är så lätt att förstå. Eftersom bortträningsmekanismen fungerar så att vi ju har glömt vad det var som gav upphov till något jobbigt. Alla har sina resor att göra, sånt är livet =). Att älska är ju att göra det INKLUSIVE allt bagage.
Det här handlar inte om bara övergreppstrauman. Ett trauma för ett litet barn kan vara allt möjligt, sånt händer hela tiden. För det är meningen att vi ska ha sånt med sig. När sen man som äldre börjar skala av skalet på löken och leta sig tillbaka inåt, och skala av lagren, ser man tydligare och tydligare. Att bli klarsynt. Då händer märkliga saker och vardagen blir magisk. Sen kan man tydligare också se var informationen kommer ifrån, om det handlar om en själv eller någon annan. När man är så förtrogen med sig själv.
”Det är vanligen människor som tenderar att reagera alltför starkt som vill arbeta med att utplåna effekterna av sin familjehistoria – om de kan se sambandet mellan sin barndom och sina aktuella problem, och om deras situation inte döljs av drogmissbruk eller andra beroenden. De människor som för det mesta reagerar alltför svagt på stimuli är mindre motiverade att söka hjälp, eftersom de är bortkopplade från det mesta av sina potentiellt obehagliga känslor. De kan ha relationsproblem eller utsättas för press från sina närstående att de borde ”öppna sig mera”, men de ser ofta det som den andra personens problem. Men så länge inte mer än en liten minoritet av vår befolkning är motiverad att konfronteras med sitt förflutna, måste vi ha klart för oss att nästan alla vuxna i vårt samhälle har påverkats och att våra barnuppfostringsmetoder i bästa fall gör den traditionella bilden av barndomen som en lycklig tid till en myt.”
(JEAN JENSON i boken ”Att återerövra sitt liv”)
”Människor undrar ofta varför de måste ”rota i allt det där” för att uppnå läkning. Många tycker att man genom att gräva i det förflutna bara framkallar lidande som inte kan föra något gott med sig, eftersom alltsammans ”hände för så länge sedan”. Människor tänker på det sättet eftersom de inte känner till att vi alla är födda med en förmåga till läkning, men att den på grund av våra föräldrars okunnighet varken uppskattas eller utvecklas i någon högre grad.”
(JEAN JENSON i boken ”Att återerövra sitt liv”)
”Det är bara de modiga människor som har tillåtit sig att till fullo regrediera, gå tillbaka, till de blockerade barndomsupplevelserna som vet hur smärtsamma händelserna i fråga verkligen var. Den smärta som det handlar om är omöjlig att föreställa sig för den oinvigde, och det krävs faktiskt att man har en stark övertygelse till och med för dem som är ”på väg”, för att acceptera att sådana smärtsamma händelser kan ha ägt rum. Men det är oerhört viktigt att denna möjlighet accepteras som en arbetshypotes, som kan bevisas eller vederläggas, när man utforskar vad som döljer sig bakom de repressiva blockeringarna i ens egen, mycket personliga historia.”
(JEAN JENSON i boken ”Att återerövra sitt liv”)
Tidigare länkar :
http://becausetrollrik.blogg.se/2011/april/upptackter.html
http://becausetrollrik.blogg.se/2011/january/neurosens-upphov-ligger-som-bekant-inte-i-de.html
http://becausetrollrik.blogg.se/2011/january/for-det-barnet-ar-det-rentav-mojligt-att-beha.html
http://becausetrollrik.blogg.se/2010/december/vart-forsta-levnadstrauma-forlossningen-beho.html
http://becausetrollrik.blogg.se/2010/november/denna-gava-ar-sanningen-och-dartill-kommer-t-1.html
Bortträngningen var en gång nödvändig för barnet för att det skulle överleva (när de inte som bäbis kan förstå vad som händer)
http://becausetrollrik.blogg.se/2010/november/de-vet-att-borttrangningen-en-gang-var-nodvan-1.html
Älska sina föräldrar och familj och alla andra. Men ändå erkänna att de förutom att ge upp hov till oss också ger upphov till att vi har saker att arbeta med som vuxna, som därför inte alltid är så lätt att förstå. Eftersom bortträningsmekanismen fungerar så att vi ju har glömt vad det var som gav upphov till något jobbigt. Alla har sina resor att göra, sånt är livet =). Att älska är ju att göra det INKLUSIVE allt bagage.
Det här handlar inte om bara övergreppstrauman. Ett trauma för ett litet barn kan vara allt möjligt, sånt händer hela tiden. För det är meningen att vi ska ha sånt med sig. När sen man som äldre börjar skala av skalet på löken och leta sig tillbaka inåt, och skala av lagren, ser man tydligare och tydligare. Att bli klarsynt. Då händer märkliga saker och vardagen blir magisk. Sen kan man tydligare också se var informationen kommer ifrån, om det handlar om en själv eller någon annan. När man är så förtrogen med sig själv.
”Det är vanligen människor som tenderar att reagera alltför starkt som vill arbeta med att utplåna effekterna av sin familjehistoria – om de kan se sambandet mellan sin barndom och sina aktuella problem, och om deras situation inte döljs av drogmissbruk eller andra beroenden. De människor som för det mesta reagerar alltför svagt på stimuli är mindre motiverade att söka hjälp, eftersom de är bortkopplade från det mesta av sina potentiellt obehagliga känslor. De kan ha relationsproblem eller utsättas för press från sina närstående att de borde ”öppna sig mera”, men de ser ofta det som den andra personens problem. Men så länge inte mer än en liten minoritet av vår befolkning är motiverad att konfronteras med sitt förflutna, måste vi ha klart för oss att nästan alla vuxna i vårt samhälle har påverkats och att våra barnuppfostringsmetoder i bästa fall gör den traditionella bilden av barndomen som en lycklig tid till en myt.”
(JEAN JENSON i boken ”Att återerövra sitt liv”)
”Människor undrar ofta varför de måste ”rota i allt det där” för att uppnå läkning. Många tycker att man genom att gräva i det förflutna bara framkallar lidande som inte kan föra något gott med sig, eftersom alltsammans ”hände för så länge sedan”. Människor tänker på det sättet eftersom de inte känner till att vi alla är födda med en förmåga till läkning, men att den på grund av våra föräldrars okunnighet varken uppskattas eller utvecklas i någon högre grad.”
(JEAN JENSON i boken ”Att återerövra sitt liv”)
”Det är bara de modiga människor som har tillåtit sig att till fullo regrediera, gå tillbaka, till de blockerade barndomsupplevelserna som vet hur smärtsamma händelserna i fråga verkligen var. Den smärta som det handlar om är omöjlig att föreställa sig för den oinvigde, och det krävs faktiskt att man har en stark övertygelse till och med för dem som är ”på väg”, för att acceptera att sådana smärtsamma händelser kan ha ägt rum. Men det är oerhört viktigt att denna möjlighet accepteras som en arbetshypotes, som kan bevisas eller vederläggas, när man utforskar vad som döljer sig bakom de repressiva blockeringarna i ens egen, mycket personliga historia.”
(JEAN JENSON i boken ”Att återerövra sitt liv”)
Tidigare länkar :
http://becausetrollrik.blogg.se/2011/april/upptackter.html
http://becausetrollrik.blogg.se/2011/january/neurosens-upphov-ligger-som-bekant-inte-i-de.html
http://becausetrollrik.blogg.se/2011/january/for-det-barnet-ar-det-rentav-mojligt-att-beha.html
http://becausetrollrik.blogg.se/2010/december/vart-forsta-levnadstrauma-forlossningen-beho.html
http://becausetrollrik.blogg.se/2010/november/denna-gava-ar-sanningen-och-dartill-kommer-t-1.html
Bortträngningen var en gång nödvändig för barnet för att det skulle överleva (när de inte som bäbis kan förstå vad som händer)
http://becausetrollrik.blogg.se/2010/november/de-vet-att-borttrangningen-en-gang-var-nodvan-1.html
Kommentarer
Trackback
