För det barnet är det rentav möjligt att behålla minnen av dessa upplevelser

”Lekmän kommer ofta med den invändningen att det finns människor som bevisligen har haft en svår barndom men ändå inte blivit neurotiska och att andra som har växt upp i så kallade ”trygga förhållanden” ändå blir psykiskt sjuka. Det skulle då tyda på medfödda anlag och ifrågasätta hemmets inflytande.

Ovan citerade avsnitt kan hjälpa oss att förstå hur detta misstag har kunnat (och kommer att?) uppstå i alla sociala grupper. Neuroser och psykoser är nämligen inte direkta följder av faktisk frustration, utan uttryck för bortträngda trauman. Om det framför allt går ut på att uppfostra barn så att de inte märker vad man tillfogar dem, vad man tar från dem, vad de förlorar, vilka de kunde ha varit och vilka de över huvud är, och om denna uppfostran sätts in tidigt nog, så kommer den vuxne senare att oaktat sin intelligens uppleva andras vilja som sin egen. Hur kan han veta att hans egen vilja har blivit knäckt, att han aldrig har fått uppleva den? Och ändå kan han bli sjuk av det. Ett barn som har upplevt svält, flykt, bombangrepp men som därvid har känt att föräldrarna tagit det på allvar som en särskild person och respekterat det, ett sådant barn blir inte sjukt på grund av dessa verkliga trauman. För det barnet är det rentav möjligt att behålla minnen av dessa upplevelser (därför att de upplevts tillsammans med positivt inställda referenspersoner) och låta dem berika sin inre värld.”
(ALICE MILLER i boken ”I begynnelsen var uppfostran”)

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0