De vet att bortträngningen en gång var nödvändig för barnet för att det skulle överleva
Forts. del 2
"Många människor vet inte det. De lider av plågsamma symtom och rådfrågar läkare, som liksom de värjer sig mot det nödvändiga vetandet. De följer deras råd och underkastar sig till och med onödigt svåra operationer eller låter andra lida. Eller också tar de sömntabletter för att inte oroas av drömmar som skulle kunna påminna dem om barnet som väntar bakom muren. Men barnet kan inte komma till tals annat än på sömnlöshetens, de kroppsliga symtomens och depressionernas språk så länge vi har dömt det till tigande. Tabletter och läkemedel kan då inte hjälpa, de kan bara göra den vuxne ännu mer förvirrad.
Nödvändigt, och fullt möjligt
Många människor vet inte det heller, men många vet det sedan länge och vet sig ändå ingen råd. En del känner att deras liv förgiftas av att de tränger bort drömmarna om sin barndom; de vet att bortträngningen en gång var nödvändig för barnet för att det skulle överleva, eftersom den lilla organismen annars skulle ha dött av smärtan.
Några börjar ana att det har förödande följder för den vuxne att upprätthålla bortträngningen. Men de tror att man måste finna sig i det, för de vet inte av något alternativ. De vet inte att det är fullt möjligt att upphäva barndomens bortträngning och lära sig uthärda sanningen genom att långsamt genomgå en process som inte på något sätt är farlig. Inte plötsligt, inte genom våldsamma ingrepp, utan långsamt, med hänsyn till respektive individs försvar, steg för steg.”
ALICE MILLER i boken ”Riv tigandets mur”
"Många människor vet inte det. De lider av plågsamma symtom och rådfrågar läkare, som liksom de värjer sig mot det nödvändiga vetandet. De följer deras råd och underkastar sig till och med onödigt svåra operationer eller låter andra lida. Eller också tar de sömntabletter för att inte oroas av drömmar som skulle kunna påminna dem om barnet som väntar bakom muren. Men barnet kan inte komma till tals annat än på sömnlöshetens, de kroppsliga symtomens och depressionernas språk så länge vi har dömt det till tigande. Tabletter och läkemedel kan då inte hjälpa, de kan bara göra den vuxne ännu mer förvirrad.
Nödvändigt, och fullt möjligt
Många människor vet inte det heller, men många vet det sedan länge och vet sig ändå ingen råd. En del känner att deras liv förgiftas av att de tränger bort drömmarna om sin barndom; de vet att bortträngningen en gång var nödvändig för barnet för att det skulle överleva, eftersom den lilla organismen annars skulle ha dött av smärtan.
Några börjar ana att det har förödande följder för den vuxne att upprätthålla bortträngningen. Men de tror att man måste finna sig i det, för de vet inte av något alternativ. De vet inte att det är fullt möjligt att upphäva barndomens bortträngning och lära sig uthärda sanningen genom att långsamt genomgå en process som inte på något sätt är farlig. Inte plötsligt, inte genom våldsamma ingrepp, utan långsamt, med hänsyn till respektive individs försvar, steg för steg.”
ALICE MILLER i boken ”Riv tigandets mur”
Kommentarer
Trackback
