Because och Trollrik

”Jag kan tänka mig att det kan ge patienterna ett visst hopp när de för första gången får höra att deras sjukdom har något med deras själ att göra, med deras tankar och känslor. Men det räcker inte att säga till en människa att hennes känsloliv har ett samband med hennes cancer. Om människor inte uppmuntras och instrueras att upptäcka sin egen, specifika historia; om de inte lär sig att känna hela skalan av känslor och ge upp sina illusioner och sitt självbedrägeri, kan läkningsprocessen knappast komma i gång. Högst sannolikt är att hoppet antingen snart försvinner eller blir använt som en vilseledande avskärmning som gör att patienten inte märker att sjukdomen fortskrider.

Ofta anbefaller man sjuka patienter att vara tappra, att meditera och ”tänka positivt”, och framför allt uppmanas de att förlåta och glömma, krav som den vuxne redan som barn lade på hjärtat för att skona sina föräldrar.

Om vi inte får lov att känna och uttrycka vad som plågar oss blir vårt liv nämligen meningslöst. Flertalet cancerpatienter lever och dör med en idealiserad bild av sin barndom, och med den skyddar de sig mot sanningen om sitt förflutna. De är stolta över att vara tappra och ”osjälviska”, bara sörja för andra och inte kräva något för egen del. Det är bara deras sjukdom, deras kropp, som ändå försöker ge uttryck åt hoppet att en gång kunna berätta sin barndomshistoria, att till sist bli hörd och förstådd. Men ingen vill höra den historien, därför att den kunde påminna läkare, sjuksköterskor och biträden om deras eget smärtsamma, begravda förflutna. Patienten är inte medveten om hur utsvulten han är, hur han längtar, inte bara efter kärlek och uppmärksamhet utan också efter sanningen; han inser inte att han själv är den enda människa som kan göra något åt detta farliga självbedrägeri och befria sig.

En människa kan i vissa fall till och med befria sig från en cancersjukdom om hon är beredd att leva med sitt förflutna och om hon vet hur hon ska gå till väga för att börja med det. Om läkarna vore bättre informerade om detta skulle de kunna hjälpa många människor att komma tillbaka till livet.”

(ALICE MILLER i boken ”Det självutplånande barnet”)


”It is easier to build strong children than to repair broken men.”
(FREDERICK DOUGLASS)