Märkligt och häftigt, synkronicitet igen i samband med en bok, en klient och ett citat
Nyligen pratade jag med en klient som ledde mig in på tankegången att dagens nya teknologi som utvecklas (vi kallar det för utveckling iallafall) snarare är ett steg bakåt i hur vi utnyttjar vad vi har tillgång till.
Låt mig försöka förklara virrvarret och även först tillägga att hela den här tankegången gjorde samtidigt att jag fick ett exempel till ett citat som jag också nyligen lade in, nämligen "Sanningen är paradoxal". Jag brukar alltid hitta på liknelser som gör nånting mer påtagligt i vardagen, men hade inget sånt på lager till detta citat.
Anyway, vi kom fram till att ursprungligen hade vi tillgång till och använde den allra mest förfinade och avancerade "teknik" och instrument som någonsin funnits och kommer att finnas, men för varje ny uppfinning slutar vi använda en del av vårt mest utvecklade instrument, och kallar "den nya" uppfinningen framsteg fastän det är att utvecklas bakåt, dvs ha mindre och enklare finesser, än de som våra egna kroppar har att erbjuda, inklusive hjärnan och hjärtat och allt som vi inte längre vet att vi har tillgång till.
Från att åka super jet så åker vi numera bara ånglok? Snacka om degradering.
Vi utvecklar saker utanför oss som gör att vi glömmer bort våra egna förmågor, som ju egentligen är MYCKET snabbare och mer komplex än nån dator nånsin kan tävla med. Kan bara hänvisa till Elisabeths inlägg idag om våra DNA celler, hur snabbt de reagerar... instant.
The science of MIRACLE kallas det faktiskt (http://eharstrom.blogspot.com/2010/09/som-sagt-be-happy-trots-regn-och-halta.html)
Lite lustigt att nästa sammanträffande är att igår kväll läste jag kapitel 14 och 15 i boken "Den förlorade symbolen" av Dan Brown. De kapitlen kan man läsa helt fristående utan att ge sig in i handlingen. Och där säger de samma sak men förklarar mer slående.
"I århundraden hade de "största hjärnorna" på jorden underlåtit att ta uråldriga vetenskaper i beaktande, förlöjligat dem som okunnig vidskepelse, och istället utrustat sig med trångsynt skepticism och bländande ny teknologi - verktyg som bara ledde dem längre bort från sanningen."
Och då började jag förstå vad som kan menas med att sanningen är paradoxal. Kommer längre ner, inte färdigt än .... ;o)
Och kanske även förklaring på varför vi så klokt brukar uttrycka sånt som att ju mer vi lär oss, desto mindre förstår vi? Eller förstår vi hur lite vi vet? Men det borde kanske inte vara så, vi bara tror att det låter bra och klokt att säga såna saker...?
Kommer vi längre och längre ifrån sanningen eller kunskapen ju mer vi använder "nya kunskaper" eftersom de förminskar oss, då är det ju klart att vi förstår mindre och mindre. Helt logiskt.
"Varje generations upptäckter kullkastas av nästa generations teknologi. Och så hade det hålllit på under tidsåldrarna. Ju mer människorna lärde sig, desto mer insåg hon att hon inte förstod."
OK, och så börjar paradoxen komma... Genom tekniken som för oss längre bort från den ultimata teknologin, dvs oss själva, eller våra finaste instrument våra egna kroppar, försöker vi också hitta tillbaka till det vi har glömt, för nu börjar teknologin närma sig vår egen, eller komma ikapp.
Åtminstone söker vi nu det vi har förlorat, genom såna experiment som i Elisabeths film. Eller som i boken där de forskar inom "noetik". (dra på trisse, googlade lite på noetik nu och då kom ju ordet paranormal upp... haha, som jag just skrev en fråga på bloggen om: "vad är paranormal, i samband med citatet paradoxal och paralleller, hihih)
Som får förbluffande resultat som i filmklippet eller boken, eller är det egentligen så förbluffande ...., jo, om de är helt utraderade. Men det är absolut inte ny vetenskap, inte nya upptäckter , utan "återupptäckter". Genom det som fört oss bakåt letar vi nu oss också tillbaka. Sanningen är paradoxal.
"I årtusenden har mänskligheten vandrat i mörkret ... men nu, i enlighet med förutsägelserna, skulle förändringen komma. Efter att blint ha slungats genom historien hade människan kommit till en korsväg. Detta ögonblick hade förutspåtts för längesedan, i profetior i de gamla texterna, i de urtida kalendrarna och till och med av stjärnorna själva. Tidpunkten fanns noga angiven, och den skulle snart infalla. Den skulle föregås av en strålande explosion av kunskap ... en blixt av klarhet som skulle lysa upp mörkret och ge mänskligheten en sista chans att väja undan från avgrunden och slå in på visdomens väg."
"Om Katherines upptäckter offentliggjordes skulle de kunna bli katalysatorn som inspirerade människan att återupptäcka den kunskap hon förlorat och ge henne en styrka ingen kunde föreställa sig."
Fortsätter mitt filosferande imorgon och funderar kring "Det här är den felande länken mellan modern vetenskap och uråldrig mysticism."
Det var ett tag sen nu jag levde mig in i en bok så den utspelar sig i verkligheten innan jag läser just det kapitlet t ex, men har skrivit lite om sån synkronicitet några gånger förut ;o)
Låt mig försöka förklara virrvarret och även först tillägga att hela den här tankegången gjorde samtidigt att jag fick ett exempel till ett citat som jag också nyligen lade in, nämligen "Sanningen är paradoxal". Jag brukar alltid hitta på liknelser som gör nånting mer påtagligt i vardagen, men hade inget sånt på lager till detta citat.
Anyway, vi kom fram till att ursprungligen hade vi tillgång till och använde den allra mest förfinade och avancerade "teknik" och instrument som någonsin funnits och kommer att finnas, men för varje ny uppfinning slutar vi använda en del av vårt mest utvecklade instrument, och kallar "den nya" uppfinningen framsteg fastän det är att utvecklas bakåt, dvs ha mindre och enklare finesser, än de som våra egna kroppar har att erbjuda, inklusive hjärnan och hjärtat och allt som vi inte längre vet att vi har tillgång till.
Från att åka super jet så åker vi numera bara ånglok? Snacka om degradering.
Vi utvecklar saker utanför oss som gör att vi glömmer bort våra egna förmågor, som ju egentligen är MYCKET snabbare och mer komplex än nån dator nånsin kan tävla med. Kan bara hänvisa till Elisabeths inlägg idag om våra DNA celler, hur snabbt de reagerar... instant.
The science of MIRACLE kallas det faktiskt (http://eharstrom.blogspot.com/2010/09/som-sagt-be-happy-trots-regn-och-halta.html)
Lite lustigt att nästa sammanträffande är att igår kväll läste jag kapitel 14 och 15 i boken "Den förlorade symbolen" av Dan Brown. De kapitlen kan man läsa helt fristående utan att ge sig in i handlingen. Och där säger de samma sak men förklarar mer slående.
"I århundraden hade de "största hjärnorna" på jorden underlåtit att ta uråldriga vetenskaper i beaktande, förlöjligat dem som okunnig vidskepelse, och istället utrustat sig med trångsynt skepticism och bländande ny teknologi - verktyg som bara ledde dem längre bort från sanningen."
Och då började jag förstå vad som kan menas med att sanningen är paradoxal. Kommer längre ner, inte färdigt än .... ;o)
Och kanske även förklaring på varför vi så klokt brukar uttrycka sånt som att ju mer vi lär oss, desto mindre förstår vi? Eller förstår vi hur lite vi vet? Men det borde kanske inte vara så, vi bara tror att det låter bra och klokt att säga såna saker...?
Kommer vi längre och längre ifrån sanningen eller kunskapen ju mer vi använder "nya kunskaper" eftersom de förminskar oss, då är det ju klart att vi förstår mindre och mindre. Helt logiskt.
"Varje generations upptäckter kullkastas av nästa generations teknologi. Och så hade det hålllit på under tidsåldrarna. Ju mer människorna lärde sig, desto mer insåg hon att hon inte förstod."
OK, och så börjar paradoxen komma... Genom tekniken som för oss längre bort från den ultimata teknologin, dvs oss själva, eller våra finaste instrument våra egna kroppar, försöker vi också hitta tillbaka till det vi har glömt, för nu börjar teknologin närma sig vår egen, eller komma ikapp.
Åtminstone söker vi nu det vi har förlorat, genom såna experiment som i Elisabeths film. Eller som i boken där de forskar inom "noetik". (dra på trisse, googlade lite på noetik nu och då kom ju ordet paranormal upp... haha, som jag just skrev en fråga på bloggen om: "vad är paranormal, i samband med citatet paradoxal och paralleller, hihih)
Som får förbluffande resultat som i filmklippet eller boken, eller är det egentligen så förbluffande ...., jo, om de är helt utraderade. Men det är absolut inte ny vetenskap, inte nya upptäckter , utan "återupptäckter". Genom det som fört oss bakåt letar vi nu oss också tillbaka. Sanningen är paradoxal.
"I årtusenden har mänskligheten vandrat i mörkret ... men nu, i enlighet med förutsägelserna, skulle förändringen komma. Efter att blint ha slungats genom historien hade människan kommit till en korsväg. Detta ögonblick hade förutspåtts för längesedan, i profetior i de gamla texterna, i de urtida kalendrarna och till och med av stjärnorna själva. Tidpunkten fanns noga angiven, och den skulle snart infalla. Den skulle föregås av en strålande explosion av kunskap ... en blixt av klarhet som skulle lysa upp mörkret och ge mänskligheten en sista chans att väja undan från avgrunden och slå in på visdomens väg."
"Om Katherines upptäckter offentliggjordes skulle de kunna bli katalysatorn som inspirerade människan att återupptäcka den kunskap hon förlorat och ge henne en styrka ingen kunde föreställa sig."
Fortsätter mitt filosferande imorgon och funderar kring "Det här är den felande länken mellan modern vetenskap och uråldrig mysticism."
Det var ett tag sen nu jag levde mig in i en bok så den utspelar sig i verkligheten innan jag läser just det kapitlet t ex, men har skrivit lite om sån synkronicitet några gånger förut ;o)
http://becausetrollrik.blogg.se/2009/october/resonans-i-synkronicitet-med-en-bok.html
http://becausetrollrik.blogg.se/2009/june/bok-eller-verklighet.html
Kommentarer
Trackback
