"varken de politiska papegojorna i kostymer eller de religiösa uppreparna i klänningar kommer att lösa problemen."
Så förhåller det sig naturligtvis inte, men det svikna barnet inom oss kanske tolkar det så, varpå konflikter kan uppstå. Men istället för att låta oss förlamas av ilska, vilket vanligen leder till irrationella slutsatser, bör vi söka vägar att balansera vår mentala och fysiska hälsa, och beväpna oss med kunskap istället för vapen. Ett första led är att se över vår självbild och lära oss vara snälla mot oss själva. Det brukar även leda till att man blir vänligare mot andra. Ett andra är att fördjupa sig i historia och läsa den &ny info med ett kritiskt men öppet sinne."
Hög tid att vakna gott folk! - En ny artikel av Michael Delavante
Delavantes artiklar är ensamt det bästa sättet att erhålla en konkret och faktabaserad genomgång av hur saker egentligen ligger
Processen kan illustreras enligt följande:
När människor blir presenterade information som tyder på att de har blivit lurade ställs de inför en situation som vänder upp och ner på allt de fått lära sig varpå en inre konflikt uppstår.
Individen blir då tvungen att göra ett av följande val:
- Ihärdigt ifrågasätta informationen och vägra tro på den.
- Ignorera informationen och fortsätta som förut.
- Med ett öppet sinne undersöka informationen.
Det vanligaste är att människor väljer antingen alternativ 1 eller 2, vilka båda kan sägas vara ett resultat av kognitiv dissonans, det vill säga när olika tankar står i konflikt med varandra. Till exempel när vi intuitivt känner att det vi håller på med egentligen inte alls är vad vi vill syssla med, men vi är för rädda för att göra något åt det, varpå vi rationaliserar och intalar oss själva att det nog egentligen är det bästa ändå, varpå en känsla av kognitiv balans infinner sig, som, även om den till stor del bygger på illusioner, ändå skänker en slags känsla av trygghet.
Det är därför inte ovanligt att de som börjat se igenom skimret av lögner och vill prata om det blir frustrerade, då de ofta finner sig tala inför döva öron. Men att reta upp sig på folk som lever i konsensustrans, eller på rabiata ”realister”, är som att reta upp sig på barn som inte har lärt sig att förstå bättre. Och att ens försöka diskutera med någon som inte ens tagit det första steget att genomskåda illusionerna vi göds med är faktiskt bara slöseri med tid och energi.
Det viktigaste när man intresserar sig för den ”alternativa” historieversionen är dock att vara vaksam på sina egna känslor och syften. Ju mer sorg och ilska vi bär på, desto troligare är det också att vi reagerar irrationellt när vi ställs inför jobbiga fakta. Jag tror alla som upplevt svek som barn har ett element av paranoia i sig, och när man möter motgångar, hamnar i konflikt eller upptäcker historiska/politiska lögner, är det lätt att den triggas igång. Man kanske tänker: ”Det var väl det jag visste, världen är ond och man kan inte lita på någon”, och sen börjar se världen i svart och vitt och tror att konspirationer ligger bakom precis allt elände som sker.
Så förhåller det sig naturligtvis inte, men det svikna barnet inom oss kanske tolkar det så, varpå konflikter kan uppstå. Men istället för att låta oss förlamas av ilska, vilket vanligen leder till irrationella slutsatser, bör vi söka vägar att balansera vår mentala och fysiska hälsa, och beväpna oss med kunskap istället för vapen. Ett första led är att se över vår självbild och lära oss vara snälla mot oss själva. Det brukar även leda till att man blir vänligare mot andra. Ett andra är att fördjupa sig i historia och läsa den och ny info med ett kritiskt men öppet sinne.
