HEMFREKVENSEN ÄR SNARARE "ÄKTA" ÄN "HÖG

"Det är sant att hemfrekvensen är mycket hög, men det vore ett misstag att tro att du kan ta dig dit genom att tvinga upp diin vibration eller försöka agera mer högfrekvent. Om du använder viljan för att försöka få eller bli något innebär det att du innerst inne inte tror på att du redan har det eller är det - och det in sin tur tyder på att det finns en klyfta att överbrygga eller ett hinder som blockerar den upplevelsen. Ju mer du försöker, desto gällare och skörare blir din vibration, och det tar dig bara längre bort från den naturliga hemfrekvensen. Du behöver inte skapa hemfrekvensen; den finns redan där. Slappna bara av och fall in i den. Ju ärligare du är, desto lättare är det att upprätthålla kontakten med ditt sanna väsen. Din personliga vibration kan förändras från en stund till en annan, men målet är att låta den anpassa sig efter hemfrekvensen så att de till sist blir samma sak."
sid 148
 
 
Brutal ärlighet
 
"Väntar du på att börja må bra? Varje dag, i små eller stora situationer, kan du välja mellan den hopkrympta, oroliga energin och den energi som finns "hemma" i centreringen inom dig.
Ingen annan kan skapa de rätta förutsättningarna för att du ska må bra om du inte själv bestämt dig för att må bra. Det kommer en punkt i livet då vi helt enkelt måste bestämma oss för det, känna oss friska och sluta vänta på att en viss situation ska redas upp eller ett visst problem ska lösa sig. Livet är kort, och det är lika bra att vi njuter av det. Och att njuta av varje stund, en i taget, är faktiskt inte särskilt svårt.
Det är här det blir nödvändigt med brutal ärlighet, eftersom vi måste ställa oss tillintetgörande, förödmjukande men ändå befriande frågor. Är jag olycklig för att straffa någon annan? Sätter jag käppar i hjulet för min egen utveckling för att jag envist vill att andra ska ge mig trygghet eller göra saker för mig? Tvekar jag att leva ett bättre liv för att jag inte vill erkänna att jag haft fel? Håller jag smärtan vid liv för att jag är för lat för att tänka ut något bättre? Är jag stolt över mig själv? Och den viktigaste frågan är: är jag villig att släppa taget om det gamla, förvandlas till något nytt och få veta hur fantastiskt livet kan vara när jag inte försöker kontrollera allting?
Lägg märke till vilka ursäkter du automatiskt kommer med när du reflekterar över dessa frågor. Hur du bortförklarar din brist på mod för dig själv och andra. Vi har alla ursäkter för vår oförmåga att leva fullt ut. Men varje gång vi använder dem bygger vi upp skamkänslor på en omedveten nivå, och det gör det ännu svårare att släppa taget."
sid 154

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0