Because och Trollrik

ner varsina extra morötter i deras krubbor utan att de märker nåt, är det dels barnsligt roligt att veta att det ligger en oupptäckt morot i krubban som de inte vet om men som de troligtvis någon gång senare ändå kommer att upptäcka. Undrar när och hur ;o) Man tittar på dem i stalldörren och tänker "om de bara visste", hihi. Men dels är det också så tillfredsställande att de inte längre är intresserade och brottas om min uppmärksamhet. De har båda fått sina pyssel och gos, och gottor. Är nöjda och vill bara vara i sitt höhörn och tugga okomplicerat hö =)

Det är också då det blir paradoxalt både lätt att lämna stallet samtidigt som det är lätt att stanna kvar extra och bara vara utan att det är någonting som ska göras.

Vissa dagar blir sådana, oändliga och för en stund är man mitt i ingenstans.