Om att rida sin(a) häst(ar)

Det är också magiskt att rida ... Jag rider väldigt sällan på Because, och varje gång jag sitter upp så blir det en så otrolig lyckorus magisk känsla.
Jag rider oftare Trollrik, och honom blir man så glad av. Det är en egen historia.

Because är mer en overklighetskänsla att jag verkligen rider, helt ofattbart varför jag tänker så. Jag har liksom nån konstig känsla av att han är liksom helig så jag känner mig nästan inte ens värdig att sitta upp på honom, dock låter jag andra rida, men det är bara barn som gör det (förutom jag då). Ja, det är nåt jag inte förstår i min ("överdrivna"????) vördnadsfulla relation mot honom. Han kanske bara skulle bli glad om jag red honom oftare. ;o) Tanken är då att jag vill vara rädd om honom och inte utsätta honom för hm??..... MIG? ;-o

Men det är bara honom jag tänker så om, inte Troll och ev andra hästar som jag isåfall har en relation med. Men det har väl nåt med vår historia att göra, vi har ju ganska lång och haft en hel del ihop på många olika sätt. Är det nån som kan förklara nåt så welcome hihi ;o) Om nån obekant undrar så kan jag ju säga att det har inget att göra med att jag skulle vara rädd, då skulle jag inte låta barn från 1-15 år rida honom fritt =)

I början var Trollrik som en del hästar är, lägger öronen bakåt vid sadling och uppsittning. Även när man skulle lägga på täcken. Täcken ogillar han fortfarande men gör numera inte längre några sura miner, dvs öron bakåt, vifta svansen, vifta med hoven och vifta med tänderna, utan bara "ledsen-min" och inga rörelser i protest. Ibland är det ju faktiskt så att han måste ha täcke för att matte ska känna sig lugn, även om det är otroligt sällan.

Sadel däremot, den upplever jag det rent av som han tycker om. Han gillade först när han kom på att han fick ridas utan sadeln. Och nu välkomnar han t o m sadeln och inge problem med sadelgjorden, det som gjorde att han protesterade TYDLIGARE. Bara öronen framåt och vill att man ska skynda sig upp så vi kommer iväg nån gång. Hoppla
Trollrik blir så glad när han ska få gå ut på tur, han är glad bortåt och hemåt och åt alla håll. Så man blir bara glad när man ska ut med honom.
Fint att observera också, och lära av honom, hur han är väldigt tydlig på att visa vem som rider honom. Det har inte med själva personen att göra, men med HUR den personen är. Den måste vara trygg i sig själv för att bli godkänd. ;o)  Eftersom Trollrik oavsett vilket, är så lätt att handskas med så får han ofta ställa upp på att vara "låneridningshäst", dvs barnridningshäst där man leder runt olika stora människor men jag går med. Han är inte så hög, så det går att hålla i barnen och någon går bredvid förutom att jag leder. Till att jag leder lite större mer eller mindre ovana. Är det en vuxen människa som aldrig ridit men som har totalt noll rädsla eller osäkerhet i sig, så går Trollrik som om det vore jag som red honom. Helt obrydd. Men nån gång har det som exempel kommit en yngre dock mer ridvan tjej som ändå är osäker, då blir han trippig direkt. Men ändrar sig personen så ändrar han sig också. Följsamma fisken.
Tycker det är intressant bara att märka skillnaderna mellan mina hästar.

Because låter jag också andra rida, men då som regel bara barn. Han är som att han märker inte vem som rider, eller om det är nån som rider eller inte rider, haha, om han har nån på ryggen. Klart han gör, men ..... Man är som en del av honom, han gör som han gör oavsett om nån rider eller inte. Och om den som rider är nervös eller inte har heller ingen betydelse som det har för Troll. BC verkar inte utåt iaf, påverkas av det. Det är hans egen dagsform som bestämmer hur han är för dagen.
Because har heller aldrig brytt sig om sadeln eller dylikt som han visar utåt. Oavsett hur han egentligen mått. Han har aldrig reagerat på sadelgjorden eller gjort sura miner. (det gör han bara vid andra speciella tillfällen, hihi, när han blir förnärmad av andra orsaker ....hm)
Så vi har inte behövt jobba och klura på den saken iallafall som med Trollrik.

Däremot har Because de gånger han inte mått så bra, visat genom att flytta på sig när jag ska kliva upp. Då har han inte velat. Och provar man ändå, har han vänligt men bestämt, inte de klassiska sura minerna, men just vänligt och bestämt visat att han inte tänker gå från gården. Och då respekterar man det. Det fanns en tid när jag faktiskt trodde att nu har jag nog ridit honom för sista gången. Hädanefter blir det bara promenader. Och det fanns inte ens besvikelse över det, bara glädje över alla turer vi haft. Men hursomhelst nu finns inte såna tankar, att han inte ska ridas mer.

Och när han fungerar igen så visar han mer än gärna att det är dags att ta en tur. Det är kanske här min överdrivna vördnadsfulla respekt kommer ifrån, tidigare erfarenheterna bland annat.. Fastän han numera inte visat de problem han haft som när han hade det riktigt besvärligt. Men jag sparar på de gyllene ridturerna iallafall jag ;o). Fast han har som sagt gått flera ridturer nu men med andra, så där stämmer ju inte teorin att jag ska "spara" på honom... hm ;o) Jag sparar på karamellen till mig själv ändå tydligen. För att ha den där overklighetskänslan kvar, hihi? Nåja, det blir som det blir med den saken.


Kommentarer
Postat av: Maria

Förstår din känsla... även om jag rider Leo ganska ofta, dock nästan bara på ridbanan.

Ibland verkar han helt enkelt inte uppskatta då vi rider ut. I Leos fall tror jag det kan bero på att han inte är så viktbärande. Då jag rider på ridbanan är det ju akademiskt/kraftskapande som (enligt mig iaf) är en ridform där han bär mig mer korrekt. Korta pass, typ styrketräning.

Då vi rider ut tror jag helt enkelt att han blir trött i ryggen efter ett tag.

Men det går i perioder. Ibland vill han gå, ibland vill han bara vända hem och tillbaka till ridbanan.

Men jag hoppas ju att han ska bli starkare så att han bär mig mer rätt även vid uteritter.



När vi far ut blir det hellre med vagn eller promenerandes sida vid sida, det älskar han. :-)



/Maria

2011-10-23 @ 18:31:33
URL: http://leopalema.wordpress.com

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0