Because och Trollrik

Något jag tänkter på ibland är hur olika man reagerar med djur, och människor. Det som är smickrande i det ena fallet, är inte det alla gånger i det andra ...

Jo, så här menar jag. Det här med att bli uppmärksammad, om en människa blir helt ouppmärksammad av en annan människa, eller "nonchalerad" ser man det väl oftast som nåt som inte är smickrande. dvs man är osynlig, märks inte osv ;o) Gör man dessutom nåt uppseendeväckande, och inte får nån respons alls, undrar man kanske ...?

Men med hästar uppfattar iallafall jag det som tvärtom. Gör jag nåt hastigt eller uppseendeväckande och hästen inte bryr sig om mig, utan tar mig som självklar utan att reagera, tar jag det som smicker, dvs han ser mig som en del av sig själv i stort sett ;o)

Man kan också tänka sig ett annat scenario, det att hästarna är i hagen och inte bryr sig om mig, det ser jag som ett positivt tecken, då behöver de inget...

Medan om du sitter på stan och ser människor du känner, och så kommer de inte fram och hejar... det brukar kanske inte alltid falla i god jord, eller så har man undanflykter. De såg mig nog inte =)

Ja, det är lite skojigt att fundera iallafall, kruxet blir när man vill vara på det ena sättet i alla lägen, hm .... dvs man bör väl vara människa bland människor. Kan inte säga att jag alltid lyckats med det hihi ;o)

Senaste scenariot som påminde mig om dessa funderingar var häromdan när vi var ute på promenad som vanligt en kväll, och överraskades av regnskur, men sidär, jag var förberedd. Hade i pappas bil hittat ett litet paraply som jag stoppat i fickan utifallatt - fast solen sken  B-)

Men jag fick tillfälle att trolla fram det lilla monstret !  Tyckte någon, jo Trollrik förstås, hoppade ju till och dansade åttor runt mig en liten stund. Självklart, helt förståeligt och jag hade inte ens tänkt tanken. Helt plötsligt kände jag mig som om jag kan inte haft nån hästvana alls. Men har man fostrats ihop med Because, så är man i inte fostrad i den hästanda som de flesta? hästar är i ... ;o)
Tur jag har Trollrik som påminner mig om att hästar är hästar?

Because då, ja just det, för det första reagerar han ju inte alls utan fortsätter bara med sitt, inte ett öra inte ett öga fysiskt iaf, och lägger man till att han kanske kunde ryckas med i Trollriks plötsliga salsatakter, men inte ens smittas av det, så visst blir man lite smickrad. Tänker jag...
Vet inte vad jag ska kalla det, tryggheten i flocken med oss? förtroendet för mig/oss? eller bara en stor självkänsla!? hihihi.
Visst kan han bestämma sig för att bli stirrig ibland, det beror då mer på vad han känner för, än vad som händer runt om. Om han vill spela med i det för att han har lite överskottsenergi t ex, så passar han på.

Som tur är, tror jag iaf att Because smittar av sig på Trollrik. För han lugnade sig väldigt fort, nosade på paraplyt, var skeptisk en stund till men sen kunde jag snurra paraplyt bäst jag ville både runt mig och på backen som en "leksakssnurra" i gräset, när det slutat regna, då hade han också glömt det ;o)

Måste bara tillägga en grej till. Medan vi gick på vägen kom bla en gammal volvo 240 förbi med några killar i. De fick se ett tåg med en svart häst framför en gumma med paraply (och mössa och kapuschong) och en stor brun häst, som gumman förgäves försökte skyla paraplyet med också, så lullade vi på. Killarna stirrade förbryllat (tror de kanske inte ens såg att det fanns en gumma som höll i paraplyet förrän de kört förbi?) och bokstavligen gapskrattade där inne under sitt biltak.

Ikväll hade jag INTE velat vara ute med paraply dock, måste varit hundratals blixtar som cirkulerade runt här, åska och störtskur som rämnade det mesta, gonatt!