konfrontationen med det förflutna ger läkedom
"Det förflutna kan vi inte ändra på, men konfrontationen med det förflutna ger läkedom. Vad som verkligen kan bota följderna av de tidiga kränkningarna, det är den klart förstådda emotionella insikten om den hittills bortträngda sanningen, upproret (den vuxnes) mot misshandeln och vanvården och därtill upptäckten av de verkliga behoven och det berättigade i dem. Den upptäckande terapin klarar sig utan ideologier och mystifikationer därför att den enbart är ute efter sanningen.
Man skulle egentligen i varje enskilt fall empiriskt kunna påvisa att bortträngningen av de under barndomen upplevda kränkningarna har del i ursprunget till psykiska störningar och kriminalitet i vidaste mening. Under årens lopp har jag flera gånger lagt fram bevis för detta utifrån välkända enskilda fall. En aldrig så svår och grym barndom gör inte automatiskt någon till förbrytare. Med diktatorer som Hitler, Stalin och andra som exempel har jag kunnat visa att det inte var den upplevda misshandeln i sig som drev dem till brott. Det var snarare den totala förnekelsen av detta lidande och flykten från det in i den destruktiva grandiosa hållningen som gjorde dem till massmördare.
Priset för förnekelse och bortträngning i barndomen är nämligen sjukdomssymtom hos den vuxne. Att dessa kan lösas upp om man lyckas häva bortträngningen vet vi nu tack vare de nya terapimetoderna. Genom beskrivningar av sådana fall vet vi också hur bortträngningen kan lösas upp utan våldsamma medel som droger och hypnos, nämligen genom att den blockering av känslorna som skedde vid tiden för traumat hävs. Denna process innebär att de i kroppen lagrade ”omedvetna minnena” av bortträngda erfarenheter, vilka ofta leder till omedvetet och destruktivt utagerande, förvandlas till medvetna upplevelser, vilka nu står till vårt förfogande som minnen som vi kan lämna därhän. Därmed blir det slut på det blinda agerandet."
ALICE MILLER i boken ”Det självutplånande barnet”
hoppas du får en bra dag:D