Epilogen

"Vi shohonker fick klarsyn i gåva. Men inte förrän den dag då Tasha steg in i vår dimension förstod vi den fulla innebörden av detta. Tasha, en främling, gav oss en lektion om oss själva. Och hon gav inte upp hoppet om oss ens när tiderna var mycket svåra.
Ibland behövs det en främling för att man ska hitta sina dolda förnämligaste skatter. Men ibland kan samma främling framstå som ens värsta fiende. Och Tasha var bådadera.
Jag var hennes gudfar. Jag såg hennes skönhet då, så som jag ser den nu. Jag gav henne mitt ord att jag skulle hjälpa henne att leda förändringen. Men som ni vet kan livet vara mer komplicerat än så. Och det var det också.
Men detta var bara början på historien, vår historia. Det finns så oerhört mycket mer att berätta, men här måste jag stanna upp ett tag. När tiden är mogen ska jag fortsätta min historia.

Tasha föddes en mörk natt med ett enda skrik. Det gjorde även vår vänskap. Ibland blir mörkret en välvillig vagga åt en uppriktig vänskap. Var inte rädda för mörkret, kära vänner, men anslut er inte heller till det.

Ta väl hand om er, kära människor. När tiden är inne möts vi igen. Världen är på väg att födas på nytt, precis som ni."

Vindens Tid
Ronit Galapo

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0