Sån är politiken...?
”År 1977 fick jag följa med min pappa och träffa senator George McGovern på hans kontor i senaten i Washington. Som jag minns det tyckte jag att han hade ett väldigt litet kontor för att vara senator och det demokratiska partiets tidigare presidentkandidat i USA. Jag minns också den märkliga kartan över South Dakota, delstaten som han representerade, som täckte hela väggen bakom hans stol. Den bestod av en stor, nästan tom rektangel och en handfull småstäder som jag aldrig tidigare hört namnet på.
McGovern var nedstämd och orolig. Han stod ansikte mot ansikte inför en revolt som skulle kunna bli mycket mer förödande än Nixons angrepp på hans högkvarter i Watergate under presidentvalskampanjen 1972. ”Jag har just begått det värsta misstaget i hela min politiska karriär”, sa han. Han hade åtagit sig att leda det kongressutskott som ansvarade för att ta fram folkhälsorekommendationer kring kosthållning.
Experterna som hade framträtt inför utskottet hade lagt fram mycket entydiga resultat. De hade berättat att förekomsten av hjärt-kärlsjukdomar hade stigit kraftigt sedan andra världskriget, samtidigt som dessa sjukdomar knappt existerade i länder där kosten innehöll mer grönsaker än animaliska produkter. Epidemiologerna hade också kunnat konstatera att antalet fall av hjärt-kärlsjukdomar hade sjunkit betydligt under kriget, när det rådde ransonering på kött och mejeriprodukter.
Med de bästa avsikter hade utskottet publicerat en rapport som tycktes vara väl förankrad i det sunda förnuftet. I ”Riktlinjer för kosthållning i USA” rekommenderade man naivt nog en ”sänkning av konsumtionen av kött och mejeriprodukter”.
Ända sedan rapporten offentliggjordes hade McGovern suttit mitt i en politisk storm som inte bedarrade. Han hade väckt de samlade amerikanska kött- och mjölkdjursproducenternas vrede. South Dakota med sina vidsträckta, ödsliga prärier hade inte många fler mänskliga invånare än nötkreatur. Den där dagen när vi besökte McGovern på hans kontor förklarade han att det fanns frågor som man borde lämna i fred.
Tre år senare gick bidragen från den mäktiga boskapsindustrin till hans politiska motståndare, vilket innebar slutet för hans karriär som senator. McGoverns dystra uppträdande antydde att han redan visste vad som var på gång.”
(DAVID SERVAN-SCHREIBER i boken ”Anticancer”)
McGovern var nedstämd och orolig. Han stod ansikte mot ansikte inför en revolt som skulle kunna bli mycket mer förödande än Nixons angrepp på hans högkvarter i Watergate under presidentvalskampanjen 1972. ”Jag har just begått det värsta misstaget i hela min politiska karriär”, sa han. Han hade åtagit sig att leda det kongressutskott som ansvarade för att ta fram folkhälsorekommendationer kring kosthållning.
Experterna som hade framträtt inför utskottet hade lagt fram mycket entydiga resultat. De hade berättat att förekomsten av hjärt-kärlsjukdomar hade stigit kraftigt sedan andra världskriget, samtidigt som dessa sjukdomar knappt existerade i länder där kosten innehöll mer grönsaker än animaliska produkter. Epidemiologerna hade också kunnat konstatera att antalet fall av hjärt-kärlsjukdomar hade sjunkit betydligt under kriget, när det rådde ransonering på kött och mejeriprodukter.
Med de bästa avsikter hade utskottet publicerat en rapport som tycktes vara väl förankrad i det sunda förnuftet. I ”Riktlinjer för kosthållning i USA” rekommenderade man naivt nog en ”sänkning av konsumtionen av kött och mejeriprodukter”.
Ända sedan rapporten offentliggjordes hade McGovern suttit mitt i en politisk storm som inte bedarrade. Han hade väckt de samlade amerikanska kött- och mjölkdjursproducenternas vrede. South Dakota med sina vidsträckta, ödsliga prärier hade inte många fler mänskliga invånare än nötkreatur. Den där dagen när vi besökte McGovern på hans kontor förklarade han att det fanns frågor som man borde lämna i fred.
Tre år senare gick bidragen från den mäktiga boskapsindustrin till hans politiska motståndare, vilket innebar slutet för hans karriär som senator. McGoverns dystra uppträdande antydde att han redan visste vad som var på gång.”
(DAVID SERVAN-SCHREIBER i boken ”Anticancer”)
Kommentarer
Trackback
