Meningsfulla sammanträffanden
Gårdagens söndagsfunderingar var :
Jag tror ju inte att saker och ting är tillfälligheter, utan använder mig av begreppet synkronicitet, som man kan beskriva som meningsfulla sammanträffanden =) Som man ska passa på att använda sig av till sin fördel, vad säger detta mig!?!
Som alltså vill visa något för en själv, påminna eller visa vägen, ge hintar om att man är på rätt väg eller tecken om att man ska tänka på något. Jag använder det mer och mer på ett medvetet sätt och märker vilken nytta jag har av det.
Ibland får jag t ex en avbokning, och då brukar det alltid vara att jag ska infinna mig nån annanstans den tiden och därför behöver "fri tid" tycker nån som har bättre överblick över det totala skeendet ;o)
Då är jag mer medvetet uppmärksam på vad som ska hända, och det brukar alltid "löna" sig ;o)
Jag har skrivit tidigare om att jag ofta blir synkronicerad med de böcker jag läser, och hamnar på nåt sätt i samma skeende som nästa kapitel av boken t ex, innan jag läst det ;o) Och böäjrar jag läsa flera till synes helt olika böcker, dvs en roman och en filsosofibok och en biografi tex, så lyckas de handla om samma saker och beskriva samma fenomen.
Nu är jag ju inne i en period där romanen handlar om att sammanföra vetenskap och andlighet, och hur tekniken tar oss tillbaka till det ursprungliga. Precis samma sak handlar "Slumpen är ingen tillfällighet" om. "Den gamla klyftan mellan religion och vetenskap är kanske ändå till sist på väg att överbryggas. Kanske ska det visa sig att båda är lika sanna." (Jag har citerat om detta ur romanen Den förlorade symbolen, så nästa inslag blir några kloka liknande utdrag ur denna bok istället)
Numera ser jag det som ett vanligt och naturligt inslag som är där för att gagna mig. Därmed inte sagt att man inte varje gång blir lika fascinerad när det inträffar, det funkar! Och det är så himla spännande allt som inträffar framför en .... Och det blir bara alltmer synkronicitet runt om oss just nu, utvecklingen går fort =)
Ofta är det ju att samma saker dyker upp runt omkring, pratar med en person, läser en bok, läser på nätet osv, som tar upp samma sak, ända tills jag fattat vad det vill säga mig eller att det finns kvar där tills det spelat ut sin roll och jag har haft nytta av informationen, som att det vill vara säker på att jag inte tappar tråden förrän man löpt linan ut ;o) Då är det nåt annat som dyker upp? kanske =)
Ibland är människor (och djur) synkroniserade med varandra, råkar alltid vara på samma ställen, ha samma rutiner, rundor så man möts ofta på olika ställen, affären, gymmet, t o m rent av i skogen, som man minst av allt räknar med ;o) Eller att man funderar över samma saker.
Klassiska exemplet hur det visar sig rent fysiskt är hur tjejer som bor ihop eller umgås mycket under en intensiv period t ex under studieperioden, eller om man jobbar nära ihop, ofta har sina "tjejgrejer" samtidigt ;o) Eller träffar förälskelser samtidigt. Och alltid ringer upp varandra samtidigt osv.
På mina hästar ser jag att de är väldigt synkronicerade, de lägger sina högar samtidigt när vi är ute på promenad. Lyfter den ena på svansen så gör den andra det. Jag är något mer synkad med den ena som jag har haft längre än den andra, så att jag kan känna hur han mår mer tydligt, eller om det har att göra med själ och personlighet än själva tidsramen?
När man ser det på det sättet som jag vill välja att göra, blir det inte lika mystiskt, inte som nån övernaturlig gåva. Utan helt enkelt att man är synkronicerad, och då kan jag känna i mig var det känns i honom och hur ... Det är vi alla på något sätt.
Det har hänt fler än en gång att jag vaknat mitt i natten och vetat att det är inte MIG det gäller det jag känner. Jag har kilat direkt upp till stallet och hittat en häst som inte vilat lugnt och avslappnat. Då kan jag tillägga att jag är inte en sån som sover "lätt" dvs vaknar lätt. Det är nog bara Because som kan väcka mig nattetid, hihi ;o) Jag sover tvärtungt och vaknar inte om så brandbilen brakar in i huset. Det har faktiskt nästan hänt, inte brandbil men ambulanser och poliser har stormat in i trapphuset till lägenheter vägg i vägg, som är så gott som öppet. Efter storslagsmål med möbelvältning ;o) Vi har stora springor, glipor runt dörren så det kan man kalla lyhört. Men hos mig får de inga vittnesmål, tyvärr...Resten av hyreshuset hade de väckt upp iallafall =)
Jag tror ju inte att saker och ting är tillfälligheter, utan använder mig av begreppet synkronicitet, som man kan beskriva som meningsfulla sammanträffanden =) Som man ska passa på att använda sig av till sin fördel, vad säger detta mig!?!
Som alltså vill visa något för en själv, påminna eller visa vägen, ge hintar om att man är på rätt väg eller tecken om att man ska tänka på något. Jag använder det mer och mer på ett medvetet sätt och märker vilken nytta jag har av det.
Ibland får jag t ex en avbokning, och då brukar det alltid vara att jag ska infinna mig nån annanstans den tiden och därför behöver "fri tid" tycker nån som har bättre överblick över det totala skeendet ;o)
Då är jag mer medvetet uppmärksam på vad som ska hända, och det brukar alltid "löna" sig ;o)
Jag har skrivit tidigare om att jag ofta blir synkronicerad med de böcker jag läser, och hamnar på nåt sätt i samma skeende som nästa kapitel av boken t ex, innan jag läst det ;o) Och böäjrar jag läsa flera till synes helt olika böcker, dvs en roman och en filsosofibok och en biografi tex, så lyckas de handla om samma saker och beskriva samma fenomen.
Nu är jag ju inne i en period där romanen handlar om att sammanföra vetenskap och andlighet, och hur tekniken tar oss tillbaka till det ursprungliga. Precis samma sak handlar "Slumpen är ingen tillfällighet" om. "Den gamla klyftan mellan religion och vetenskap är kanske ändå till sist på väg att överbryggas. Kanske ska det visa sig att båda är lika sanna." (Jag har citerat om detta ur romanen Den förlorade symbolen, så nästa inslag blir några kloka liknande utdrag ur denna bok istället)
Numera ser jag det som ett vanligt och naturligt inslag som är där för att gagna mig. Därmed inte sagt att man inte varje gång blir lika fascinerad när det inträffar, det funkar! Och det är så himla spännande allt som inträffar framför en .... Och det blir bara alltmer synkronicitet runt om oss just nu, utvecklingen går fort =)
Ofta är det ju att samma saker dyker upp runt omkring, pratar med en person, läser en bok, läser på nätet osv, som tar upp samma sak, ända tills jag fattat vad det vill säga mig eller att det finns kvar där tills det spelat ut sin roll och jag har haft nytta av informationen, som att det vill vara säker på att jag inte tappar tråden förrän man löpt linan ut ;o) Då är det nåt annat som dyker upp? kanske =)
Ibland är människor (och djur) synkroniserade med varandra, råkar alltid vara på samma ställen, ha samma rutiner, rundor så man möts ofta på olika ställen, affären, gymmet, t o m rent av i skogen, som man minst av allt räknar med ;o) Eller att man funderar över samma saker.
Klassiska exemplet hur det visar sig rent fysiskt är hur tjejer som bor ihop eller umgås mycket under en intensiv period t ex under studieperioden, eller om man jobbar nära ihop, ofta har sina "tjejgrejer" samtidigt ;o) Eller träffar förälskelser samtidigt. Och alltid ringer upp varandra samtidigt osv.
På mina hästar ser jag att de är väldigt synkronicerade, de lägger sina högar samtidigt när vi är ute på promenad. Lyfter den ena på svansen så gör den andra det. Jag är något mer synkad med den ena som jag har haft längre än den andra, så att jag kan känna hur han mår mer tydligt, eller om det har att göra med själ och personlighet än själva tidsramen?
När man ser det på det sättet som jag vill välja att göra, blir det inte lika mystiskt, inte som nån övernaturlig gåva. Utan helt enkelt att man är synkronicerad, och då kan jag känna i mig var det känns i honom och hur ... Det är vi alla på något sätt.
Det har hänt fler än en gång att jag vaknat mitt i natten och vetat att det är inte MIG det gäller det jag känner. Jag har kilat direkt upp till stallet och hittat en häst som inte vilat lugnt och avslappnat. Då kan jag tillägga att jag är inte en sån som sover "lätt" dvs vaknar lätt. Det är nog bara Because som kan väcka mig nattetid, hihi ;o) Jag sover tvärtungt och vaknar inte om så brandbilen brakar in i huset. Det har faktiskt nästan hänt, inte brandbil men ambulanser och poliser har stormat in i trapphuset till lägenheter vägg i vägg, som är så gott som öppet. Efter storslagsmål med möbelvältning ;o) Vi har stora springor, glipor runt dörren så det kan man kalla lyhört. Men hos mig får de inga vittnesmål, tyvärr...Resten av hyreshuset hade de väckt upp iallafall =)
Kommentarer
Trackback
