En överdrivet stark reaktion eller fullständig avsaknad av reaktion
"För att bearbeta upplevelser realistiskt och till fullo måste en person först och främst kunna se klart vad som händer i en given situation. Detta låter både uppenbart och enkelt, som om det alltid förhöll sig så. Men när det finns en hög grad av förnekande är klar varseblivning snarare undantag än regel. Det som vanligen händer är i stället att det omedvetna förvränger individens iakttagelser utan att han eller hon är medveten om det.
Detta hämmar individens förmåga att genomföra nästa steg i bearbetningen på ett fullgott sätt: att förklara händelsen i rationella termer, att göra den psykiskt fattbar. Sådana förklaringar blir någotsånär riktiga om iakttagelserna är oförvanskade, men förnekande leder till felaktiga förklaringar, så att händelser ofta missförstås och man läser in antingen för mycket eller för lite i dem. Det omedvetna, som agerar mot en bakgrund av aldrig erkända kränkningar under barndomen och det förnekande som skyddar psyket från att bli medvetet om dessa, kan få en individ att bestämma sig för att någonting är sant som inte är det eller att någonting inte är sant som är det.
För att bearbeta upplevelser krävs också förmåga att bli medveten om alla känslomässiga reaktioner som väckts av händelsen, men det är väldigt sällsynt att individen har en sådan förmåga. Antingen är känslorna helt instängda så att man inte känner någonting eller också inträffar en alltför stark reaktion. I ingetdera fallet vet de flesta människor vad de egentligen känner. En vardaglig händelse som framkallar en stark känslomässig reaktion (vare sig personen är medveten om denna reaktion eller ej) har ofta en omedveten anknytning till en tidigare, smärtsam händelse från barndomen som har trängts bort. Upplevelsen i nuet ”utlöser” minnet av den tidigare händelsen, så att följden blir en överdrivet stark reaktion eller fullständig avsaknad av reaktion i stället för en normal känsla. När detta händer kan man gripas av panik över ett relativt sett obetydligt misstag, som att glömma ett tandläkarbesök, medan man kanske rycker på axlarna åt någonting viktigare, som att upptäcka att taxeringsmyndigheterna granskar en självdeklaration där man har underlåtit att ta upp alla sina inkomster.”
(JEAN JENSON i boken ”Att återerövra sitt liv”)
Detta hämmar individens förmåga att genomföra nästa steg i bearbetningen på ett fullgott sätt: att förklara händelsen i rationella termer, att göra den psykiskt fattbar. Sådana förklaringar blir någotsånär riktiga om iakttagelserna är oförvanskade, men förnekande leder till felaktiga förklaringar, så att händelser ofta missförstås och man läser in antingen för mycket eller för lite i dem. Det omedvetna, som agerar mot en bakgrund av aldrig erkända kränkningar under barndomen och det förnekande som skyddar psyket från att bli medvetet om dessa, kan få en individ att bestämma sig för att någonting är sant som inte är det eller att någonting inte är sant som är det.
För att bearbeta upplevelser krävs också förmåga att bli medveten om alla känslomässiga reaktioner som väckts av händelsen, men det är väldigt sällsynt att individen har en sådan förmåga. Antingen är känslorna helt instängda så att man inte känner någonting eller också inträffar en alltför stark reaktion. I ingetdera fallet vet de flesta människor vad de egentligen känner. En vardaglig händelse som framkallar en stark känslomässig reaktion (vare sig personen är medveten om denna reaktion eller ej) har ofta en omedveten anknytning till en tidigare, smärtsam händelse från barndomen som har trängts bort. Upplevelsen i nuet ”utlöser” minnet av den tidigare händelsen, så att följden blir en överdrivet stark reaktion eller fullständig avsaknad av reaktion i stället för en normal känsla. När detta händer kan man gripas av panik över ett relativt sett obetydligt misstag, som att glömma ett tandläkarbesök, medan man kanske rycker på axlarna åt någonting viktigare, som att upptäcka att taxeringsmyndigheterna granskar en självdeklaration där man har underlåtit att ta upp alla sina inkomster.”
(JEAN JENSON i boken ”Att återerövra sitt liv”)
Kommentarer
Postat av: Mike
Klok kvinna den där Jean.
Trackback
