Del 1 och 2; förbindelse med varandra inifrån centrum
Här kommer hästdelen ur Hästarnas budskap av K. F Hempfling
"Vad du nu har framför dig är att ta det stora steget att göra din tillvaro riktigt sann och kreativ. Om du verkligen vill förstå hästarna och deras värld och om du lyckas uppfatta det minsta av vad de har att säga oss, då måste du kunna forska i din egen värld så helhjärtat att du kan förstå vad det är som gör en människa mänsklig (som nedan uttrycks som "mänsklig verklighet" =) För hästar uppfattar dig - precis som livet självt för övrigt - aldrig enbart som en ytlig, synlig form, utan alltid först och främst vad ditt inre uttrycker via din kropp."
(En gammal munk på ett berg som berättar för K F H)
”Kärlek är endast möjlig om två personer har etablerat förbindelse med varandra inifrån centrum av sin existens, dvs. om båda var för sig lever i själva centrum av sin varelse. Endast i denna »centrala frändskap« finns det mänsklig verklighet, endast här är människan riktigt levande, och endast här kan kärleken byggas upp. En kärlek som uppfyller sådana villkor är en ständig utmaning; den är inte något att vila ut i, utan den är rörelse, växande och samspel av två krafter; till och med frågan om det råder harmoni eller konflikt, glädje eller sorg är av underordnad betydelse jämfört med det djupt väsentliga faktum att två människor upplever varandra inifrån kärnan av sin existens, att de är ett med varandra genom att vara ett med sig själva hellre än att fly bort från sig själva.”
(ERICH FROMM i boken ”Kärlekens konst”)
Del 2 kommer på samma tema men beskrivning utifrån hästarna som jag just läste i Hästarnas budskap, kan inte låta bli att dra paralleller =)
Lustigt hur man får liknande klokheter från olika håll ibland.
"Vad du nu har framför dig är att ta det stora steget att göra din tillvaro riktigt sann och kreativ. Om du verkligen vill förstå hästarna och deras värld och om du lyckas uppfatta det minsta av vad de har att säga oss, då måste du kunna forska i din egen värld så helhjärtat att du kan förstå vad det är som gör en människa mänsklig (som nedan uttrycks som "mänsklig verklighet" =) För hästar uppfattar dig - precis som livet självt för övrigt - aldrig enbart som en ytlig, synlig form, utan alltid först och främst vad ditt inre uttrycker via din kropp."
(En gammal munk på ett berg som berättar för K F H)
”Kärlek är endast möjlig om två personer har etablerat förbindelse med varandra inifrån centrum av sin existens, dvs. om båda var för sig lever i själva centrum av sin varelse. Endast i denna »centrala frändskap« finns det mänsklig verklighet, endast här är människan riktigt levande, och endast här kan kärleken byggas upp. En kärlek som uppfyller sådana villkor är en ständig utmaning; den är inte något att vila ut i, utan den är rörelse, växande och samspel av två krafter; till och med frågan om det råder harmoni eller konflikt, glädje eller sorg är av underordnad betydelse jämfört med det djupt väsentliga faktum att två människor upplever varandra inifrån kärnan av sin existens, att de är ett med varandra genom att vara ett med sig själva hellre än att fly bort från sig själva.”
(ERICH FROMM i boken ”Kärlekens konst”)
Del 2 kommer på samma tema men beskrivning utifrån hästarna som jag just läste i Hästarnas budskap, kan inte låta bli att dra paralleller =)
Lustigt hur man får liknande klokheter från olika håll ibland.
Kommentarer
Trackback
