Vi lever utifrån en sanning...
Vi lever utifrån en sanning att vi tror att vi ser sanningen, när vi i själva verket ser en beskrivning av sanningen.
Sanningen är alltid i betraktarens öga, hur den upplever något som verkligt. Grunden är alltså att vara sann mot sig själv och 100% ärlig mot sig själv. (Det är det enda som är sant! ;o)
”Redskapet eller metoden för att tvinga sig att ta itu med plågan att lösa problem är att konstant hålla sig till sanningen – om man vill hålla sig psykiskt frisk och utvecklingsbar. Ytligt sett borde det vara självklart. Sanningen är ju verklig. Det som är falskt är inte verkligt. Ju klarare vi uppfattar det verkliga i omvärlden, desto bättre utrustade är vi att ta itu med den. Ju mindre klart vi uppfattar omvärlden – ju mer våra sinnen är grumlade av falska föreställningar, missuppfattningar och illusioner – desto mindre är vi i stånd att bestämma en korrekt handlingslinje och fatta kloka beslut. Vår syn på verkligheten är som en karta som vi måste jämföra med livets höjder och dalar. Om kartan är riktig och exakt vet vi i allmänhet var vi är, och om vi beslutat vart vi vill gå, vet vi i allmänhet hur vi ska komma dit. Om kartan är felaktig och ofullständig går vi i allmänhet vilse.
Det här är uppenbart, men det finns något som de flesta människor väljer att mer eller mindre blunda för. Vi blundar, eftersom vår väg till verkligheten inte är så enkel. Först och främst är vi inte födda med karta, vi måste tillverka den och det kräver ansträngning. Ju mer arbete vi lägger ner på att bedöma och uppfatta verkligheten, desto mer omfattande och exakt kommer vår karta att bli.
(M. SCOTT PECK i boken ”Den smala vägen”)
Sanningen är alltid i betraktarens öga, hur den upplever något som verkligt. Grunden är alltså att vara sann mot sig själv och 100% ärlig mot sig själv. (Det är det enda som är sant! ;o)
”Redskapet eller metoden för att tvinga sig att ta itu med plågan att lösa problem är att konstant hålla sig till sanningen – om man vill hålla sig psykiskt frisk och utvecklingsbar. Ytligt sett borde det vara självklart. Sanningen är ju verklig. Det som är falskt är inte verkligt. Ju klarare vi uppfattar det verkliga i omvärlden, desto bättre utrustade är vi att ta itu med den. Ju mindre klart vi uppfattar omvärlden – ju mer våra sinnen är grumlade av falska föreställningar, missuppfattningar och illusioner – desto mindre är vi i stånd att bestämma en korrekt handlingslinje och fatta kloka beslut. Vår syn på verkligheten är som en karta som vi måste jämföra med livets höjder och dalar. Om kartan är riktig och exakt vet vi i allmänhet var vi är, och om vi beslutat vart vi vill gå, vet vi i allmänhet hur vi ska komma dit. Om kartan är felaktig och ofullständig går vi i allmänhet vilse.
Det här är uppenbart, men det finns något som de flesta människor väljer att mer eller mindre blunda för. Vi blundar, eftersom vår väg till verkligheten inte är så enkel. Först och främst är vi inte födda med karta, vi måste tillverka den och det kräver ansträngning. Ju mer arbete vi lägger ner på att bedöma och uppfatta verkligheten, desto mer omfattande och exakt kommer vår karta att bli.
(M. SCOTT PECK i boken ”Den smala vägen”)
Kommentarer
Trackback
