Because och Trollrik

Jag blev erbjuden en ridtur när jag hälsade på hos några på Irland. Wow, läckert. Jag skulle få en ledsagare också, unga sonen i huset. Så kom hästarna ut på gårdsplanen, och den jag skulle få rida var själva gårdsägarens egen häst, hans flaggskepp ;o). jo han heter (hette..) Flagship.
Han hade inte tid att rida den så mycket som den behövde så han var bara glad om jag tog med honom ut. ooops, sedär, vilken bjässe. Om inte annat så ser man på benen och hovarna att det är en rejäl kille.

Det kändes som det var den största häst jag suttit på. Man hade inte mycket talan när han drog iväg...

Gårdsägaren, en karl lite modell större. Häst därefter, kraftig. Användes till rävjaktritter. Sonen i huset följde med på sin ponny och när vi galopperade så kändes det som pojken satt långt där nere vid marken på sin ponny och försökte hålla jämna steg med oss. Pojken instruerade vart vi skulle och så sa han att
"vi stannar däruppe på krönet!
"ok" sa jag, krönet närmade sig och jag höll i Flagship. Hände ingenting
Återigen sa grabben, däruppe vid krönet stannar vi och går in mot gården. Han trodde inte att jag hade hört första gången, men det hade jag ...

Ok , sa jag igen, fullt upp med en jättegalopp. Och en häst som säkert var van vid hårdare tag i munnen av en stor stark karl. Mig trodde han väl bara vara lite flugor som putsade vingarna i mungipan på honom.

Tredje gången han sa, "där framme ska vi sakta av", kanske han började fatta att jag satt mest bara däruppe och åtminstone försökte styra , eller ens det =) Tror jag kanske försökte med tricket att dra i ena tygeln när man inte får stopp på det vanliga viset ;o)

hihi, inte stannade vi på krönet, vi fortsatte en bit efteråt också nerför backen tills vägen tog slut, så vände vi upp. Minns inte så noga allt i detalj, mer än att jag bara var lycklig och hänförd att ut och rida på Irland på så härliga hästar.

Gjorde även turridning, dvs bokade häst på ett ställe och fick följa med ut med en guide och nån till. Turridning på irland.... är inte som turridning man är van vid .... Tyvärr inga bilder. Minns hästens namn, också på denna, annars gör jag inte så ofta det på de andra ställena jag varit på. Den här hette Hanson.

Turridning på irland där allting är uppdelat med stängsel, staket, fallna träd, murar odyl innebär en hel del hoppning. Verkligen terrängritt.
Då fick jag för första gången känna på hur det kändes att hoppa ett högt hinder ..... NERFÖR. (dvs inte upphoppet, utan den andra delen av ett hopp, dvs nerresan.

Dvs vi kom på en platå och bokstavligen slängde oss ut för en mur, och landade en våning ner på nästa lägde. Jag tror säkert det var åtminstone 1.50 högt. Ja, det var häftigt, hästen bara försvinner under en. Kändes som i en tecknad film där figurerna i flygande luften ritas en halvmeter från varandra och flyger var för sig. Det tog säkert inte ens en sekund, men kände allt och minns allt i slowmotion. Den där nerresan gav hjärnan en ny aha-upplevelse.

Hanson var inte så stor som Flagship, det var nog bara en D-ponny faktiskt, därför kändes det nog ännu större än om det varit en stor häst.

När vi for ut för det där "stupet" hade jag ingen aning om att vi skulle landa sådär långt ner, så lite oförberedd på landningen fick ländryggen sig en rejäl mottagning som kändes länge efter. Man står ju upp i sadeln "bakåtlutad" så svanken svankade rejält och knixade i landningen. Det var det värt. Lycklig kan jag säga, efter den ridturen också. Hjärnan simmade och guppade fröjdefullt i naturligt drogbad.

Har en till irlandshäst historia men på hemmaplan som jag tänkte skanna in bilder av i nästa omgång av denna hästnostalgi tripp.

Som synes på bilderna är det här 92. Nästa hästmöte utspelar sig 96. Och så återknyter jag till Because bakgrundshistoria med lite bilder från våra "boxmötesstunder" mellan tävlingarna. Som var nånstans kring -97.
Sen är vi ju nästan i nutid?