Because och Trollrik

När jag var liten, hade jag inte en tanke på något så stort som att ha EN EGEN häst! Jag var fullt nöjd med att hjälpa andra och ha mina hästkompisar utan eget ansvar med alla beslut det innebär.

Visserligen tänker man väl som liten inte att man ska bli stor (vuxen) själv och kanske mogna för ett sådant ansvar ;o) Men även som vuxen (eller större) tänkte jag att det där med att ha egen häst var aldrig aktuellt. ÄN MINDRE TVÅ hästar.

Sen blev det som det blev, jag hade ingen talan utan jag blev med häst (först bara en åtminstone tack o lov ;o) hastigt och mycket lustigt. Jo förresten, visst var det min mun som talade en hel del, men det kom inte från MIN hjärna kändes det som, när jag sa att "Jag köper hästen" eller  "Jag hämtar hästen". Eller "Han ska stanna hos mig".

Jag hörde orden komma ur min mun och spärrade upp ögonen när jag hörde vad den sa! Sen blev jag lite fnissig och säkert en aning skakis också, himmel, hur ska jag lösa det här? Men det löste sig t ex med stallplats och annat som pusselbitar som föll framför mig som en perfekt lösning allt eftersom. Då var jag kring 25.

fortsättning följer

beslut, genomtänkta beslut, snabba beslut, "ogenomtänkta" beslut, hjärnhalvorna, skillnad nu och då, ingen skillnad nu och då ? =)