Mio och människan, del 2; tyngdpunkt navel och nacke
"Mio talade också om hur vi människor inte var medvetna om vår egen tyngdpunkt. Enligt honom fanns den mitt inne i magen, strax under naveln. Fann man den punkten kom kroppen automatiskt i bättre balans. Samt bland annat en viktig punkt högt uppe i nacken, strax under skallbenet. Huvudet måste ha något stabilt att vila på, förklarade Mio. Tyngdpunkten ska inte ligga i själva huvudet, då blir det obalans.
Många människor befinner sig för mycket i sina huvuden. När huvudet på så vis blir frånkopplat resten av kroppen fungerar inte samarbetet mellan de olika kroppsdelarna lika bra. Man måste återupprätta kontakten mellan huvud och kropp. Spänningar i nacken påverkade fingrarna och tvärtom.
Cirkelrörelser med fötter och tår hjälper till att balansera upp bäckenet. Det är lättare att frigöra dessa spänningar när man sitter på en häst, ansåg Mio. Med tyngdpunkten under naveln rätar bäckenet automatiskt upp sig något. Benen är fria, inte som då man står upp och därmed håller bäckenet mer låst. Han talade också om vikten av att andas rätt.
Varje rörelse i ryttarens ryggrad upplevs också av hästen, och omvänt. Ryggraden upprätthåller balansen. Rörelser i bäckenet förmedlar ryttarens vilja.
Fri rörelse i nacken ger frihet i tanken. Många ryttare kontrollerar hästen genom att låsa dess nacke. Det gör automatiskt att även ryttaren blir stel, rigid i kropp och tanke. Stelheten fortplantar sig så till skuldror och framben. Man låser bröstmuskulaturen.
För Mio representerade musklerna i detta område mod. Spänningar och begränsningar där kunde skapa eller förstärka rädslor av olika slag.
Låsningar i bäckenet är ofta relaterade till skamkänslor av olika slag."
Zander och tiden
Emelie Cajsdotter
