"Ibland sätts det där skalet i gungning"
Är fortsättningen på detta
http://becausetrollrik.blogg.se/2010/april/pa-temat-skillnader-mellan-djur-och-manniska.html
"Mio talade om de människor han sett; särskilt barn var han intresserad av. I hans ögon såg de ut som små ljusvarelser. Han uppfattade att ju äldre människorna blev, desto stelare och räddare blev de. Som om man byggde upp lager av tjocka, mörka skal runt det ljusa i mitten. Man mister kontakten med sitt inre, man vet inte längre vem man är.
Mio hade sett hur vuxna kunde skicka något som såg ut som giftpilar av rädsla in i det ljusa, in i barnet som ännu inte hade något skyddande skal runtom sig. Så bildades det ett tunt lager runt det ljusa, som efter hand byggdes på allt mer.
Ibland sätts det där skalet i gungning, förklarade Mio. Man får möjlighet att göra sig av med sina gamla försvar. Enligt honom uppstod dessa gungningar nästan cyklist, i vissa åldrar eller faser av livet.
Han hade sett det hos nästan vuxna och hos lite äldre kvinnor. Som om det ljusa inom en ropade och ville ut. Detta ledde emellertid ofta till en ännu större rädsla, menade Mio.
Istället för att ta vara på möjligheten att frigöra sig byggdes lagren på, blev fastare och mer ogenomträngliga. Det ljusa i mitten begravdes under lager av kontroll och rädsla. Men, poängterade han, det kvarstår. Det där ljusa kan aldrig försvinna, bara döljas."
Zander och tiden
Emelie Cajsdotter
