”Det måste bero på Pål!”

Det är inte ovanligt att det sker en hel del förändringar när hästar kommer till nya ställen och nya människor som ser dem på ett annat sätt än de tidigare, den dagliga hanteringen som gör att djuret blir sedd som den är, utan krav, och bekräftad, gör att "helt nya" personligheter och individer kommer fram. Det kan också hjälpa till med diverse olika behandlingar som löser upp minnen och blir en katalysator för nånting som bara väntar på att få komma loss eftersom miljön runtomkring har gjort det möjligt.

Jag har träffat hästar som hos nya ägare har blivit mer hingstiga än de varit, mer brunstiga än de varit innan, och även valacker som åtminstone tillfälligt blivit hingstiga.... Ibland blir de mer rädda än innan, tittiga och skrämda för ljud. Vaknat upp ur en skyddande dvala. Det brukar gå över och jämna ut sig tids nog hur som helst. =)

 

**************************************************

 

”I samband med att Cassandras livsandar började vakna till liv genomgick hon också en hormonell förändring. Detta är något jag även har sett hos andra hästar i liknande situationer. Cassandra blev extremt brunstig. Något som med tiden stabiliserade sig. ”Jag undrar”, sade Cassandras ryttare, ”Hur kommer det sig att alla mina hästar är så väldigt brunstiga. Året runt dessutom.”

 

Vi såg på varandra och utbrast samtidigt: ”Det måste bero på Pål!”

 

Inom loppet av några månader förvandlades Cassandra från att ha varit en väl fungerande maskin, till att bli en levande individ. Till stor del tack vare en människa med ett ovanligt stort hjärta.  (sidan 139)


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0