(Bakgrunden, tidigare sid 137)

”Så såldes Cassandra. Människorna hon hamnade hos liknade ingenting hon tidigare träffat på. Pål, hästskötaren, var en särskilt märklig figur. Han verkade så väldigt nöjd med henne utan att hon hade gjort någonting alls. Cassandra blev minst sagt förvånad. Vad var det med henne som var så speciellt? Hon var van vid rejäla tag och exakt lydnad. Pål tassade runt henne så försiktigt. Och så lyssnade han på henne. Plötsligt spelade det roll vad hon själv tyckte och ville. Märkligt. Hon trivdes med sin nya frihet. Men den gjorde henne också osäker. Hon visste inte riktigt vad hon skulle göra med den.

 

Det var inte så, menade C, att hon hade blivit illa behandlad där hon varit tidigare. Det var bara det att det hade varit ett mycket större avstånd mellan människorna och hästarna. Hästarna lärde sig att lyda, inte att kommunicera. Nu var hon tvungen att lära sig ett nytt språk.

 

Från att ha haft tydliga regler och begränsat personligt utrymme fick C nu möjlighet att växa som individ. Detta var en stor och svår omställning. Sakta men säkert började hon känna sin verkliga styrka och personlighet. Kärleken från Pål gav henne mod att töja på begränsningarna. Visst sade han ifrån om hon gick för långt, men oavsett vad hon gjorde verkade hans kärlek och omtanke aldrig sina. Till slut förstod hon; det var henne han tyckte om. Hon hade ett värde som individ.”

Zander och tiden

Emelie Cajsdotter

142

"Naturligtvis är det viktigt att man känner sig uppskattad för det man gör. Men om det är ens enda värde är man ingen. Man existerar endast i rörelsen. Resten är tomhet."

********************************************************

Det här är läckert att se hos många hästar, och hos mig själv märker jag det otroligt starkt hos den ena hästen. Hur han gått igenom sina perioder av att vara livrädd för att göra fel, sen bli rädd för att vara ”friare”, sen insikten av att han är accepterad i allt, oavsett vad han gör. Och den totala hängivenheten, lojaliteten, och tryggheten som trots allt sipprar fram. Fortfarande är självkänslan inte så bra som hos vissa andra individer (och blir det säkert inte heller, vi är ju olika tack o lov =), men såpass bra att man faktiskt kan kosta på sig ibland att inte vara perfekt, dvs inte vara rädd för att göra fel.....


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0