Jag hade en gång en fågel

som hette Chip och var så här supersöt, men mycket bestämd herre. Glömmer aldrig de där pepparkornögonen som kunde spänna blicken i en. Fåglar är också väldigt härliga personligheter och olika. Chip stod väl ut med mig och han var skojig och charmig när han var på det humöret. Men han kunde lätt reta upp sig om han inte fick som han ville. Jag kunde väl inte alltid låta bli att retas med honom så jag fick känslan av att han trivdes bättre med killar. Tjejer kan ju vara så jobbiga ...
Det gjorde även en stor vit kakadua som jag hade till låns ett tag, en ung fågelkille som jag drog med ut på en massa äventyr, men det blev nog lite för mycket för honom trots ungdomlig äventyrslusta. Jag tänkte att papegojor är ju såna som vill vara med överallt hela tiden, så det fick han. Sommartoppen på stan, träning i travstallet, flygtur på landet osv. Men det blev nog lite för mycket, så även den fågeln tydde sig hellre till killsällskap där det var lugn och ro ! hahaha
Nu har jag inga fåglar, det ska jag skaffa när jag blir gammal och sitter på verandan i gungstolen hela dagarna =)


Kommentarer
Postat av: bjorne

Hittade din blogg hos mannen som ska ge evigt liv,kul med kassörskan,det måste nästan va rekord i misstag på ålder,kul du va från Sundsvall,är där och bygger om Knausthotellet nu,verkar vara en fin stad med alla fasadbelysningar mm,ha bra fredagskväll.

2008-12-05 @ 18:58:07
URL: http://bjornesmagazin.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0