Because och Trollrik

Har gjort en ny kategori: Mufflisa

kommunikation med ett vilt djur.
Varför händer detta mig, undrar man ju lite då och då om allt som sker. Och i detta fall tänkte jag, hm, är det meningen att jag nån gång ska träffa en mer eller mindre vild häst som jag ska försöka hjälpa? Och på detta sätt med mufflan får öva mitt kroppsspråk och tålamod och nyfikenhet.
HM, nja, vi får väl se vart det leder. Jag vet flera andra som verkligen varit duktiga på det området och med tålamod förvandlat vilda hingstar till magiska "tama" hästar =) Jag håller mig så gärna till får.

Men det är nog som i de böcker som går att läsa om de som studerat vilda hästflockar och levt med dem. Eller vilda hjortar och liknande som jag tror det var Monty Roberts finslipade sig själv till att sen bli ännu bättre med hästarna?
Att man blir mycket mer medveten om minsta grej man gör för det återspeglar sig i djuret. Hästar är inte alltid lika nogräknade ;o) (nu längre =)
Man får röra sig uträknat och helst mycket lite, och bara de rörelser som hon uppskattar. Förtroendet har ökat märkbart för nu vågar hon vistas inne i stallet och stanna, med både mig och hästarna. Det var första gången ikväll. Annars springer hon bara snabbt förbi.

Ljud från mig är inte farligt. Prassel är t.o.m. positivt. = höpåsar?
Dessutom tror jag på att det man får höra om att hästar gillar lekande ljud och böljande gärna ljusa toner verkar stämma, och även i det här fallet på mufflan. Ögonkontakt är bra. Det underlättar för att hålla koncentrationen. Jag utforskar så mycket jag bara kan av hennes rörelser, bra sätt att hålla fokus, precis som hon läser av oss. Hur rör sig revbenen, klövarna, öronen, pälsen och svansen osv. Intressant att se vart hennes synfält verkar mer och mindre skarp.

Ett ljud reagerade dock mufflan på, men det var nog inte endast ljudet i sig, utan det hjälpte nog till med de tillhörande vibrationerna, att skrämma henne. Det kom nämligen ett takras, som hördes hela vägen ner för taket ovanför oss, men blev väl ett mikroskalv i väggar och golv också. Och då hoppade mufflan i förskräckelsen in till Because och mig på stallets cementgolv istället för att stå ute i "hallen" (se kommande bild) på trägolvet.
Sen stannade hon inne med oss i ca 5 minuter innan hon var säker på om hon skulle våga sig ut igen ;o)

Det är intressant att märka på sig själv hur länge man orkar vara just i stunden och fokuserad. Jag märker tydligt på mig själv när jag behöver en paus, hihi, då går jag iväg och gör nånting annat helt plötsligt för att inte hela tiden ha mufflans vaksamma blick på mig.
Hux flux bara måste jag gå och fylla på vattenhinkarna eller höpåsarna åt hästarna "så att jag får det gjort nån gång" kan ju inte bli kvar här hela natten. ;o) Men det händer att hon går igenom stallet och följer med ner till garaget och fyller på hinkarna och spatserar tillbaka... så var det med den vilan ;o)

Och nu pausar jag detta och återkommer när jag laddat ur bilderna från ikväll.

Mufflan har lärt sig vad som väntar. Hon har blivit övermufflad förut (överrumplad) och således blivit tvingad att ta ytterspår, i en halvmeter snö och omväg och tappat många meter på herrarna .... Inte roligt även om hon hoppar högt och lätt.
Så! Nu vet hon vad som gäller, väntar på startskottet, hihi

Har hon inte en 1:a på ryggen t.o.m.! ser jag nu. Hon har burit på de där höstråna sen vi gick söndagspromenaden. Hon blev "tagen på sängen" efter en skön tupplur i höt på em.
Nu såg det ju för lustigt ut med detta tema. =)
Var det nån som sa att får är dumma????

Killarna tar det lugnt, ödslar inte energi

Först ska ju också alla onödiga vikter av!

Bakhovarna redo!

Jag hann knappt klicka på kameran. Fyrar av i blindo så jag fick se själv vad jag lyckats fånga, när jag kom hem till datorn. Gud vad roligt  man kan ha det ;o)
Because hinner man inte se röken av, svisch. Han är långt ovanför garaget uppe i hagen redan. Tar inte många sekunder.
De här två verkar gjort sällskap, nu när mufflan var smart och beredd så hon inte behövde springa långt ut i högerterrängen i snön. Trollrik lite gentleman här och låter damerna gå bredvid åtminstone. Annars brukar han vara uppe rätt snabbt han också i hagen i hasorna på Because.
Släpper de nere vid vägen så de får en rejäl bit att avsluta sina promenader med en galopp =)

Fel håll, hitåt ska vi!
Men ibland parkerar vi ju på sidan för att andra ska få köra förbi. Idag var det mycket söndagsskotrar ute

Utsikt över Klingsta


Och vid vita häststaketet står 3 hästar och väntar. Mufflan hälsar gärna på djur efter vägen, men inte okända människor som vi möter. De bokstavligen hoooooppar hon över ;o)





Titta vad jag har hittat!




Vi sparar det roligaste till sist .... klara - färdiga ----------

Vilken liggmatta hon bär med sig :-) Men det var faktiskt kallt för henne i -30. Var så glad att se henne på söndag morgon i -20, men hon frös lite .... Inte alla rådjur som klarar kölden kan jag tro, ifall de inte är välförsedda med mat trots rejäl päls. Men det är ju tackolov denna dam.

Brunstigt; verkar det bli den här tiden. Kom på det imorse när jag såg Mufflisa gå omkring och åma sig framför Trollrik. Ställde sig på bakbenen, krummade nacken och gjorde stång-pose, (första gången jag sett den på 2 ben)
jättefint och Trollrik klappade henne försynt på skallen,
"såja såja gumman, nu ska vi äta frukosten här, se så mycket gott. "
Då satte hon sig att kissa (i höt ajaj). Småkissar precis som brunstiga ston.
Aha, så det är så det ligger till såklart, gick det upp för mig då ;o)

kiss-posen!

delar på gnag




Lade ut den här i lördags, ha! -30, gick inte att ta en tugga insåg hästarna snabbt och mufflan som försökte mest. Men nu har trädet släppt till så det går att gnaga :B

Här är de två sista bilderna vi har sen mufflan hade kidet kvar.
Taget med suddig mobilkamera den 8 dec. Morgonen den 16 dec var det bara en som kom  och mötte hästarna vid utsläpp.




För de som ev undrar vilken av dem som är kvar kan man här se att kidet fortfarande inte har så mycket teckningar i sin päls, t ex på huvud och benen.
Hon har inte lika vita framben som mamman och inte så mycket streck i ansiktet. Det syns inte så tydligt här, men om man vet vad man ska kolla efter så ser man.

Då kan man också titta på det tydligare bilderna från i somras och se skillnad även speciellt på ögonen som har helt olika utseende. Mamman har "får-ögon" medan kidet har "rådjursögon" helsvarta, än så länge. Och så var det alltså även sista veckan. Så även om de här somrigare bilderna nedan inte är lika nytagna så är de lika aktuella, kidet hann inte ändra sig så mycket mellan tagningarna.



Kidet, det främre, har gråbruna framben



Vitare framben med svart streck på:

Bra med busshållplatser att parkera på när bilarna smyger förbi.

Mufflosvansen rätt ut, betyder kulsprutan....

Till vänster om Trollriks lurviga öra skymtar en gul häst med vit man? ;o)


Ja, där uppe i skogsbrynet kan en skarp blick se några hästar och en paddock ...

Vi närmar oss snart Tunbyn... 2 km har vi dit =)

Sötaste svansen

Nu när hon är själv tyr hon sig mycket mer till hästarna, stor skillnad. Trollrik och hon nosar ofta på varandra, och hon vågade sig t.o.m. in i stallet en sväng om än kortvarigt. Följde med hästarna i haserna när de togs in på kvällen. Så tråkigt att lämna henne själv därute.
På morgonen väntar hon, och på dagen finns hon i närheten och när höpåsarna prasslar och hästarna kommer och möter mig så skuttar hon också fram ur nån gömma utanför hagen. Hästarna brukar avslöja var, genom att de står (där uppe) och vilar också innanför hagen på det stället som är närmast där hon kommer ifrån, inne bland buskaget ;o)

Imorse kom bara en mufflon till frukosthöt i hagen med hästarna ....
Känns tråkigt. Tror det är mamma mufflan. Tittade uppåt skogen efter den andra... :(

undrar mufflona...
som just varit och hälsat på Trollrik i höplätten, men hann inte fånga dem på samma bild.






Vacker morgon kan man säga idag, efter regn kommer.... mufflon


och lite sol!!!  och solstrålen Trollrik ;o)

Mamma Muff tar ansvar och håller utkik så dotter Muffla får smörja kråset.

friends i hagen, idag har jag haft 4 betande djur i hagen, kompisar mer och mer, mufflon fåren och hästarna. Trollrik fick nästan nosa på mamman. Ingen kamera med, men ska ta med och se om det blir nåt som fastnar om alla är kvar :-0

http://becausetrollrik.blogg.se/2011/july/hastarnas-nya-kompisar-tv-kandisar-ar-temat.html

de håller sig på säkert avstånd, men när jag kom med skottkärran sprang de kvickt in i säkerheten - i hästhagen, bland de stora ;o) De springer dock aldrig långt, har bara ett speciellt säkerhetsavstånd och stannar där och tittar. Ganska nyfikna egentligen, hehe.

Men annars fastnade jag idag för ett citat, jag gillar när man vänder (upp och ner =) på saker..... så man får tänka till lite grann ;o) Kanske ligger det nåt i tanken %-)

Vanligtvis säger man kanske att de äkta vännerna finns i både med och motgång! och FRAMFÖR allt speciellt i motgång? Paulo Coehlo vänder på det ;o) eller kanske tittar djupare bakom kulisserna?

Paulo Coelho True friends are those who are with us when the good things happen. They are pleased by our triumphs. False friends only appear at difficult times, with their sad, supportive faces, when, in fact, our suffering is serving to console them for their miserable lives