Livet är inte ett problem som bör lösas, utan ett mysterium att delta i. Livet finns inte till för att begripas
”Livet är människans bästa tid”, lär den finske backhopparen Matti Nykänen ha sagt. Och med sitt kloka yttrande slår han huvudet på spiken. När ska människan leva om hon inte gör det när hon är vid liv? Men livet är vanskligt, risken finns att man blir tilltufsad. Nej, det blir man förresten garanterat. Eller för att citera en amerikansk jungiansk analytiker: Ju mer människan strävar efter att kontrollera sitt liv, desto mindre har hon till slut att kontrollera. Just så är det. Livet flyr den som inte kastar sig in i livet. Livet är inte ett problem som bör lösas, utan ett mysterium att delta i. Livet finns inte till för att begripas utan för att levas.
Varför är det så få människor som verkligen inser detta, och varför nöjer sig så många med att bara överleva? Varför är det så få av oss som vågar ta risker, göra misstag, begå fel och därmed avslöja sig som svaga och ofullständiga? Varför gör så många alltid samma saker, som att motvilligt stanna kvar i decennier på samma arbetsplats eller klamra sig fast vid ett kärlekslöst och kvävande äktenskap? Varför fastnar så många i trygghet och skapar en framtid som bara är mer av det förflutna? Varför vågar vi inte ta steget ut i tomheten, låta oss falla ner i avgrunden och hitta en framtid som är något helt annat än den tid som varit? Varför sätter vi vårt ljus under skäppan, låter bli att gripa vår chans för att i stället ägna tiden åt att trygga våra positioner?
Varför är det så få människor som verkligen inser detta, och varför nöjer sig så många med att bara överleva? Varför är det så få av oss som vågar ta risker, göra misstag, begå fel och därmed avslöja sig som svaga och ofullständiga? Varför gör så många alltid samma saker, som att motvilligt stanna kvar i decennier på samma arbetsplats eller klamra sig fast vid ett kärlekslöst och kvävande äktenskap? Varför fastnar så många i trygghet och skapar en framtid som bara är mer av det förflutna? Varför vågar vi inte ta steget ut i tomheten, låta oss falla ner i avgrunden och hitta en framtid som är något helt annat än den tid som varit? Varför sätter vi vårt ljus under skäppan, låter bli att gripa vår chans för att i stället ägna tiden åt att trygga våra positioner?
(TOMMY HELLSTEN i boken ”Du är mer än du anar”)
Kommentarer
Trackback
