Ge akt på hur, var, varför och med vem de blir utlösta
Utvecklingen av alternativa och komplementära behandlingsmetoder (för att återbalansera energiflöden och kommunikation mellan rna/dna t ex) är inte i sig ett självändamål. De är språngbrädor till insikten att vi kan använda vårt medvetande för att hela oss själva. (Att identifiera sig med en polaritet)
**************************************
”För att bli frisk måste man låta bli att undertrycka sina känslor och förnimmelser och i stället ge akt på hur, var, varför och med vem de blir utlösta. Alla känslor, positiva och negativa, särskilt mycket starka hatkänslor och tvångsmässiga begär, är tillförlitliga spår till det förflutna. Dessa spår måste man följa för att kunna identifiera orsakerna och upplösa tvången och plågorna. Känslor av hat, vrede, ångest, förtvivlan, sorg, utmattning och resignation signalerar plåga; alla dessa förnimmelser ur det förflutna finns med i vår fruktan. Den latenta destruktiva kraften hos en människa motsvarar de primära kränkningarna.”
”Primärterapi är en total konfrontation med det förflutna och därför mödosam. Beslutet att våga sig på uppgörelsen, ”kosta vad det kosta vill”, är ett grundvillkor, eftersom sannolikheten för att man måste befatta sig med förfärliga händelser är mycket stor. Trots detta är terapin uppbyggande.
Att börja terapin med lämplig ledsagare kan liknas vid en god förlossningshjälp. Det kan bara ges av någon som vill att barnet ska födas. Kan man inte finna denne Någon blir det nödvändigt att i sig själv bygga upp terapeuten. Att detta är möjligt har bevisats av de människor som modigt vågat försöket och som haft framgång."
(J. KONRAD STETTBACHER i boken ”Om lidandet ska ha en mening”)
