Lördagsskoj
I lördags gjorde vi uppföljning med Rosa. Andra gången alltså. Det var stor skillnad från första gången för drygt 1,5 vecka sen. Vi kan väl säga att vi fortsatte där vi slutade, med att studera framdelssyndromet. ;o)
Jämfört med sist kändes det inte alls som samma "problem". Ingen av hästarna "föll " framåt och blev framtung eller gick liksom åt sidan men framåt ;o) Utan bara åt sidan, som vi utökade från ett steg till några fler.
Kan inte komma på att de en enda gång gjorde just den felmanövern, det kanske blev nåt annat istället. Men de skötte sig jättebra med mina den här gången något mindre tafatta anvisningar ;o)
Hästarna har väl analyserat sitt i sin koja och jag har ju analyserat i min hörna ;o)
Det jag kände mest själv var att jag hade lättare att hänga med i Rosas guidning, i och med att jag iallafall nästan var med själv, i tanken och kroppen. Jag är ju fortfarande efter men lyckas flertalet gånger ändå hålla jämna steg med hästarna. Och ibland blir jag nån sekund sen i min reaktion så jag "tappar". Men men =)
Det känns också som att hästarna lägger sig på en nivå som jag precis ska klara av, haha! De ger mig lagom snäll utmaning.
Visst, de ska också lära sig nya saker och utveckla sin hjärna att tex lyssna på ett litet nytt sätt kanske och vi övar och utvecklar vår relation.
Men det finns flera nivåer i den här kommunikationen tror jag. Hästens instinkt, hästens medvetna uppmärksamhet, hästens omedvetna, själen mm. Och vi pratar alla på samma gång. Så även om hästarna också är i utbildningsfas så finns det nåt som ligger därunder och spelar ... och säger mig saker. De både vet mycket väl vad de gör, samtidigt som de är de "vanliga" hästarna som inte alltid förstår mattes sena signaler, eller som förstår, stannar och tänker, känner gemenskapen i att vi förstår varandra och blir nöjda och trygga, slickar sig om munnen och har lärt sig något av den stunden.
Det är många grejer som är nyttigt med det här för oss. Några uppenbara är att jag ju får öva mitt kroppsspråk, inställning. Syftet är iallafall att jag vill att hästarna ska må bra först och främst. Jag vill trimma mig själv i att uppfatta saker, reagera klokt och inte överilat jag heller osv.
Hästarna får känna sig ännu mer trygga och säkra, bli stimulerade. En annan grej är också att det speciellt för Trollrik är bra när han får göra något med en annan person. Han behöver det också. Han tar tid på sig att slappna av med nya människor.
En sån sak är också härligt att se vilken stor skillnad det blir fort. Första gången var det allt läskigt när någon annan! (Rosa) började tala om för honom saker, eller dra med sticken över honom. Sånt är han van vid med mig. Men för honom inte självklart när någon annan gör det. Because är mer tvärtom. Har han lärt sig en sak, eller vant sig vid en sak, så är han inte så beroende av "med vem". Då går det bra med vem somhelst i stort sett.
Trollrik är mer orolig och behöver utöka sina comfortzoner ;o) med människor?
Belöningen efteråt är att se de gå ut i hagen, inte knappt titta åt mig, mer än i ögonvrån, utan de är nöjda. Än när man inte hinner med och de hänger längtansfullt, förväntansfullt över tråden och vill bli hämtade eller uppmärksammade.
Lätt att lämna dem =)
Ha en god vecka!
Jämfört med sist kändes det inte alls som samma "problem". Ingen av hästarna "föll " framåt och blev framtung eller gick liksom åt sidan men framåt ;o) Utan bara åt sidan, som vi utökade från ett steg till några fler.
Kan inte komma på att de en enda gång gjorde just den felmanövern, det kanske blev nåt annat istället. Men de skötte sig jättebra med mina den här gången något mindre tafatta anvisningar ;o)
Hästarna har väl analyserat sitt i sin koja och jag har ju analyserat i min hörna ;o)
Det jag kände mest själv var att jag hade lättare att hänga med i Rosas guidning, i och med att jag iallafall nästan var med själv, i tanken och kroppen. Jag är ju fortfarande efter men lyckas flertalet gånger ändå hålla jämna steg med hästarna. Och ibland blir jag nån sekund sen i min reaktion så jag "tappar". Men men =)
Det känns också som att hästarna lägger sig på en nivå som jag precis ska klara av, haha! De ger mig lagom snäll utmaning.
Visst, de ska också lära sig nya saker och utveckla sin hjärna att tex lyssna på ett litet nytt sätt kanske och vi övar och utvecklar vår relation.
Men det finns flera nivåer i den här kommunikationen tror jag. Hästens instinkt, hästens medvetna uppmärksamhet, hästens omedvetna, själen mm. Och vi pratar alla på samma gång. Så även om hästarna också är i utbildningsfas så finns det nåt som ligger därunder och spelar ... och säger mig saker. De både vet mycket väl vad de gör, samtidigt som de är de "vanliga" hästarna som inte alltid förstår mattes sena signaler, eller som förstår, stannar och tänker, känner gemenskapen i att vi förstår varandra och blir nöjda och trygga, slickar sig om munnen och har lärt sig något av den stunden.
Det är många grejer som är nyttigt med det här för oss. Några uppenbara är att jag ju får öva mitt kroppsspråk, inställning. Syftet är iallafall att jag vill att hästarna ska må bra först och främst. Jag vill trimma mig själv i att uppfatta saker, reagera klokt och inte överilat jag heller osv.
Hästarna får känna sig ännu mer trygga och säkra, bli stimulerade. En annan grej är också att det speciellt för Trollrik är bra när han får göra något med en annan person. Han behöver det också. Han tar tid på sig att slappna av med nya människor.
En sån sak är också härligt att se vilken stor skillnad det blir fort. Första gången var det allt läskigt när någon annan! (Rosa) började tala om för honom saker, eller dra med sticken över honom. Sånt är han van vid med mig. Men för honom inte självklart när någon annan gör det. Because är mer tvärtom. Har han lärt sig en sak, eller vant sig vid en sak, så är han inte så beroende av "med vem". Då går det bra med vem somhelst i stort sett.
Trollrik är mer orolig och behöver utöka sina comfortzoner ;o) med människor?
Belöningen efteråt är att se de gå ut i hagen, inte knappt titta åt mig, mer än i ögonvrån, utan de är nöjda. Än när man inte hinner med och de hänger längtansfullt, förväntansfullt över tråden och vill bli hämtade eller uppmärksammade.
Lätt att lämna dem =)
Ha en god vecka!
Kommentarer
Trackback
