I ofas med tiden - rädsla


Ödlor i takt med tiden?
"Vi vet inte riktigt vad de gör, förklarade mannen. I långa perioder är de alldeles stilla. Andningsfrekvensen går ner och vi tror att de sparar energi på det här viset.
Jag undrade för mig själv om det är det tillståndet vi människor eftersträvar när vi mediterar. När vi söker oss närmare vår egen mittpunkt.

Samma ödla visade mig också en bild av hur de hela tiden stod i kontakt med jordens mitt. Som om de under sina miljoner år lärt känna jordens innersta kärna.

Vidare fick jag genom tuataraödlornas ögon se flera bilder av jordklotet, hur det ändrade balanspunkt något och blev mer upprätt. Det förekom också bilder som visade att jorden liksom ruskade lite på sig, så att vatten och land till viss del bytte plats. Det handlade om balans. Dessa ödlor verkade uppfatta det som högst naturligt att jorden var i ständig förändring. Att kalla och varma perioder avlöste varandra. Att gamla arter dog ut och nya uppstod, i en slags evig cirkelgång. De följde jordens rytm. I sitt stillastående var de i rörelse, med jorden. Precis som ett berg rör sig när jorden gör det, men vi ser det inte.

Tuataraödlorna upplevde ingen rädsla för förändring, så länge den skedde i deras egen rytm. Människor som hastigt närmade sig uppfattades däremot som skrämmande. Ligger vår rädsla i att vi inte lever i rätt rytm, lever vi kanske i ofas med tiden?

ur
Zander och tiden
Emelie Cajsdotter













Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0