...

"Men för vem var det egentligen som de arbetade och till vilket pris? Helt omärkligt hade innevånarna på ön blivit varandras fångar och fångvaktare på en och samma gång. Deras herrar var så diaboliskt genialiska att de hade utarbetat ett system där slavarna inte bara var slavar, de hade dessutom blivit DUKTIGA slavar."

http://www.sourze.se/Illustration_%C3%B6ver_v%C3%A4rldens_system_10589274.asp

Krönika från ST.

Vad händer med din Facebooksida när du dör?

Digitala kvarlämningar

En av mina Facebook-vänner har tragiskt gått bort, han lämnade oss i november förra året. En gång i veckan föreslår Facebook med automatik att jag ska återuppta kontakten med honom. Jag hör inte till familjen men har ändå mejlat folket bakom sajten. Jag har dock varken fått svar eller sett att hans sida förändrats.

En anhörig till en av mina vänner gick bort för några år sedan. Då vägrade ägarna till Facebook att ta bort henne - däremot gjorde de om sidan till en minnesvägg - en slags anslagstavla där folk kan skriva minnesord. Detta trots att hennes närstående ville att hennes Facebook-sida helt skulle försvinna.

I dagarna startar ett svenskt bolag som specialiserar sig på att ta hand om vårt digitala liv när vi avlidit: My webwill. Man betalar en avgift och ger företaget sina inloggningsuppgifter. Företaget ser sedan till att konton stängs, görs om eller sparas, beroende på vad man skrivit i sitt e-testamente. Men ska det verkligen behövas? Ska vi behöva betala någon för att vi skall betraktas som döda efter att vi faktiskt har avlidit?

Det är förstås klurigt. Vi läser dagligen om bedragare på nätet som bryter sig in i folks konton för att mejla dessas bekanta och föräldrar och be om pengar. För bedragaren är ett socialt nätverk som Facebook strålande, där är lätt att se tidigare konversationer härma folks sätt att skriva. Och det skulle ju kunna finnas sjuka människor som vill dödförklara någon som lever - vilket förstås inte skulle vara bra för varumärket Facebook eller andra e-tjänster.

I andra delar av livet finns det lagstiftning om vad som händer med en persons tillgångar vid dennes bortgång. Däremot regleras ingenting om vårt "digitala liv". Ändå är det här många, framför allt unga, har stora delar av sitt umgänge och sitt sociala nätverk. Frågan är inte alldeles enkel - för det handlar inte om tillgångar i juridisk bemärkelse.

Samtidigt finns en rad framgångsrika bloggar och webbsajter som är värdefulla, som ägs antingen av det företag som tillhandahåller bloggverktyget eller av privatpersoner. Och själva domännamnet går förmodligen i arv, om det inte är Blogger eller andra tjänster som äger sajten. Vad händer då?

Några av oss kan ge inloggningsuppgifter till någon vi litar på och be dem förvalta våra nätaktiviteter, men de som av en eller annan anledning inte vill, får anlita exempelvis My Webwill eller liknande tjänster som snart lanseras.

Den stora boven i dramat är Facebook där många med mig delar med sig av sitt liv, sina vänner, foton och upplevelser. Det är stört omöjligt att få tag på människorna bakom sajten. Det är som jag tidigare beskrev väldigt svårt att få en avliden anhörigs konto raderat. Facebook skriver i sin policy att de äger det du lägger upp. Så var och en av deras användare får helt enkelt ta ansvar för vad man lägger upp där. Till synes även i livet efter detta.

Stina Morian